Sedan våren 1992 har frågan om rätten att välja skolform
för föräldrar till utvecklingsstörda barn diskuterats i
riksdagen. I ett flertal motioner, bl.a. från kristdemokraterna,
har det framförts att det är obegripligt att en särskild grupp
föräldrar skall fråntas rätten att ha ett avgörande inflytande
över sina barns skolgång.
För närvarande går ca 8000 barn i särskolan. I de flesta fall
har styrelsen för särskolan och föräldrarna kommit överens
om placeringen av dessa barn. I ett fåtal fall beslutar
styrelsen ensidigt om barnens placering mot föräldrarnas
vilja. Även om mycket få överklagar styrelsens beslut, kan
man inte utesluta att det i flera fall förekommit att barn
placeras i särskolan mot föräldrarnas vilja utan att dessa har
överklagat.
Inom särskolans ram kan barnen gå antingen i
grundsärskoleklass eller träningsklass. Även här kan det
förekomma olika meningar om vilken undervisningsform
som passar barnet bäst.
Enligt vår mening har föräldrar till utvecklingsstörda barn
en mycket god kunskap om sitt barns utveckling. De har i
större utsträckning än andra föräldrar haft anledning att ta
del av läkares, psykologers och pedagogers utredningar om
sitt barn. Dessa utredningar har de självklart också som
underlag när de skall göra en bedömning om sitt barns
skolgång. I de flesta fall har de haft anledning att ägna sitt
barn större uppmärksamhet än föräldrar i allmänhet. De har
en lång erfarenhet när det gäller sitt barns förutsättningar
men också begränsningar och har under årens lopp fått en
icke föraktlig kompetens.
I betänkandet 1993/94:UbU6 som behandlar vissa
skollagsfrågor anför utbildningsutskottet med anledning av
motioner i frågan:
Ett barns placering i särskolan mot föräldrarnas vilja utgör
en dålig grund för barnets skolgång. Det är därför angeläget
att samverkansformerna mellan föräldrarna och berörda
myndigheter utvecklas. Det bör ankomma på regeringen att
föranstalta härom. När det gäller frågan om vem som skall
ha sista ordet, i de fall man inte blir överens om val av nu
aktuell skolform, finner utskottet, efter noggrant
övervägande, att det är principiellt betänkligt att myndighet
ges möjlighet att slutligt ta över föräldrarnas ansvar.
Utskottet vill därför föreslå att riksdagen av regeringen begär
en översyn av nu gällande regler såvitt avser val av skolform
för utvecklingsstörda barn. Den bör syfta till att föräldrarna
i princip får det slutliga avgörandet när det har varit omöjligt
att nå fram till ett gemensamt ställningstagande i vad gäller
valet mellan grundskola och särskola samt inom särskolan.
Översynen bör ske så skyndsamt att regeringen kan
förelägga riksdagen ett förslag i ärendet före utgången av år
1994.
Det blev ett tillkännagivande från utskottet när det gäller
föräldrainflytandet vid beslut om skolform för
utvecklingsstörda barn, och riksdagen beslutade i enlighet
härmed.
När utbildningsdepartementet presenterade Ds 1994:89,
Rätt att välja skolform, väckte det på flera håll förvåning att
förslaget inte står i överensstämmelse med riksdagens
intentioner att ge föräldrarna ett avgörande inflytande i fråga
om placeringen i vanlig klass, grundsärskoleklass eller
träningsklass. Detta har också uttryckts i flera remissvar.
Vi vill också uttrycka vår förvåning över att regeringen
ännu inte förelagt riksdagen ett förslag som ger föräldrarna
det slutliga avgörandet i de fall man inte kan komma till en
överenskommelse.
Enligt vad vi erfarit har en proposition i frågan aviserats
till april månad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den kommande propositionen när
det gäller rätten för föräldrar till utvecklingsstörda barn att ha
det slutliga avgörandet i fråga om placeringen i vanlig klass,
grundsärskoleklass eller träningsklass bör följa riksdagens
beslut.
Stockholm den 24 januari 1995
Ingrid Näslund (kds)
Inger Davidson (kds)