Hörselskadade skall ha tillgång till närhet och samvaro
med alla människor, få känna en social gemenskap och vara
delaktiga i samhället på samma villkor som hörande. Därför
måste dialogen mellan alla människor fungera och de
dagliga ''kommunikationerna'' förbättras. Vi vet att
hörselskadade till stor del är hänvisade till varandra pga
okunnighet från omgivningen. Den hörande har en rädsla för
att ta kontakt med en hörselskadad person pga den hörandes
''handikapp'', att inte kunna teckenspråk. De hörselskadade
och döva blir utanför. En social dövhet uppstår.
Teckenspråk är ett språk som barn lär sig mycket snabbt.
Det är mycket bildligt, så därför kan utvecklingsstörda lära
sig detta språk lättare än det skrivna och talade språket. I vårt
samhälle har de hörselskadade ända tills nu varit tvungna att
lära sig tala och avläsa andras läppar. Teckenspråket har inte
varit accepterat, precis som att samernas olika språk inte
skulle läras ut eller att det var förbjudet att tala finska uppe
vid finska gränsen i Tornedalen.
Under förra riksdagsperioden lyckades vi få ett
handikappinstitut, SIH, i Sverige som är de handikappades
skolverk. Dess uppgifter är att bl.a. stödja och utveckla de
hörselskadades skolgång så att den blir likvärdig med andra
elevers.
Om man vänder på det hela, skulle det kunna bli att de
hörande skall lära sig mer om de hörselskadade och utveckla
sig för att vara likvärdiga med dem. I Härnösand har
grundskolan integrerat hörande och hörselskadade med
varandra. Det är ett fåtal hörande elever som har fått tillgång
till detta privilegium. Många står i kö för att få sina barn till
denna skola.
Vår uppfattning är att det skulle vara mycket lätt att redan
i förskolan lära ut teckenspråk till alla barn. Det är en tillgång
och ett språk som är gångbart internationellt (med vissa små
olikheter). Det skulle vara ett sätt att underlätta inlärningen
för utvecklingsstörda att tala -- ju tidigare desto bättre.
Många missförstånd och rädslor skulle kunna byggas bort
och vi skulle få ett rättvisare och mer solidariskt samhälle.
För att kunna förverkliga och möjliggöra detta föreslår vi
att teckenspråk ingår i deras utbildning. Förskollärare har
ansvar för den mest utvecklande perioden i ett barns liv.
Barnen är oerhört receptiva. Genom deras lust till lek och
rörelse, rytm och ramsor, sång och musik får de en ännu
bättre inlärningssituation och kan leka in teckenspråket.
Förutom undervisning i förskolan bör det i skolan alltid
finnas teckenspråk tillgängligt som tillvalsämne.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av förskollärare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om teckenspråk som tillvalsämne i
skolan.
Stockholm den 24 januari 1995
Eva Goe s (mp)
Gunnar Goude (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Kia Andreasson (mp)