Det råder ganska stor samstämmighet om att vi behöver fler tekniker och naturvetare i Sverige, dels för att hävda oss som framgångsrik industrination, dels för att kunna lösa problemen inom miljöområdet. Under senare år har intresset för tekniska och naturvetenskapliga utbildningar minskat, vilket givit anledning till oro. Det är därför glädjande att nu notera ett ökat intresse för N/T-utbildningar i höstens provval till gymnasieskolan. 24 % av eleverna valde Naturvetenskapliga programmet -- en ökning med hela fem procent sedan föregående år. Könsskillnaderna är dock stora när det gäller den tekniska inriktningen, endast en procent av flickorna väljer teknik mot 17 procent av pojkarna.
Vi är övertygade om att den största potentialen och begåvningsreserven för framtida civilingenjörer finns hos flickorna. Det är viktigt att både manligt och kvinnligt tänkande kommer in i teknikutvecklingen. Vi behöver fem gånger fler kvinnliga civilingenjörer. Det handlar inte om att övertala människor utan intresse av teknik att gå en sådan utbildning. I stället gäller det att lyfta fram det intresse och den förmåga som verkligen finns.
Under årens lopp har ett antal kampanjer genomförts för att öka flickors intresse för teknisk utbildning. Det har gett tillfälliga resultat men så snart kampanjerna avslutats har intresset dalat igen. Insatser under en viss period av skoltiden lyfter intresset för att sedan sjunka. Det är lätt att genomföra kampanjer i förhoppningen att få snabba resultat men för att nå varaktighet måste man arbeta betydligt mer systematiskt
Vi menar att tekniken måste få större insteg i hela utbildningsväsendet -- från förskolan och framåt. Forskning från USA visar att tidig inlärning har stor betydelse. Det löser vi bara om alla lärare har teknik i sin utbildning. De bör ha så pass tekniska kunskaper att de kan framställa tekniken som något roligt -- inte bara svårt och obegripligt. Det är också nödvändigt att ändra attityden bland lärarna. Flera flickor som gått teknisk utbildning har nyligen i media beskrivit hur de bemötts med arrogans av sina lärare. Det är hela skolans uppgift att arbeta med att förändra dessa attityder, att lyssna till flickornas åsikter när teknikämnet utformas. Det är angeläget med fler kvinnliga tekniklärare på alla nivåer i skolan. Skolverket bör formulera tydligare krav på utformningen av teknikämnet utifrån flickors perspektiv.
För att barn ska bli intresserade krävs att de tidigt får vara bland människor som sysslar med teknik och få pröva egna idéer. På flera håll i landet arbetar entusiastiska lärare och unga handledare med stor framgång enligt denna pedagogik. Ett exempel på sådan verksamhet är Teknikstugan i Alingsås vars verksamhet till största delen riktat sig till flickor med betydande framgång. 90 % av flickorna i grundskolan deltar i deras fritidsverksamhet. . Svårigheten är att få en spridning av Teknikstugemodellen i hela landet. Den bygger till stor del på unga och entusiastiska handledare. Det ligger ett stort ansvar på kommunerna att få igång liknande verksamhet. Det kräver ett stort mått av intresse, kunskaper och resurser i skolan. Det kräver intresse både från föräldrar och näringsliv.
Vi menar att regeringens förslag om N/T-bidrag till vuxna teknikstuderande är fel väg att gå om vi långsiktigt ska trygga en tillräckligt stor andel tekniker och naturvetare i Sverige. I stället bör stimulansmedel anvisas till de kommuner som startar verksamhet enligt Teknikstugemodellen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om teknikundervisning på alla nivåer i skolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att teknik skall ingå i all lärarutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skolverkets ansvar vad gäller skolans attityd till flickor och teknik,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur Teknikstugemodellen skall få en större spridning för att stimulera flickors intresse för teknik.
Stockholm den 25 januari 1995 Marianne Andersson (c)