med anledning av prop. 1994/95:157 Ändring av bidragsbestämmelserna för fristående skolor godkända för vanlig skolplikt m.m.
I kommunerna pågår för närvarande ett arbete med att
konstruera lämpliga regler för fördelning av medel till de
kommunala skolorna. Det tycks vara allmänt accepterat att
en god resursfördelningsmodell skall styra medlen till en
viss skola med hänsyn till elevernas behov. I många
kommuner används redan sådana principer för anslag till
kommunala skolor.
Miljöpartiet förordar denna fördelningsprincip.
Miljöpartiet ser det som en fördel att kommunen också har
fristående skolor med alternativa pedagogiska inriktningar
eller profiler. Dessa utgör en viktig pedagogisk stimulans för
skolarbetet i hela kommunen och kan bidraga till den
pedagogiska utvecklingen. Naturligtvis bör de fristående
skolorna tilldelas medel enligt samma principer som de
kommunala, nämligen anslag efter elevernas behov. Vissa
korrigeringar måste emellertid göras med hänsyn till
skillnader i förutsättningar (speciella regler för moms,
pensionsavgifter etc för fristående skolor). Och naturligtvis
måste resursfördelningsmodellen kompletteras vad gäller de
fristående skolorna så att inte bara elevernas behov beaktas
utan även skolornas åtagande vad gäller olika verksamheter
för att möta dessa behov.
I en tidigare utredning (SOU 1992:38) har påvisats att de
fristående skolor som fanns då hade mycket varierande
resursbehov. I relation till ett genomsnittligt resursbehov vid
kommunala skolor varierade behovet från lägst ca 75
procent. Antalet fristående skolor har sedan utredningen
gjordes tredubblats och de ekonomiska förutsättningarna har
förmodligen ändrats. Riktlinjerna för medelstilldelning till
fristående skolor skall ses över av en utredning som beräknas
vara klar under 1995 så att riktlinjer kan fastställas och börja
gälla från juli 1996. Några generella riktlinjer för fördelning
av medel till fristående skolor finns inte idag. Inte heller
finns det någon aktuell översikt av fristående skolors
ekonomi. Med hänsyn till bristerna i beslutsunderlaget och
med vetskap om att ett utredningsförslag inom kort kommer,
så bör man naturligtvis vänta med beslut i frågan om gränsen
för lägsta bidrag. Den gamla gränsen bör ligga kvar tills ett
nytt, välgrundat beslut kan tas. (Detta gäller såväl bidrag till
fristående skolor som en kommuns kostnad för elevplatser i
grannkommunens skolor).
Utöver förslaget om en sänkning av den undre gränsen för
kommunalt bidrag från 85 till 75 procent finns i
propositionen förslag om att jämförelsetalen vid
bidragsberäkning skall grundas på den årskurs och inte som
tidigare det stadium som eleven går. Dessutom föreslås en
justering av tiderna för ansökan om bidrag för fristående
skolor samt undantag för fristående särskolor som motsvarar
gymnasiesärskolan. Dessa förslag är av teknisk natur och
förefaller rimliga om ej helt motiverade.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår den i propositionen föreslagna
ändringen i 4 kap. 8
a § skollagen vad gäller den del som berör storleken av
hemkommunens avdrag från den beräknade
genomsnittskostnaden,
2. att riksdagen avslår den i propositionen föreslagna
ändringen i 9 kap. 6
§ skollagen vad gäller den del som berör storleken av
kommunens avdrag vid bidrag till fristående skolor från den
framräknade genomsnittskostnaden.
Stockholm den 9 mars 1995
Birger Schlaug (mp)
Gunnar Goude (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Kia Andreasson (mp)