Det är naturligt att skolan hela tiden utvecklas och
förändras eftersom den ständigt ställs inför nya problem som
kräver nya kreativa lösningar. Samtidigt tar det tid innan nya
reformer får genomslag i den praktiska verkligheten. Mycket
tid går åt till själva förändringsarbetet och innan det är färdigt
är det dags för nästa reform. Risken finns att de som är
verksamma ute på fältet arbetar vidare som om ingenting
hänt om reformerna duggar för tätt. Efter de genomgripande
skolreformer som genomfördes under föregående
mandatperiod och som vi kristdemokrater medverkade till
hade skolan nu behövt en tids arbetsro för att omsätta allt det
nya i praktiken och för att planera på längre sikt. Under
hösten har regeringen i stället valt att genomföra eller avisera
flera förändringar som enligt vår mening inte leder till några
förbättringar utan snarare lett till förvirring på vissa
områden, inte minst när det gäller friskolornas framtid och
betygssystemets utformning. Det beklagar vi.
I tider med kärv ekonomi prioriteras skolan ofta inte så
högt som den borde. Kostnaderna för skolan får inte endast
ses som en tung post i driftbudgeten. Vi vill ha ett samhälle
som ger alla en likvärdig grund för yrkesverksamhet eller
fortsatta studier och en likvärdig möjlighet att utvecklas efter
sina anlag, intressen och önskemål. Att bortse från skolans
roll som en av de allra viktigaste investeringarna för
framtiden kan på sikt bli betydligt dyrare för samhället och
katastrofalt för dem som idag är elever. Vi kristdemokrater
anser att skolan ska ses som en framtidsinvestering både för
samhället och för de enskilda medborgarna. I ekonomiskt
kärva tider med diskussioner om nedskärningar av
skolkostnaderna måste skolan ses i detta samhälleliga
helhetsperspektiv och inte enbart i ett
skolkostnadsperspektiv. Skolan måste få de resurser och
förutsättningar som behövs för att den skall kunna fullgöra
sin uppgift enligt de mål och riktlinjer som lagts fast av
regering och riksdag. Mot den bakgrunden är det positivt att
inga nya indragningar aviseras i budgetpropositionen när det
gäller grundskolan. Den tvingas ändå minska sina
totalkostnader under nästa läsår med anledning av att
elevantalet ökar.
Resurstilldelningssystem
Ett resurstilldelningssystem som ger alla skolor en
basresurs per elev, lika stor för alla elever, och dessutom en
tilläggsresurs som varierar med de enskilda elevernas
särskilda behov av stöd och hjälp bör därför tillämpas
allmänt. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Skolans roll som kulturbärare
All utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om
att förmedla ett kulturarv från en generation till nästa. I alla
tider har samhällen och stater grundat sin existens och sin
verksamhet på etiska värderingar och normer. Varje kultur
har också strävat efter att föra över dessa värderingar och
normer till kommande generationer. Skolans uppgift är att
föra vårt svenska kulturarv vidare samtidigt som det sker en
förnyelse genom att nya idéer och ny kunskap tillförs och ny
teknik utnyttjas.
Kulturarvet är inte statiskt. Det är tvärtom mångskiftande
och berikas ständigt genom nya upplevelser och erfarenheter
och genom kontakter med och inflytande av människor från
andra länder och kulturer. I vårt svenska kulturarv ingår
historia och traditioner, språk, religion och livsåskådning,
etiska och moraliska normer. Att ge eleverna kännedom om
dessa olika delar av vårt kulturarv är en av skolans viktigaste
uppgifter.
Skolan skall vara okonfessionell. Det är inte detsamma
som att den ska vara värdeneutral. Det är varken möjligt eller
önskvärt. Skolverksamheten måste vila på demokratiska
grundprincier, och demokratin kan inte vara värdeneutral.
Den förutsätter och vilar på allmängiltiga etiska värden. Det
är naturligt och logiskt att de nya läroplanerna utgår från
etiska värderingar som människolivets okränkbarhet,
individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta,
jämställdhet mellan kvinnor och män och alla människors
lika värde. Det är ett historiskt väl belagt faktum att dessa
värderingar har haft ett starkt inflytande genom den kristna
traditionen i vårt land. Den är därför en viktig del av vårt
kulturarv.
Etik i praktiken
Om etiska normer ska accepteras av eleverna på ett
naturligt sätt fordras att lärare och annan skolpersonal själva
följer samma normer i det vardagliga skolarbetet. Barn gör
inte som vi säger utan som vi gör. Alla vuxna i skolan måste
vara föredömen genom att tidigt sätta gränser och genom att
bidra till att skapa en lugn och harmonisk arbetsmiljö. Var
och en måste känna personligt ansvar för att skapa ett positivt
arbetsklimat. Det är också en grundläggande förutsättning
för att inlärningen ska fungera på ett bra sätt. Särskilt viktigt
är att tendenser till mobbning och främlingsfientlighet
observeras och motverkas på ett tidigt stadium.
Vänlighet, hjälpsamhet och omtanke om andra måste
lyftas fram liksom vikten och värdet av ärlighet, hederlighet
och pålitlighet. Eleverna måste få lära sig att man ska stå för
vad man gör och att man ska behandla andra som man själv
önskar bli behandlad. Respekt för lag och rätt och förståelse
för vad ett rättssamhälle är och vad det kräver av
medborgarna bör uppmärksammas tidigt. Tillsammans med
föräldrarna bör lärarna och den övriga personalen komma
överens om hur den etiska fostran ska utformas. Det bör
också ställas krav i skolplanerna på att det ska finnas
handlingsplaner vid varje skola för att förhindra mobbning
och annan kränkande behandling, åtgärdsprogram för att
intensifiera jämställdhetsarbetet och så vidare. Skolverket
bör få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur måldokumenten
angående etisk fostran, som finns angivna i läroplanen ska
få en praktisk tillämpning. Denna fråga bör också vara ett
viktigt inslag i den översyn av lärarutbildningen och
lärarfortbildningen, som aviseras i budgetpropositionen.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Den fysiska miljön
Omsorgen om elever och alla som arbetar i skolan visar sig
också genom en hälsosam och tilltalande fysisk arbetsmiljö.
En nedsliten, osund, nedklottrad skola ger helt fel signaler
och inbjuder varken till arbete eller ansvarstagande. På
många håll behöver skolbyggnader restaureras och hela
skolmiljön förbättras avsevärt. Det gäller inte minst åtgärder
i ventilationssystemen och problem med värme/kyla. Även
problem med fukt och mögel är mycket vanligt. Det påverkar
inte bara barnens psykiska tillstånd utan i högsta grad också
deras fysiska hälsa. Allergiproblem hos barn och ungdomar
kan ofta härledas till att de vistas i undermåliga lokaler. Trots
det kärva ekonomiska läget är åtgärder för att rätta till dessa
missförhållanden något som måste ha hög prioritet. De ROT-
bidrag som kommunerna får del av bör i första hand
användas till allergisanering av lokaler där barn och
ungdomar vistas dagligen. Städrutinerna måste utformas så
att även allergikänsliga barn kan vistas i lokalerna utan att
deras besvär förvärras.
Skolgården och den närmaste omgivningen runt skolan har
också ofta stora brister. De idéer som kommit fram under
projektarbetet ''Skolans uterum'', som fått stöd av bl.a.
allmänna arvsfonden, bör spridas i bred omfattning. Med
ganska små medel har det visat sig möjligt att förändra
skolgårdar till trivsamma miljöer som också går att använda
i undervisningen. Eleverna ska kunna känna stolthet för sin
skola och det förutsätter bland annat att den fysiska miljön
är i gott skick.
Lärarna -- skolans viktigaste resurs
Oordning, bristande arbetsro, att allt fler elever har svårt
att koncentrera sig har under flera år präglat en del av skolans
vardag. Inte minst sådana faktorer gör arbetet som lärare
svårt. Nyutbildade lärare lämnas alltför ofta att på egen hand
klara av sitt krävande arbete.
Om vi skall få den kvalitetsförbättring och
kompetenshöjning som är nödvändig i skolan, måste lärarna
inspireras att gå i spetsen för förnyelse och pedagogisk
utveckling. För detta behövs stimulans även i form av
tjänster med speciellt pedagogiskt ledar- och
utvecklingsansvar.
Lärarutbildningen kan förbättras genom att det nytänkande
och utvecklingsarbete som äger rum på många skolor
används som utgångspunkt i undervisningen. Vi välkomnar
den översyn av lärarutbildningen och lärarfortbildningen
som regeringen aviserat och utvecklar vår syn på vad den bör
innehålla i en särskild motion.
Föräldrainflytande och föräldraansvar
Föräldrarna har huvudansvaret för barnens vård och
uppfostran. Skolan är ett stöd och ett komplement till
föräldrarnas insatser. Det är en uppfattning som ansluter väl
till FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, som
Sverige har ställt sig bakom. Där sägs bl.a. att rätten att välja
den undervisning, som ska ges åt barnen, i främsta rummet
tillkommer deras föräldrar. Uppfattningen ansluter också till
Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga
rättigheterna, som sedan 1994 är svensk lag. I skollagen och
i skolförordningarna regleras elevernas rätt till information
och medinflytande i former, som bestäms lokalt av de
skolansvariga. Någon motsvarande lagfäst rätt till inflytande
för föräldrar och vårdnadshavare finns däremot inte. Ändå
har frågan om ett sådant medinflytande diskuterats i snart
trettio år.
Det är nu hög tid att i skollagen införa en lagfäst rätt till
verkligt medinflytande för föräldrar och vårdnadshavare.
Formerna kan bestämmas lokalt, men så mycket bör
författningsregleras att medinflytandet inte bara begränsar
sig till rätt till information. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Stärk elevinflytandet
Eleverna i grundskolan, gymnasieskolan och
vuxenutbildningen har lagfäst rätt till inflytande över hur
deras utbildning utformas. I grundskolan ska
elevinflytandets omfattning och utfornning anpassas efter
deras ålder och mognad. På lågstadiet kan det göras genom
att eleverna får ansvar för olika moment i klassrummet. På
mellan- och högstadierna kan medinflytandet och ansvaret
sedan successivt öka. Utformningen av elevinflytandet ska
bestämmas lokalt. Tyvärr går utvecklingen på detta område
alltför långsamt på många håll.
Att ge eleverna inflytande är det bästa sättet att utveckla
deras känsla för demokratiska beslutsformer och förmåga till
eget ansvarstagande för gemensamma
samhällsangelägenheter. Skolledare, lärare och övrig
personal måste mer än hittills ge eleverna möjlighet att utöva
sina rättigheter och att öva sig i demokratiskt beslutsfattande.
Eleverna måste få känna, att deras medinflytande är reellt
och därmed meningsfullt. Hur elevinflytande kan stärkas och
utvecklas bör framgå av kommunens skolplan och i
arbetsplanen för respektive skola.
Skolråd och andra nya styrelseformer
Under den förra regeringsperioden genomfördes en
ändring i kommunallagen som innebär att en kommunal
nämnd får uppdra åt ett självförvaltningsorgan att helt eller
delvis sköta driften av t.ex. en skola. Det öppnar helt nya
möjligheter för personal-, elev- och föräldrainflytande.
Genom att ett skolråd med elev- och föräldramajoritet
inrättas garanteras elevernas och föräldrarnas inflytande på
verksamheten. Att denna möjlighet finns är fortfarande okänt
för de flesta.
En annan nyhet, som hittills inte heller uppmärksammats
i någon högre grad, är möjligheterna till s.k. villkorad
delegation. Det innebär att en skolstyrelse,
utbildningsnämnd eller kommundelsnämnd kan delegera de
flesta beslut till rektor på villkor att rektor har låtit t.ex.
elever, föräldrar och lärare yttra sig innan han eller hon fattar
beslut. Villkoret kan också vara att elever, föräldrar och/eller
lärare har tillstyrkt beslutet. Ansvaret för besluten vilar dock
alltid hos rektor. Vid oenighet mellan rektor och skolråd
avgör ansvarig skolstyrelse.
Ett sätt att tillämpa denna villkorade delegation är att göra
det inom ramen för ett skolråd där elever, föräldrar och lärare
ingår med rektor som föredragande och beslutande. Sådana
självstyrelseorgan prövas här och var i landet. I flera fall har
skolrådet föräldramajoritet. Andra former av självstyrande
skolor, t.ex. föräldra- och personalkooperativa skolor,
behöver också utvecklas. Skolverket bör omgående initiera
en informationsinsats angående de nya möjligheter till
medbestämmande för föräldrar, elever, lärare och övrig
skolpersonal som redan nu finns enligt de nya lagreglerna.
Samtidigt bör arbetet med den utredning som pågår om
elev- och föräldrainflytande drivas vidare skyndsamt. De
system för föräldra-, elev- och personalinflytande som finns
i Norge, Danmark och Finland, där man hunnit betydligt
längre på detta område och kan visa upp mycket goda
resultat, bör också kunna utgöra underlag för regeringens
ställningstagande. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Jämställdhet
En viktig målsättning i skolans demokratiska fostran är
jämställdhet mellan kvinnor och män. Precis som i hemmet
påverkas barnen och ungdomarna av hur könsrollerna mellan
de vuxna i skolan ser ut. Att lärarna på de lägre stadierna
oftast är kvinnor, att personalen i skolmatsalen består enbart
av kvinnor medan de enda männen vid skolan ofta är rektorn
och vaktmästaren ger eleverna en bild av
könsrollsfördelningen i samhället som präglar dem som
vuxna. Att långsiktigt påverka könsfördelningen inom de
yrkeskategorier som finns representerade i skolan är därför
grundläggande. Tyvärr har arbete med barn låg status i vårt
samhälle vilket är en av förklaringarna till den sneda
könsfördelningen. Det krävs en attitydpåverkan som
uppvärderar arbete med barn alltifrån omsorgen under den
allra första tiden till grundskoleperiodens slut.
Flickors och pojkars olika sätt att uttrycka sig både verbalt
och med kroppsspråk måste också uppmärksammas mer, inte
minst i lärarutbildningen. Många undersökningar visar att
pojkar tar betydligt mer plats i klassrumssituationen vilket
ger flickorna ett sämre utgångsläge från början. Samtidigt
missgynnas pojkarna av att de har så få manliga förebilder i
skolan. Att skapa medvetenhet om hur situationen ser ut och
hur den aktivt kan påverkas är en viktig uppgift som måste
prioriteras och tydliggöras i lärarutbildningen, i skolplaner
och i jämställdhetsprogram vid de enskilda skolorna.
I rapporten Vi är alla olika, Ds 1994:98, från arbetsgruppen
Kvinnligt och manligt i skolan finns förslag på en rad
insatser och åtgärder för att öka jämställdheten i skolan.
Många av dessa bör kunna omsättas utan ytterligare
utredningar. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Informationsteknologin i skolan
Den nya informationsteknologin, som till stor del är
baserad på datoranvändning, utvecklas nu mycket snabbt.
Över hela världen bygger kommunikationer, utbildning och
forskning alltmer på denna teknologi. Det gör det nödvändigt
att ge eleverna betydligt bättre kunskap om och färdigheter
i att t ex
använda persondatorer än vad de nu får.
Datorunderstödd undervisning kan troligen både förbilliga
och effektivisera undervisningen. Än viktigare är att
datorerna ger möjligheter till mer individualiserad och
effektiv undervisning utan att eleverna behöver lämna
klassgemenskapen. Det kan gälla invandrarelever som
behöver enskild språkträning i både svenska och hemspråk.
Det kan gälla elever med läs- och skrivsvårigheter eller med
behov av extra övning i t.ex. matematik. Det kan också gälla
elever som befinner sig långt efter eller långt före
kamraterna. Datorstödd undervisning kan också medföra det
positiva att läraren får mer tid över för individuella kontakter
med eleverna.
Lärarens roll kan komma att förändras genom ökad
datoranvändning i skolan. Lärarutbildningen och
lärarfortbildningen i informationsteknologi måste
intensifieras omgående. Annars är risken stor att eleverna
kommer att ha både större kunskaper och större färdigheter
ifråga om datorhantering än lärarna. I den översyn av
lärutbildningen och lärarfortbildningen som ska genomföras
bör detta behov beaktas. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Att skolan snabbt kommer igång med datorbaserad
utbildning är särskilt viktigt för de elever som inte har
tillgång till dator hemma. Skillnaderna mellan elever med
och utan kunskap i informationsteknologi kan leda till nya
''klasskillnader'' som får negativa, snedvridande effekter i
framtiden.
Uppföljning och utvärdering
En effektiv tillsyn, uppföljning och utvärdering är
nödvändig för att mål- och resultatstyrning ska fungera. Vi
ser dessa åtgärder som positiva inslag i styrningen och
utvecklingen av skolan. Formerna för uppföljningen och
utvärderingen bör anges i den kommunala skolplanen. Det
är viktigt att utvärderingsresultaten verkligen leder till de
förändringar som de visar behov av.
Skolverkets tillsynsfunktion bör utvecklas genom att det
organiserar sin verksamhet så att mer tid från
undervisningsrådens sida kan satsas på besök även i de
kommunala skolorna. Idag satsas nästan all tid på tillsyn av
de fristående skolorna.
Ett viktigt område för uppföljning är hur de ämnen som är
förlagda i block behandlas. Det är väl känt att vissa ämnen,
som t.ex. naturkunskap och religionskunskap lätt hamnar i
strykklass när tiden mellan de olika ämnena i blocken
fördelas. Orsakerna till detta bör utredas och åtgärder i form
av t ex fortbildning sättas in om det anses nödvändigt. Även
timutfallet för de praktiska och estetiska ämnena behöver
följas upp. Det finns en risk att skolan blir alltför teoretisk
för många elever vilket hämmar deras inlärning. Ett tredje
område som behöver uppmärksammas vid uppföljning och
utvärdering är hur formerna för elevinflytande utvecklas.
Vad som sagts om uppföljning och utvärdering bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Flexibel skolstart och skolgång
Det är ett känt faktum att barn mognar i olika takt. Somliga
är skolmogna vid fem eller sex års ålder, andra först då de
fyllt sju eller kanske åtta år. Det leder till slutsatsen att
övergången mellan förskola och skola bör ske vid olika
åldrar för olika barn. Skolstarten bör därför vara individuellt
flexibel och ske successivt. Det är viktigt att övergången görs
mjuk och att förskollärare och lärare samarbetar så att
övergången anpassas till varje barns behov och individuella
förutsättningar.
Skolplikten ska även i fortsättningen vara nioårig, men det
ska finnas möjlighet att förlänga skolgången med ett år för
elever som önskar det och som bedöms ha behov av det.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Eleven i centrum
Alla elever måste få del av den allmänna
kompetenshöjning som skolan förväntas ge bl.a. genom de
nya läroplanerna. Därför måste all skolans personal, men
främst lärarna, vinnlägga sig om att förhindra den
kunskapssegregering som beror på att alltför många elever
brister i sin läsförmåga. Den bristen leder ofta till utslagning
och till att många senare i livet, med betydligt större
kostnader och besvär, måste komplettera sin
grundutbildning.
Det är utomordentligt viktigt att specialundervisningen
och stödundervisningen får det utrymme och de resurser den
behöver för att elever med olika slag av skolsvårigheter ska
kunna få hjälp så tidigt som möjligt. Speciellt gäller det
elever som har problem med läsinlärningen, t.ex. dyslektiker.
Se särskild motion i detta ämne.
Utvecklingen av varje elevs basfärdigheter bör följas
kontinuerligt bl.a. genom diagnostiska prov,
utvecklingssamtal och betyg. Varje elev bör få en egen
utvecklingsplan som följs upp regelbundet genom
utvecklingsamtal med eleven och dennes föräldrar.
Utvecklingssamtalen bör omfatta både elevens
kunskapsutveckling och personliga utveckling.
Varje elev ska få möjligheter att utveckla sin särskilda
begåvning och sina särskilda intressen. Det kräver att lärarna
särskilt uppmärksammar elever med speciella
inlärningsproblem så att de får uppgifter som stimulerar
deras utveckling både kunskapsmässigt och
personlighetsmässigt.
Betyg
Under föregående mandatperiod medverkade
kristdemokraterna till flera positiva förändringar på skolans
område. Bland annat beslutades om ett mål- och
kunskapsrelaterat betygssystem. Ett sådant betygssystem
bidrar enligt forskning och lärarerfarenhet bättre än ett
relativt system till att motivera eleverna och ge även svaga
elever ett gott självförtroende.
Det är viktigt med betyg som komplement till de
obligatoriska utvecklingssamtal som bör vara den främsta
kontaktformen mellan hem och skola. I ett mål- och
kunskapsrelaterat betygssystem är betyget ett kvitto på en
dokumenterad färdighet. Stegen i betygsskalan får inte vara
för glesa om betygssystemet ska medverka till att motivera
eleven att försöka uppnå nästa steg. Om instrumentet är
alltför trubbigt mäter det inte heller det som det är tänkt att
mäta. Informationen som betygen ska ge blir därigenom
bristfällig. Det var bl a
därför som vi kristdemokrater avfärdade den treskaliga
betygsskala som riksdagen antog i slutet av förra året efter
en proposition från regeringen.
Vi anser att betyg bör ges i en sexgradig skala fr.o.m.
årskurs sju för att eleverna ska hinna vänja sig vid systemet
i god tid före slutbetyget i årskurs 9. Dessutom bör skriftlig
information om elevens kunskap och utveckling i
förhållande till de angivna kravnivåerna i läroplanen ges
fr.o.m. årskurs 5. Det är viktigt för att de elever som behöver
särskilt stöd ska fångas upp på ett tidigt stadium.
De elever som inte når upp till fastställd kravnivå i ett ämne
när de slutar grundskolan ska i enlighet med regeringens
proposition få ett streck i stället för betyg. De har också rätt
att få ett skriftligt omdöme om de begär det. Vi menar att den
avlämnande skolan ska ha skyldighet att utarbeta ett skriftligt
omdöme oavsett om eleven begär det eller inte. Det är viktigt
att den dokumentationen finns tillgänglig om den skulle
efterfrågas av eleven vid ett senare tillfälle. Vad som anförts
om betygssystemet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Elevvård
Elevvården är en betydelsefull del av skolans verksamhet.
Skolsköterskor, skolpsykologer, skolkuratorer, skolvärdar
och elevassistenter fyller viktiga behov inom sina respektive
områden. I ekonomiskt kärva tider dras ofta dessa tjänster in
först, vilket på sikt kan få mycket negativa konsekvenser.
Barn och ungdomar har idag ett stort behov av vuxenkontakt
som varken tillfredsställs av föräldrar eller lärare. Den
elevvårdande personalen får ofta ta emot det uppdämda
behov av engagemang från och gemenskap med de vuxna
som bristen på annan vuxenkontakt skapat. Med den
professionalitet de besitter har de också kompetens att ge
elever med mer uttalade behov den hjälp och det stöd de
behöver. Inte minst med tanke på att psykiska och
psykosociala störningar har ökat bland barn och ungdomar
är det nödvändigt att elevvården inte utarmas utan får
erforderliga resurser. Se vidare motion angående
skolhälsovården.
Fristående skolor
Fristående skolor är ett viktigt komplement till den
offentliga skolan. De internationella konventioner som
refererats tidigare ligger också till grund för den rätt att fritt
välja skola som barn och föräldrar nu fått. Det är viktigt att
slå vakt om denna rättighet. Regler för godkännande och
bidrag får inte utformas så att de i praktiken stryper
möjligheten att starta och driva en fristående skola. Vi såg
därför med oro på de signaler om ett förändrat bidragssystem
som regeringen aviserade under hösten. Att en
parlamentarisk utredning ska tillsättas är positivt ur den
synpunkten att det är viktigt med en bred politisk uppgörelse
för att de fristående skolorna ska få arbetsro och möjlighet
till långsiktig planering. Samtidigt innebär det en lång period
av osäkerhet när det gäller villkoren som kan få negativa
konsekvenser för många av de nystartade skolorna.
Vi anser att resurstilldelningen till fristående skolor i
princip ska ha samma utformning som till den offentliga
skolan. Dvs. en basresurs, lika för alla elever och en
tilläggsresurs som varierar med de enskilda elevernas
särskilda behov. Hänsyn bör också tas dels till att de
fristående skolorna i vissa fall kommer undan vissa
kostnader som de offentliga står för, t.ex. skolhälsovård och
skolskjuts, dels till de merkostnader fristående skolor har i
förhållande till offentliga när det gäller t ex pensions-, skatte-
och lokalkostnader. Vilka variabler som ska ingå i
beräkningsunderlaget bör fastställas nationellt. Om
resurstilldelningen inte är likvärdig leder det till att de
fristående skolorna antingen tvingas ta ut höga
terminsavgifter eller helt enkelt måste lägga ned sin
verksamhet. I praktiken blir då fristående skolor öppna bara
för familjer med god ekonomi. Det kan vi inte acceptera.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad
som sagts om bidragssystemets utformning när det gäller
fristående skolor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurstilldelningssystemet i
grundskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för hur måldokumenten
angående etisk fostran, som finns angivna i läroplanen, skall
få en praktisk tillämpning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sanering och ombyggnad av
skolbyggnader och skolgårdar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att använda ROT-bidrag till
allergisanering av lokaler där barn och ungdomar vistas
dagligen,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagfäst rätt till inflytande för
föräldrar/vårdnadshavare i skolan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolråd och andra nya
styrelseformer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att öka jämställdheten
i skolan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att omgående öka
inslaget av informationsteknologi i lärarutbildning och
fortbildning för lärare,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Skolverkets tillsynsfunktion,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av uppföljning och
utvärdering av tidsutrymmet dels för ämnen som är förlagda
i block, dels för estetiska och praktiska ämnen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hur formerna för elevinflytande
kan utvecklas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flexibel skolstart och fortsatt
nioårig skolplikt med möjlighet till ett års förlängning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sexgradigt betygssystem fr.o.m.
årskurs 7,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den avlämnande skolan skall
ha skyldighet att utarbeta ett skriftligt omdöme för elever
som inte uppnått fastställd kravnivå i ett ämne när han/hon
lämnar grundskolan,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidragssystemets utformning när
det gäller fristående skolor.
Stockholm den 24 januari 1995
Alf Svensson (kds)
Inger Davidson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Mats Odell (kds)
Chatrine Pålsson (kds)