Läs- och skrivsvårigheter är ett samlingsbegrepp för de
problem som uppskattningsvis 15--20 % av alla barn kan ha.
Dessutom beräknas en relativt stor grupp vuxna lida av
samma problem. En mindre andel av alla dessa lider av den
mer allvarliga formen ''dyslexi''. Dyslexi blev erkänt som
handikapp så sent som år 1990. Dessa allvarliga läs- och
skrivproblem går inte att förklara med svåra brister i miljön,
begåvning eller skolans pedagogik enligt vissa forskare,
medan andra hävdar att detta är fallet. Man är dock överens
om att detta handikapp leder till andra djupa problem: dåligt
självförtroende, svårigheter att följa med i
undervisningssituationer, disciplinproblem m m.
Helt klart är att det snarast behövs speciella insatser för att
lösa de akuta problemen, särskilt för barn och ungdomar med
dyslexi. När 5--10 % av alla barn beräknas ha allvarliga läs-
och skrivsvårigheter är det allvarligt att kanske hälften av
landets blivande lärare inte får någon undervisning alls om
dyslexi, enligt en färsk undersökning.
En obligatorisk kurs i specialpedagogik som specifikt tar
upp dessa problem brådskar.
Även om dyslexi är ett livslångt handikapp kan alla med
dessa problem, både barn och vuxna, bli hjälpta och
utvecklas på olika sätt. Förutom speciella läroböcker inlästa
på band är datorer med ordbehandling och stavningsprogram
till stor hjälp för många. Ytterligare ansträngningar fordras
för att alla dyslektiker ska få tillgång till dessa läromedel.
Det finns idag ett tiotal s k dyslexicentra, eller
läspedagogiska centra, som på olika sätt kan bistå med
kunskap och råd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av specialpedagogisk
utbildning för lärarpersonal kring dyslexiproblem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om läromedel för dyslektiker.