Dyslexi är ett av våra vanligaste handikapp och innebär specifika svårigheter att läsa och skriva. Det har länge betraktats som ett dolt handikapp trots att det berör ca 400 000 svenskar. De som drabbats har ofta betraktats som dumma eller själva betraktat sig så och därför tigit om sina svårigheter. Det har ofta lett till svåra psykiska lidanden vid sidan av de praktiska olägenheter som handikappet medför.
Senare års forskning tyder på att det snarare kan finnas ett samband mellan dyslexi och begåvning som ligger över genomsnittet. Många dyslektiker är talangfulla, kreativa och verbalt begåvade. Bland personer med detta handikapp finns t ex framstående företagsledare, politiker, idrottsmän och professorer. Tyvärr hör dock dessa till undantagen. Det är betydligt lättare att hitta personer med dåligt självförtroende och mobboffer i denna grupp. Professor Christopher Gillberg i Göteborg har kommit fram till att ungefär hälften av en grupp s.k. ''värstingar'' var dyslektiker och att just detta lett till deras sociala problem.
Det går att upptäcka dyslexi mycket tidigt. Enligt professor Curt von Euler går det att hitta minst 80 % av barnen redan under förskoleåldern. Behandling och träning som sätts in tidigt kan förbättra situationen, i vissa fall radikalt. Därför finns det all anledning att vidta åtgärder för att stödja denna stora grupp.
Kunskap finns efter många års forskning. Den bör nu förmedlas till förskollärare och lärare i samband med utbildning och fortbildning.
Under det första skolåret bör samtliga elever genomgå en test så att en kartläggning kan göras av alla barn som har eller kan misstänkas ha läs- och skrivsvårigheter. Dessa barn bör sedan få individanpassade, specialpedagogiska insatser av klassläraren eller annan lärare.
De barn som visar sig vara dyslektiker bör få tillgång till hjälpmedel i form av läromedel inlästa på band, databaserade lästräningsprogram etc.
För att öka dyslektikernas möjlighet till högskolestudier bör högskoleprovet anpassas för elever med läs- och skrivhandikapp.
När denna fråga tidigare behandlats i riksdagen har den tyvärr inte fått något gehör. Utbildningsutskottet har hänvisat till utredningar, lärarnas och kommunernas ansvar, eller till utskottsutfrågningar som sedan inte genomförts. Nu är det dags för handling.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och fortbildning av förskollärare och lärare när det gäller läs- och skrivsvårigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk test av alla elever under första skolåret för att på ett tidigt stadium kunna diagnostisera dyslektiska barn och ge dem en undervisning som är anpassad till deras handikapp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om speciella hjälpmedel och läromedel inom grund- och gymnasieskolan för elever med läs- och skrivsvårigheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av högskoleprovet för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Stockholm den 24 januari 1995 Inger Davidson (kds) Ingrid Näslund (kds)