Skolans uppgift är omfattande. Den skall ta tillvara unga
människors erfarenheter och på deras egna villkor
uppmuntra och utveckla självständigt tänkande och ett
kritiskt förhållningssätt. Politikernas viktigaste roll är att ge
verktyg och förutsättningar för att elever och lärare
tillsammans skall kunna utvecklas.
Vänsterpartiet menar att det är oerhört viktigt att skolans
område prioriteras också i tider av besparingar, inte minst
därför att en bra utbildning skapar nödvändiga
förutsättningar för en positiv samhällsutveckling.
Individens utveckling är en förutsättning för kollektivets,
men också det omvända gäller. Slopandet av sektorsbidraget
har inneburit att det nu finns skillnader mellan olika
kommuner då det gäller kvaliteten på utbildningen. Hur stora
skillnaderna är, är svårt att få någon uppfattning om eftersom
den centrala samordningen inte fungerar på samma sätt
längre.
Vänsterpartiet vill betona vikten av allas rätt till en
likvärdig utbildning oavsett var man bor och oavsett köns-
eller klasstillhörighet.
Grundskolan
Den svenska grundskolan har under de senaste åren
genomgått stora förändringar. En ny läroplan och ett nytt
betygssystem har antagits och håller nu på att införas.
Tillsammans med dessa mer genomtänkta förändringar så
har skolan också drabbats hårt av kommunernas och statens
dåliga ekonomi, och på många håll i landet har man
genomfört stora nedskärningar. Konsekvenserna är ökade
klasstorlekar, minskad hemspråks- och stödundervisning
och ett reducerat stöd till elever med särskilda behov.
Dessutom är arbetsmiljön i landets skolor på många håll
under all kritik.
Gymnasieskolan
Gymnasieskolan har i likhet med grundskolan de senaste
åren genomgått många stora förändringar. Också här arbetar
man nu efter en ny läroplan och med ett nytt betygssystem.
Nedskärningarna har också drabbat gymnasieskolan hårt.
Förutom försämrade förhållanden förekommer det nu att
gymnasieskolor tar ut avgifter för skolmaten, vilket ibland
kan röra sig om summor upp till 2 000 kr/år.
Vänsterpartiet ser det som orimligt att det skall vara
förknippat med en kostnad att fullgöra sin
gymnasieutbildning. Vi anser att riksdagen bör föreslå
regeringen att återkomma till riksdagen med förslag på ny
lagstiftning för att förhindra kommunerna att ta ut oskäliga
avgifter. Elever skall inte tvingas avstå från gymnasiestudier
av ekonomiska skäl.
Kursutformad gymnasieskola
En stor förändring i våra gymnasieskolor skedde i och med
den kursutformade gymnasieskolan. I princip är det bra att
alla elever kan studera på gymnasienivå och att fler kommer
in på sitt förstahandsval.
Vänsterpartiet har varit kritiskt till kursutformningen och
den kunskapssyn som denna ger uttryck för. Förändringen är
dock genomförd och vi har nu inga planer på att föreslå ett
avskaffande. Gymnasieskolan behöver arbetsro!
I den nya gymnasieskolan kan eleven välja mellan 17 olika
program, i vilka ett visst antal studietimmar av kärnämnen,
karaktärsämnen samt individuellt valda kurser ingår.
Ämnena är uppdelade i olika kurser och nivåer.
Vi vet ännu inte vilka krav på nivå högskolorna och
universiteten kommer att ställa för behörighet till olika
program. På så sätt förlorar man den bärande idén som finns
i programgymnasiet, nämligen att alla elever som gått ut
gymnasiet också skall vara behöriga för högre studier. Den
garantin finns inte i dag och är dessutom omöjlig i ett system
utan nationellt samordnade antagningsregler.
Eleverna kan gå igenom den kursutformade
gymnasieskolan på olika lång tid. Eleven har nämligen
möjlighet till kompetensprövning, för vilken skolan har rätt
att ta ut en skälig avgift. Av erfarenhet vet vi nu att skolornas
avgifter i samband med förnyad prövning för att komplettera
eller höja redan satta betyg ofta är betydande. Vi har noterat
allt ifrån 300 till 3 000 kronor. Vänsterpartiet anser att detta
strider mot intentionen att skapa en likvärdig utbildning för
alla.
Med ett målrelaterat betygssystem är det dessutom
motsägelsefullt att ta ut avgifter för elevernas omtentamina.
Det ingår i konceptet att eleven skall kunna läsa i sin egen
takt och, vid ett misslyckande att nå uppställda mål, kunna
pröva igen. En av de positiva effekterna är att inte för alltid
straffas efter att ha misslyckats med en tentamen, vilket ofta
var fallet i den gamla gymnasieskolan. Vänsterpartiet
hänvisar till den särskilda motion som vi lagt i ärendet.
Den sammanhållna klassen försvinner i den kursutformade
gymnasieskolan och eleverna läser i stället i olika grupper.
Klassföreståndarskapet ersätts med handledarskap. Eleverna
kan möta flera lärare i olika kurser i samma ämne. Detta
medför att samarbete i den nya gymnasieskolan försvåras.
Eleverna konkurrerar visserligen inte på samma sätt om
betygen längre, men å andra sidan finns det ingen anledning
till samarbete eftersom varje elev följer ett eget schema.
Även för lärarna får systemet konsekvenser. De har inte
längre något helhetsgrepp över klassen och vet inte vad som
tagits upp på andra lektioner. Dessutom har läraren inte alltid
samma elever i B- som i A-kursen.
Helhetssynen har försvunnit. Trots att skolforskningen i
dag betonar att helhetssynen är mycket viktig! Den här
kritiken framfördes också mot förslaget om en mer
kursutformad gymnasieskola. I dag tror många skolforskare
och debattörer snarare på ett system utan strikta
ämnesgränser.
Det största problemet med kursutformningen är
segregationen, som enligt forskningen tenderar att öka så fort
man differentierar grupper eller ger elever valfrihet att själva
välja t.ex. kurs. I amerikanska ''High Schools'' har det visat
sig att elever ofta i en valsituation väljer kurser som ligger
under elevens egentliga kunskapsnivå. Det vore ett nederlag
om vi inte lyckades bekämpa segregation, klasskillnader och
könsskillnader i undervisningssystemet. Vänsterpartiet anser
att det finns anledning att utvärdera den nya kursutformade
gymnasieskolans konsekvenser för segregationen.
Vänsterpartiet har alltid arbetat för att man både under
studietiden och senare skall kunna varva teori och praktik.
Vänsterpartiet anser att den kopplingen är viktig även för de
elever som valt en teoretisk inriktning på sina studier i den
nya gymnasieskolan. Teorierna måste levandegöras och
göras tillgängliga och tillämpliga i en konkret verklighet.
Praktiken måste kunna analyseras utifrån ett teoretiskt
perspektiv. I den nya gymnasieskolan är det bara eleverna på
de yrkesförberedande programmen som har denna koppling
mellan teori och praktik.
Gymnasieskolans timplan
Regeringen har utan diskussion om de pedagogiska
konsekvenserna föreslagit en minskning av antalet
garanterade undervisningstimmar i gymnasieskolan. Varje
elev får 30 timmar mindre under sin utbildningsperiod. På
detta sätt vill regeringen spara 150 000 000 kronor fram till
1998.
Vänsterpartiet befarar att denna neddragning får negativa
konsekvenser för utbildningskvaliteten i gymnasieskolan.
Det kan därför vara en farlig väg att genomföra besparingar
som slår mot kvaliteten i ungdomsskolan. Dessutom
motsvarar denna neddragning hundratals lärartjänster, vilket
ökar arbetslösheten.
Vänsterpartiet avvisar därför i nuläget en sådan besparing.
En sådan besparing bör enligt vår mening först föregås av en
diskussion om förslagets konsekvenser för
utbildningskvaliteten.
Fristående skolor/privatskolor
Från och med hösten 1993 infördes systemet med friskolor
och den s.k. skolpengen. De fristående skolorna ligger under
kommunernas ansvar och det är de som fördelar resurserna.
Många kommuner har valt skolpengen som
fördelningsinstrument, vilket betyder att eleven kan
disponera denna oavsett vilken skola han eller hon väljer.
Flera undersökningar har gjorts om skolpengens inverkan
på segregationen. Resultaten av undersökningarna har inte
varit entydiga men det är vår övertygelse att systemet med
skolpeng förstärker tendenser till segregation. I grunden
utgår systemet från tanken att alla elever kräver samma
resurser. Men elever är olika, de har olika behov och lever i
skilda sociala verkligheter. Därför kräver de olika resurser.
Vänsterpartiet vill fördela resurserna till skolorna efter
kriterier som utgår från elevernas behov i stället för en
schablonmässig summa.
Ofta finns det pengar att söka hos kommunerna för barn
med behov av särskilt stöd och stimulans. På grund av
systemet med skolpeng är denna resurs mycket otillräcklig.
En friskola är en skola som anordnas av fysisk eller
juridisk person. Med andra ord en skola som har en annan
huvudman än stat, landsting eller kommun. Skolverket
beviljar ansökan om skolan omfattar grundskolans mål och
ger motsvarande kunskaper.
En fristående skola som blivit godkänd av Skolverket har
rätt till ekonomiskt bidrag motsvarande 85 % av kommunens
genomsnittliga kostnad per elev. Det som skiljer friskolan
från den kommunala är bland annat att den kan ta ut
terminsavgifter, vilket Vänsterpartiet motsätter sig.
Vi anser att skolor som tar ut terminsavgifter inte skall vara
berättigade till statliga eller kommunala bidrag. Eftersom de
inte behöver ansvara för att anordna skolhälsovård,
hemspråksundervisning eller skolskjuts är de endast
berättigade till 85 % av den genomsnittliga elevkostnaden.
Vi anser dock att 85 % är en för högt satt ersättning och
föreslår därför att regeringen presenterar ett förslag som
åtminstone åstadkommer rättvisa förutsättningar.
De flesta friskolor har grundats för att man vill arbeta med
en viss pedagogik eller för att föräldrar velat ha större
inflytande över sina barns skolgång. En del skolor har
religiös prägel och uppfostran, s.k. konfessionella skolor.
Den näst största gruppen friskolor har ingen speciell
inriktning alls, utan är helt att jämföra med vanlig kommunal
grundskola.
I den situation som stat och kommuner befinner sig i i dag
anser Vänsterpartiet att ett system där stat och kommun
betalar för privata skolors verksamhet inte är berättigat. Vi
tycker oss också kunna se att kommunerna ofta är de som får
dra det tyngsta ekonomiska lasset vad gäller handikappade
och mer resurskrävande elever. I grunden för vår inställning
ligger åsikten att friskolesystemet inte löser de problem som
finns i skolan i dag.
Att de kommunala inte varit tillräckligt öppna för
alternativ pedagogik eller utvecklat former för elev- och
föräldrainflytande och självförvaltning är beklagligt. Kanske
är de fristående skolorna ett svar på önskan om alternativ.
Vänsterpartiet anser att vi måste utveckla nya och andra sätt
att arbeta på inom skolan. Lösningen är inte att lämna en
skolbyggnad för en annan. Det är att fly ifrån problemen i
stället för att lösa dem. Lösningen ligger i att öka elevers och
föräldrars inflytande över skolan och göra dem delaktiga i
valet av arbetsformer och inriktning.
Det är viktigt att utveckla den tillsyn av friskolornas
verksamhet som Skolverket idag är ansvarigt för. Uppgiften
måste vara att tillse att friskolorna följer de fastställda ramar
man har att arbeta inom, att inte diskriminera någon vid
antagning och att inte ta ut några avgifter.
Vänsterpartiet menar att prövningen av ansökningar för
friskoleverksamhet också måste följas upp med en plan för
utvärdering av verksamheten. Möjligheten att ta tillbaka
rätten att driva friskolor skall användas om skolan uppvisar
brister i sin verksamhet eller om man går utanför eller inte
uppfyller de regler som gäller för verksamheten.
Pedagogikens roll
Läroplanen har delvis öppnat möjligheter att arbeta på helt
nya sätt, vilket vi anser att man ska utnyttja. Att läroplanen
som helhet ensidigt betonar individens utveckling och inte
kollektiv utveckling är en brist.
Många elever som mår dåligt i skolan skulle kunna hjälpas
i ett tidigare stadium. Därför är det förebyggande arbetet
mycket väsentligt. Att inte ge erforderliga resurser för detta
är att skjuta problemen framför sig. Det blir allt viktigare
med utbildning och för de elever som tappar fotfästet mycket
tidigt kan det få konsekvenser för deras resterande liv.
De ekonomiska resurser som skolan förfogar över idag är
mycket begränsade. Att förespråka maximalt 25 elever i
varje klass, vilket är Vänsterpartiets linje sedan många år, är
kanske inte realistiskt i dag. I ett förbättrat ekonomiskt läge
är dock detta en angelägen reform och kvalitetsåtgärd.
Vi skulle gärna se att man prövade att kombinera
undervisningen i större grupper med arbete i fasta
basgrupper, där eleverna i hög grad arbetar självständigt och
tar ansvar för sin utbildning. Till dessa grupper skall kopplas
en handledare.
Basgrupperna bör vara fasta oavsett ämne. I den här
gruppen skall eleverna kunna diskutera, hjälpa varandra och
även ta upp frågor som är mer personliga. Stöd och hjälp med
läxläsning skulle kunna vara en central del av gruppens
arbetsområde. I basgruppen skall det finnas tid att skapa
trygghet i studierna och skolmiljön.
Den lilla gruppen är också en förutsättning för att den stora
gruppen skall fungera bra. Arbetet i den lilla gruppen lär
eleverna att samarbeta och att kommunicera. Den lilla
gruppen motverkar tendenser till mobbning. Eleverna blir
synliga för varandra och för sin handledare. Valet av
arbetsformer och gruppstorlek är situationsorienterat.
Undervisning i större grupper behöver inte vara negativt
bara det kompenseras på annat sätt, med ökad trygghet och
stabilitet, vilket vi tror att mindre grupper skulle kunna
hjälpa till med.
Det finns tendenser till att mobbning och våld ökar inom
skolan och i samhället i stort även bland yngre människor.
Här kan skolan göra mycket. Elever skall inte behöva känna
sig otrygga under sin uppväxttid. Skolan skall vara en fast
punkt där man lär sig att utvecklas tillsammans med andra.
Arbetet i basgrupper är ett sätt att skapa den trygghet som
behövs för att elevernas självförtroende skall växa så att de
kan bemöta andra med tillit och öppenhet.
Undersökande arbetssätt
Undersökande arbetssätt är något som det talas om i den
pedagogiska debatten, men som alltför sällan förekommer i
grund- och gymnasieskolan. Det borde vi ändra på. Mer av
skolans grundläggande utbildning skulle inte bara kallas för
undersökande utan också vara det.
Att själv utforska är att vara aktiv och skapande. Eleven
arbetar utifrån ett problem eller en frågeställning som
behöver lösas och som eleven därför behöver samla fakta
om. Ett undersökande arbetssätt utgår från helheter och går
utanför de traditionella ämnesgränserna. Ett sådant arbetssätt
befäster kunskaperna bättre och stimulerar till samarbete,
vilket är en av de viktigaste saker skolan kan lära ut.
Att tidigt använda ett undersökande arbetssätt är viktigt
även i ett längre perspektiv. Det skulle dessutom kunna vara
ett bidrag till att få ungdomar att intressera sig för forskning.
Undervisning med hjälp av dator
Datorer har blivit ett mycket vanligt hjälpmedel i
yrkeslivet. Många familjer har en dator hemma och det är
inte ovanligt att barn och unga har stora kunskaper om
datorer. Men för många familjer är datorn utesluten av
ekonomiska skäl eller andra. För den som inte behärskar
datakunskaper stängs många dörrar.
Vänsterpartiet ser i detta en risk för ökade klasskillnader.
Därför bör dataundervisning ingå i grundutbildningen. För
att stimulera elevernas intresse för matematik,
naturvetenskap och teknik bör man anslå medel för att
utveckla läromedel i dessa ämnen med hjälp av multi-
mediatekniken. Eftersom stoffet ofta upplevs som mycket
abstrakt skulle elevernas inlärning väsentligt kunna
förbättras genom visualisering. Vänsterpartiet föreslår att
10 000 000 kronor avsätts till försöksverksamhet för att
snabbare utveckla sådan relevant programvara.
Jämställdhet i skolan
I dag präglas inte bara samhället utan i allra högsta grad
även skolan av klara uppfattningar om könsrollerna. Det
visar sig mycket tydligt då det gäller elvernas val till vidare
studier. Fortfarande väljer pojkar i mycket hög grad teknisk
inriktning på gymnasiet.
De flickor som väljer teknisk inriktning hoppar i stor
utsträckning av sin utbildning i förtid. De här tendenserna
har stått sig under många år. I Vänsterpartiets motion om
högskolan tar vi upp några aspekter på könsrelaterad
snedrekrytering.
Jämställdhet är en förutsättning för den rättvisa skolan.
Enligt skollagen skall alla elever, oberoende av
könstillhörighet, ha tillgång till lika utbildning i skolan.
Endast en ytlig granskning av skolan idag kan säga att den
uppfyller dessa jämställdhetskrav. Ett flertal olika
klassrumsstudier har visat att pojkarna får mer
uppmärksamhet än flickorna.
De förväntningar som ställs på eleverna är olika beroende
på elevens kön, och utifrån det behandlas eleverna olika.
Även lärare som på en teoretisk nivå är medvetna om vikten
av jämställdhet mellan könen tenderar att förstärka dessa
strukturer. Denna skillnad är genomgående till flickors
nackdel.
Läroböckernas mansdominans i exempel, illustrationer
och referenser är fortfarande tydlig. Skolans strävan ska vara
att utveckla en nyfikenhet och lust att lära om olika ämnen
oberoende av kön. Därför är det t.ex. mycket olyckligt att
kvinnor mera sällan förekommer i läroböcker i tekniska och
matematiska ämnen. Sådant kan påverka elevers val senare i
livet och kan vara en bidragande orsak till att flickor i mindre
utsträckning väljer utbildningar med inriktning mot
matematik eller teknik.
Kursplanerna är mycket viktiga ur ett
jämställdhetsperspektiv. Pojkars och flickors
samundervisning i idrott har t.ex. ibland lett till att
undervisningen utformats efter pojkarnas krav. Det är därför
viktigt att kursplanerna tar hänsyn till båda könens behov.
Betygsfri skola
Målrelaterade eller relativa -- betygen påverkar skolans
undervisning och elevernas inskolning i det svenska
samhället. Betyg fyller en viktig funktion för att bevara
sociala strukturer i samhället. Det är ingen hemlighet att barn
till akademiker har bättre betyg än barn från arbetarfamiljer.
Den sociala snedrekryteringen till högre studier är
fortfarande tydlig i alla led. En mängd faktorer ligger bakom
den här skevheten. Nämnas kan föräldrars engagemang,
familjetraditioner, ekonomiska förutsättningar och elevens
självkänsla. Men det är tydligt att betygen förstärker dessa
tendenser och det anser Vänsterpartiet vara mycket olyckligt.
Som utvärderingsinstrument är betygen inte särskilt bra.
De är alltför ytliga och verkar sällan konstruktivt. För
eleverna upplevs det ofta som viktigare att visa vad man kan
och dölja sin brister än att fråga om sådant man inte kan eller
inte förstått. Dessutom kommer en sån här typ av utvärdering
in i ett alltför sent skede och inte som en del av
inlärningsprocessen.
Den knapphändiga information som betygen ger, oavsett
om det är en siffra eller ett ord som utdelas i slutet av
terminen, är otydlig. Vad betyder en trea? Vad innebär
Godkänt?
Visserligen har en lärare möjlighet att ge ytterligare
information, vilket bör utnyttjas, och vi tror att de nyligen
införda utvecklingssamtalen kan vara till stor hjälp. Men
med dagens knappa resurser inom skolan och det stora
antalet elever i varje klass är det mer än troligt att just denna
viktiga del i inlärningsprocessen försummas.
Betygen används i dagens skolor tyvärr ibland som
upprättare av maktförhållanden mellan elev och lärare. Det
kan hämma elevers ifrågasättande och kritik. När läraren
istället fungerar som handledare i skolarbetet får eleverna
möjlighet till självständigt arbete och självständigt tänkande.
Många lärare arbetar på det sättet redan i dag och det är bra.
Betygsskolan är också den snäva kunskapens skola. Det
som kommer att prioriteras är det som är enkelt att mäta.
Proven koncentreras snarare runt årtal och namn än helheter,
samband och kritiskt resonerande. Här rymmer skolans värld
en motsättning.
Läroplanens fina tal om självständiga och
kunskapssökande elever blir ofta bara tomma ord. Kunskap
får aldrig bli statisk utan ska vara en process under hela livet.
Hur ska vi bedöma kunskap? Vems definition av kunskap ska
gälla? Kan kunskap över huvud taget mätas på ett vettigt
sätt?
Vänsterpartiet tror inte att framtidens elever behöver
betygen för att nå kunskap, utveckling och en bred
kompetens. Vad de behöver är istället en skola som tar
elevers erfarenheter och färdigheter på allvar utan att försöka
fånga in dem i redan färdiga mallar.
Vänsterpartiet vill tillsätta en parlamentarisk utredning om
konsekvenserna av en helt betygsfri skola. Det är av vikt att
försöka förutsäga de behov och nya situationer som kan
uppstå om några år och slippa bli tagen på sängen av en ny
tids krav på utbildning och antagning till högre studier.
Elevdemokrati
Elevernas påverkan på sin skolsituation minskar från
lågstadiet till gymnasiet. Läroplanen talar om elevers ökade
inflytande, och en av grundtankarna kring friskolesystemet
är elevens fria val. I praktiken ser det kanske inte ut som man
tänkte sig. Eleverna har i skolan ofta ett mycket begränsat
inflytande över situationen i klassrummet och skolan i
övrigt. Den nya valfriheten är inte heller samma sak som
demokrati eller elevinflytande.
Vi måste vara uppmärksamma på de problem som det
bristande inflytandet har skapat. Skolans roll som fostrare är
viktig. Elever lär sig vad som är rätt och fel i skolans värld.
Skolan är samhällets förlängda arm.
En mycket stor del av dagens elever känner inte att de har
inflytande över sin utbildning. Vi ser tecken på att denna
vanmakt håller sig kvar och blir en inställning till samhället
i stort och med det följer mycket stora problem.
Självklart måste elever få möjlighet att direkt påverka sina
lektioner, det sätt man arbetar på, vad man läser och hur. Den
valfrihet och det inflytande elever har i dag missgynnar vissa
grupper och individer och har inte skapat någon verklig
frihet. Det är innehållet i undervisningen som är det viktiga
och det är fortfarande svårt att påverka som elev.
Människor gör i mycket stor utsträckning det man
förväntar sig av dem, som den självuppfyllande profetian. De
vuxnas argument mot elevinflytande handlar ofta om att
''när man prövat att ge dem ansvar så har det ju inte fungerat
ändå''. Det är nog sant att försök misslyckats.
Så konstigt är nog inte det -- demokrati förutsätter vana
och människors aktiva deltagande. Ofta anser framför allt
lärare men även elever att det tar för mycket tid om eleverna
ska delta i planeringen av undervisningen, det anses
ineffektivt. Man räknar då inte med att planeringen även är
viktig inlärning.
Demokrati är något man lär sig och det kräver mycket
träning. Med en motsatt träning, nämligen den där eleven lär
sig passivitet och likgiltighet, tar det lång tid att lära sig tänka
själv och utifrån det ta ansvar. Elevinflytande är något som
därför ska finnas med som en del av skolan även i de lägre
klasserna och med åren utvecklas, inte avvecklas.
Föräldrarnas roll i den demokratiska processen är också
viktig, men främst för elever i de lägre klasserna. Ju äldre
eleverna blir desto mer kan de ansvara för själva. Debatten
om föräldrars inflytande över sina barns utbildning har
landat i lösningen friskolor.
Vänsterpartiet ser detta som olyckligt då vi menar att
skolan allt mer måste öppnas för diskussion med föräldrar
om deras erfarenheter och behov av att vara delaktiga i sina
barns utveckling. Därmed inte sagt att föräldrar skall ha
absolut inflytande över undervisningen, snarare en rättighet
att aktivt få veta vad som händer och att ha möjligheten att
diskutera t.ex. arbetssätt.
Det är också väldigt lätt att föräldrar övertar elevens fria
val och demokratiska inflytande, vilket inte alls är meningen.
Kontakten föräldrar emellan kan bli ett viktigt instrument för
att skapa bra sammanhållning i klassen och hjälp till att
motverka att en del elever far illa, antingen i skolan eller i
hemmet.
Föräldrars insyn i sina barns skolgång ska inte begränsas
till privat- eller friskolor utan vara en del av även den
kommunala skolans styrka.
Lärarna
Den situation som lärarna är i i dag kan på många sätt
betraktas som mycket tuff. Det gäller såväl grund- som
gymnasieskolan. De har en ökad arbetsbelastning jämfört
med tidigare. Ökade klasstorlekar gör undervisningen
svårare och det är nästan omöjligt för en lärare att ge eleverna
det stöd i undervisning och läxläsning som de skulle behöva.
Minskade resurser till skolan har ofta lett till minskat antal
kuratorer, skolsköterskor, fritidsassistenter och liknande.
Detta har också bidragit till en ökad arbetsbelastning för
lärarkåren. Många elever mår också dåligt i skolan. Våld,
mobbning, dåligt självförtroende och osäkerhet är i dag
vardag i många skolor och för många elever. Den ökade
belastning som lärarna utsätts för har de ofta, av naturliga
skäl, ingen utbildning för. Man kan inte utgå ifrån att en
lärare har en kurators utbildning och erfarenhet.
De knappa ekonomiska resurserna har också lett till att en
lärare som är frånvarande inte alltid ersätts med en vikarie.
En sådan situation skapar osäkerhet och ökat tryck på många
lärare. De väljer att gå till skolan även om de är sjuka för att
det inte ska drabba eleverna alltför mycket. Detta kombinerat
med karensdagar gör att många lärare går till jobbet fast de
skulle behöva stanna hemma, vilket riskerar att skapa en
dålig stämning på skolan.
Lärares arbetssituation tror vi kan förbättras med hjälp av
ganska enkla och ekonomiskt resurssnåla arbetsmetoder. Vi
tror att lärare kan och bör finna en trygghet i att jobba mer i
lärarlag och tillsammans planera ämnesövergripande studier,
vilket ofta är berikande även för lärarna. Dessutom tror vi att
lärarkåren stärks genom att kollektivt utarbeta en gemensam
pedagogisk grundsyn för sitt arbete.
Sektorsbidragen
Vänsterpartiet vill återinföra sektorsbidragen till skolan för
att kunna garantera en likvärdig och sammanhållen skola
tillgänglig för alla. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Avslutning
Många unga som i dag börjar skolan gör det med stora
förhoppningar och en gränslös vilja att lära. När samma
elever lämnar skolan nio eller tolv år senare har mycket
förändrats. Man har fått kunskaper som är värdefulla för livet
och man har lärt sig samarbete och utvecklats socialt. Men
den kvardröjande känslan för många elever som lämnar
skolan är ändå att det är skönt att det är ''över''.
Skolan har med tiden förvandlats till något nödvändigt ont
som man måste igenom för att kunna börja leva ''på riktigt''.
Vänsterpartiet anser att den stora utmaningen för framtidens
skola måste vara att den ursprungliga nyfikenheten och viljan
att lära tas tillvara av skolan. Den ska ge verktygen för
fortsatt personlig och gemensam utveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring
för att förhindra oskäliga avgifter enligt vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utvärdera den nya
kursutformade gymnasieskolans konsekvenser för
segregationen,
3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om sänkt
timplan i gymnasieskolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om elevavgifter,
5. att riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om rättvisa förutsättningar mellan privata och
offentliga skolor enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen till anslaget A 4. Stöd för utveckling av
skolväsendet, till försöksverksamhet för att utveckla
programvara enligt vad i motionen anförts, för budgetåret
1995/96 anvisar 10 000 000 kr utöver regeringens förslag
eller således 116 235 000 kr,
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en
betygsfri skola enligt vad i motionen anförts,
8. att riksdagen beslutar återinföra sektorsbidraget till
skolan.
Stockholm den 23 januari 1995
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Hanna Zetterberg (v)