Ett av de stora problemen med Lgr -80 har varit svårigheten att förverkliga ambitionerna med arbetslivsundervisningen. Det har också varit svårt att förverkliga intentionerna med den arbetsplatsförlagda utbildningen i gymnasieskolan. Orsakerna till båda dessa förhållanden finns väl dokumenterade bland annat i SÖ:s rapport ''Skolans arbetslivskontakter'' R 91:7.
Personlig utveckling och lärande underlättas genom att eleverna periodvis får vistas i arbetslivet, umgås med vuxna på vuxnas villkor och få sin person relaterad till sin arbetsinsats. Att få ingå i ett arbetslag och samarbeta med vuxna är ofta en stor upplevelse även under en kort praktikperiod.
Eleverna har behov av arbetslivskontakter som stöd för inlärningen, dvs att konkretisera och legitimera skolans ämnen genom att visa deras betydelse i dagens arbetsliv. Eleverna har behov av att få kunskaper om arbetslivet, som är ett för dem okänt och stängt område tills de själva bereds tillträde till det genom praktik eller anställning.
Det egna valet av framtida studier och yrke är en process i tid och mognad. Den kräver också kunskap om och återkommande kontakter med arbetslivet för att eleven ska kunna göra realistiska och välgrundade val. Även om vi idag lever i ett samhälle där återkommande val av såväl studier som yrke kommer att göras av varje individ ett flertal gånger under levnadstiden, så är grunden minst lika viktig som tidigare.
Samtidigt har det visat sig allt svårare att, oavsett konjunktur, få utrymme för all den praktik som skolan önskat ge eleverna. Det finns också fortfarande i vissa lärargrupper en okunnighet om syfte och mål och en motvillighet att ''lämna ifrån sig'' undervisningstid. Man har inte förstått eller kunnat ta vara på praktiken som ett undervisningstillfälle i många ämnen.
Läroplanernas avreglering av praktik och arbetslivsorientering är därför beklaglig.
Det är därför viktigt att en garanterad arbetslivsundervisningstid införs, där skolorna måste definiera i vilka ämnen och på vilket sätt man avser att bedriva arbetslivsundervisning.
Dagens samhälle och arbetsliv kräver också en väl fungerande studie- och yrkesorientering. Eleverna har många val att göra under sin skoltid och den karta de gör upp för sig själva att navigera efter ska stämmas av mot en mycket komplicerad verklighet.
Den avreglerade syo-funktionen innebär att skolorna själva kan avgöra om de tycker sig behöva utbildad och kvalificerad personal för detta ändamål eller inte. Hur detta fungerar i praktiken är viktigt att undersöka. Utvecklingen av studie- och yrkesvägledningen måste därför följas och effekterna av avregleringen utvärderas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av effekterna av avreglering av syofunktionen och den nya timplanen.
Stockholm den 24 januari 1995 Marie Granlund (s) Sonja Fransson (s) Bengt Kronblad (s) Åsa Stenberg (s)