Hörselskadade skall ha tillgång till närhet och samvaro med alla människor, få känna en social gemenskap och vara delaktiga i samhället på samma villkor som hörande. Därför måste dialogen mellan alla människor fungera och de dagliga ''kommunikationerna'' förbättras. Vi vet att hörselskadade till stor del är hänvisade till varandra pga okunnighet från omgivningen. Den hörande har en rädsla för att ta kontakt med en hörselskadad person pga den hörandes ''handikapp'', att inte kunna teckenspråk. De hörselskadade och döva blir utanför. En social dövhet uppstår.
Teckenspråk är ett språk som barn lär sig mycket snabbt. Det är mycket bildligt, så därför kan utvecklingsstörda lära sig detta språk lättare än det skrivna och talade språket. I vårt samhälle har de hörselskadade ända tills nu varit tvungna att lära sig tala och avläsa andras läppar. Teckenspråket har inte varit accepterat, precis som att samernas olika språk inte skulle läras ut eller att det var förbjudet att tala finska uppe vid finska gränsen i Tornedalen.
Under förra riksdagsperioden lyckades vi få ett handikappinstitut, SIH, i Sverige som är de handikappades skolverk. Dess uppgifter är att bl.a. stödja och utveckla de hörselskadades skolgång så att den blir likvärdig med andra elevers.
Om man vänder på det hela, skulle det kunna bli att de hörande skall lära sig mer om de hörselskadade och utveckla sig för att vara likvärdiga med dem. I Härnösand har grundskolan integrerat hörande och hörselskadade med varandra. Det är ett fåtal hörande elever som har fått tillgång till detta privilegium. Många står i kö för att få sina barn till denna skola.
Vår uppfattning är att det skulle vara mycket lätt att redan i förskolan lära ut teckenspråk till alla barn. Det är en tillgång och ett språk som är gångbart internationellt (med vissa små olikheter). Det skulle vara ett sätt att underlätta inlärningen för utvecklingsstörda att tala -- ju tidigare desto bättre. Många missförstånd och rädslor skulle kunna byggas bort och vi skulle få ett rättvisare och mer solidariskt samhälle.
För att kunna förverkliga och möjliggöra detta föreslår vi att teckenspråk ingår i deras utbildning. Förskollärare har ansvar för den mest utvecklande perioden i ett barns liv. Barnen är oerhört receptiva. Genom deras lust till lek och rörelse, rytm och ramsor, sång och musik får de en ännu bättre inlärningssituation och kan leka in teckenspråket. Förutom undervisning i förskolan bör det i skolan alltid finnas teckenspråk tillgängligt som tillvalsämne.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av förskollärare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om teckenspråk som tillvalsämne i skolan.
Stockholm den 24 januari 1995 Eva Goe s (mp) Gunnar Goude (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Kia Andreasson (mp)