Vänsterpartiet välkomnar regeringens förslag till åtgärder för att öka jämställdheten inom utbildningsområdet. För oss ingår jämställdhetsbegreppet i det vidare jämlikhetsbegreppet. Båda handlar om rättvisa och om maktrelationer. Kvinnor är förtryckta som grupp i sin egenskap av att vara just kvinnor.
Det faktum att frågan om jämställdhet skär tvärs igenom sociala och kulturella strukturer gör frågan både komplex och svårhanterlig. Försök att bryta mansväldet och därigenom rubba rådande maktstrukturer väcker starka känslor hos många och upplevs som ett hot mot ett bestående system. Debatten fokuseras på de formellt lika möjligheterna och man bortser från den faktiska verkligheten där de reella chanserna är långt ifrån jämställda. På samma sätt negligerar man betydelsen av att förväntningar på och omdömen om prestationer många gånger är beroende av kön, vilket omöjliggör en objektiv och saklig kompetensvärdering.
Vänsterpartiet ser av många skäl mycket positivt på regeringens vilja att inleda ett reformarbete inom all utbildning och forskning i syfte att åstadkomma ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Vi är övertygade om att den gemensamma tillgången på både kvinnliga och manliga perspektiv i både utbildning och forskning innebär en höjning av kvaliteten. Kvinnor utgör ingen minoritet i det svenska samhället. Kvinnors och mäns kunskaper och erfarenheter måste tas tillvara på lika villkor. Kvinnokultur finns och får inte osynliggöras.
Det offentliga skolväsendet
Skolan som påverkar eleverna kontinuerligt och under lång tid är en viktig faktor då det gäller att förändra de traditionella könsrollerna. Det är förmodligen ett komplicerat samspel mellan genetiska, biologiska, sociala och kulturella faktorer som bestämmer och formar utvecklingen av skillnader mellan könen. I det pedagogiska arbetet gäller det att långsiktigt lära sig hantera dessa skillnader på ett för alla positivt sätt och inte ensidigt prioritera pojkarnas behov före flickornas. Det gäller också att försöka skapa läroprocesser som medvetandegör eleverna om befintliga maktstrukturer och som gör det möjligt för dem att hitta de redskap och den gemenskap som behövs för att bryta dessa. För att detta skall vara möjligt måste lärarna och skolan som helhet ha kunskaper om flickor och pojkars olika förutsättningar och erfarenheter och också ge de elever som väljer utbildningsväg i strid med traditionella mönster mer stöd och uppmuntran.
Ändring i skollagen
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att den som verkar inom skolan särskilt skall främja jämställdhet mellan könen och att motsvarande också skall gälla för det offentliga skolväsendet för vuxna. Vi anser också att detta ansvar klart skall framgå av skollagen. Den föreslagna lydelsen då det gäller ändringen i skollagen tror vi däremot kan misstolkas. Vi menar att det klart måste framgå att ''försök från elever att utsätta andra för kränkande behandling'' inte enbart kopplas till förhållandet mellan könen, utan gäller alla kränkningar.
Högre utbildning och forskning
Grundläggande högskoleutbildning
I propositionen anges som mål att få en jämn fördelning mellan kvinnliga och manliga studenter på alla utbildningsområden. Särskilt viktigt anses detta vara inom lärarutbildningen och de tekniska programmen. Den särskilda satsningen inom naturvetenskap och teknik för dem som fyllt 27 år med minst 5 års yrkeserfarenhet sägs vara ett led i detta arbete. Vänsterpartiet har i en tidigare motion föreslagit att positiv särbehandling skall tillämpas i urvalet vid antagning även till de 9 000 nya platserna. Vi har också i motion 1994/95:Ub706:15 föreslagit åtgärder mot sexuella trakasserier, klarare direktiv för det lokala jämställdhetsarbetet och premiering vid resurstilldelningen av de högskolor som genom medvetet arbete ökat jämställdheten samt utformningen av högskoleprovet så att det inte missgynnar något kön.
Forskarutbildningen och professurerna
Vänsterpartiet har tidigare i motion 1994/95:Ub706 velat pröva frågan om att könskvotera platserna vid forskarutbildningen. Trots att den kvinnliga andelen studenter i grundutbildningen nu är drygt hälften, så är endast ca 30 % av de doktorsexaminerade kvinnor. Detta är otillfredsställande och därför måste åtgärder vidtagas för att bryta den manliga normen och dominansen inom vetenskapen så att fler kvinnor känner sig välkomna i forskarsamhället. Genom att öka rekryteringen av kvinnliga doktorander får vi i förlängningen fler kvinnliga handledare, docenter och professorer och därmed fler kvinnliga förebilder.
År 1873 fick svenska kvinnor tillträde till universitetsstudier utom vid juridisk och teologisk fakultet. År 1937 utnämndes den första kvinnliga professorn vid ett statligt universitet. I dag är 93 % av professorerna vid de svenska universiteten män. Det innebär ett enormt resursslöseri med kvinnliga begåvningar. Vänsterpartiet menar därför, i ljuset av hur kvinnor behandlats inom den akademiska världen, att den debatt som uppstått kring att få 30 nya professurer besatta med professorsmeriterade kvinnor fått helt orimliga proportioner.
Vad regeringen nu har föreslagit är ett anslag för inrättande av nya professurer. Ämnena skall väljas där könsfördelningen i dag är ojämn. En positiv särbehandling kan tillämpas vid tillsättning.
Kritikerna mot förslaget har andats en stor tilltro till objektivitet och saklighet som grund för professorstillsättningar. Vänsterpartiet menar att detta är märkligt mot bakgrund av den hittills så sneda könsfördelningen. Vi menar att det finns grund för att påstå att kvinnor systematiskt har missgynnats vid professorstillsättningar.
Vänsterpartiet delar därför helt regeringens bedömning att det kan vara nödvändigt med en positiv särbehandling och ställer oss således bakom regeringens förslag vad avser professurer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ändring i skollagen i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 25 mars 1995 Gudrun Schyman (v) Hans Andersson (v) Ingrid Burman (v) Björn Samuelson (v) Eva Zetterberg (v) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)