Det allmänna skolväsendet förändras ständigt. Nya
kunskaper och färdigheter måste delges eleverna i takt med
samtidens och framtidens krav. Allt fler skolor söker nu sin
egen profil vid sidan av de ''eviga baskunskaperna'' i
verksamheten. Många skolor drivs dessutom som fristående
skolor.
De fristående skolornas betydelse skall naturligtvis inte
överdrivas. En mycket liten del av eleverna studerar i sådana
skolor. Men ur en aspekt har de fristående skolorna en viktig
funktion i skolväsendet; de utgör ett viktigt inslag i den
öppenhet och valfrihet som numera kännetecknar stora delar
av skolväsendet.
Många friskolor har startats utifrån en kritik av det gängse
skolsystemet. Initiativtagarna till friskolorna har tvingats
bearbeta sin kritik i en skapande process; de har till
Skolverket fått lämna över sina förslag på hur utbildningen
skall bedrivas. Många av dem har också inlett den
mödosamma vardagliga verksamheten, och ca 2 %
av grundskoleeleverna studerar i dag på friskolor.
Reformen om fristående skolor var mycket omstridd i
riksdagen. Inför den framtida parlamentariska behandlingen
av de fristående skolorna är det därför viktigt att en bred
enighet kan uppnås om statsmakternas framtida förhållande
till dessa skolor.
Regeringen bör därför ta initiativ som underlättar en sådan
långsiktig enighet. Verkligheten på skolans område ser i dag
annorlunda ut än när riksdagen beslutade om
friskolereformen. Valfriheten mellan olika skolor är
etablerad och uppskattad, behovet av flera aktörer, av
nyfikenhet och av nya pedagogiska landvinningar är ännu
mera akut i dag än för bara några år sedan. Antalet elever
kommer dessutom att öka de kommande åren -- fler skolor,
klassrum och lärare behövs. I det sammanhanget är
friskolorna ett värdefullt tillskott.
Regeringen bör bygga den parlamentariska enigheten
kring bl.a. följande utgångspunkter:
1. Slå vakt om den sammanhållna skolan! Fristående och
vanliga skolor betalas med samma skattepengar och skall
fungera efter samma grundläggande ramvillkor.
2. Överväg ett nytt bidragssystem. Fristående skolor skall
ses som en skola vilken som helst. Dagens organisation, där
de fristående skolorna har en viss procent av den kommunala
skolans resurser, bör avvecklas till förmån för en ordning där
skolorna har lika villkor.
3. Skolverket bör vara tillståndsmyndighet för alla skolor
i detta sammanhang. Oavsett huvudman för skolan skall det
krävas en granskning och ett tillstånd av Skolverket för att
få bedriva undervisning. När tillståndet är givet kan också
basbidraget betalas ut till skolan.
4. Fristående skolor och kommunala skolor behandlas i
dag olika vad gäller rätten till momsavdrag. Skolorna bör
likställas även på detta område. Alternativet är att ett antal
skolor tvingas att ta ut höga och möjligen diskriminerande
avgifter av föräldrarna.
5. De skolor som drivs som aktiebolag bör ha ett särskilt
reglemente som begränsar utdelning och ägaruttag. Gränsen
bör gå vid bankränta och en viss riskpremie. De lika
villkoren för start- och basbidrag, som föreslås i denna
motion, förutsätter att inga aktieägare berikar sig på sitt
ägarengagemang i den grundläggande skolan.
6. Skolorna skall inte vara för små. Skolverket måste
därför skärpa tillämpningen av lagens förbud mot
hemundervisning.
Att olika huvudmän ges möjlighet att driva skolor inom
den sammanhållna skolans ram är något i grunden positivt
för medborgarna. På statens ansvar faller att nu forma ett
modernt regelsystem för skolverksamheten. Utvärdering,
kontroll, finansiering och det allmänna regelverket bör
utformas på ett sådant sätt att godkända skolor kan arbeta
efter helt lika villkor och möjligheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statsmaktens framtida förhållande till
fristående skolor.