I kommunerna pågår för närvarande ett arbete med att konstruera lämpliga regler för fördelning av medel till de kommunala skolorna. Det tycks vara allmänt accepterat att en god resursfördelningsmodell skall styra medlen till en viss skola med hänsyn till elevernas behov. I många kommuner används redan sådana principer för anslag till kommunala skolor.
Miljöpartiet förordar denna fördelningsprincip. Miljöpartiet ser det som en fördel att kommunen också har fristående skolor med alternativa pedagogiska inriktningar eller profiler. Dessa utgör en viktig pedagogisk stimulans för skolarbetet i hela kommunen och kan bidraga till den pedagogiska utvecklingen. Naturligtvis bör de fristående skolorna tilldelas medel enligt samma principer som de kommunala, nämligen anslag efter elevernas behov. Vissa korrigeringar måste emellertid göras med hänsyn till skillnader i förutsättningar (speciella regler för moms, pensionsavgifter etc för fristående skolor). Och naturligtvis måste resursfördelningsmodellen kompletteras vad gäller de fristående skolorna så att inte bara elevernas behov beaktas utan även skolornas åtagande vad gäller olika verksamheter för att möta dessa behov.
I en tidigare utredning (SOU 1992:38) har påvisats att de fristående skolor som fanns då hade mycket varierande resursbehov. I relation till ett genomsnittligt resursbehov vid kommunala skolor varierade behovet från lägst ca 75 procent. Antalet fristående skolor har sedan utredningen gjordes tredubblats och de ekonomiska förutsättningarna har förmodligen ändrats. Riktlinjerna för medelstilldelning till fristående skolor skall ses över av en utredning som beräknas vara klar under 1995 så att riktlinjer kan fastställas och börja gälla från juli 1996. Några generella riktlinjer för fördelning av medel till fristående skolor finns inte idag. Inte heller finns det någon aktuell översikt av fristående skolors ekonomi. Med hänsyn till bristerna i beslutsunderlaget och med vetskap om att ett utredningsförslag inom kort kommer, så bör man naturligtvis vänta med beslut i frågan om gränsen för lägsta bidrag. Den gamla gränsen bör ligga kvar tills ett nytt, välgrundat beslut kan tas. (Detta gäller såväl bidrag till fristående skolor som en kommuns kostnad för elevplatser i grannkommunens skolor).
Utöver förslaget om en sänkning av den undre gränsen för kommunalt bidrag från 85 till 75 procent finns i propositionen förslag om att jämförelsetalen vid bidragsberäkning skall grundas på den årskurs och inte som tidigare det stadium som eleven går. Dessutom föreslås en justering av tiderna för ansökan om bidrag för fristående skolor samt undantag för fristående särskolor som motsvarar gymnasiesärskolan. Dessa förslag är av teknisk natur och förefaller rimliga om ej helt motiverade.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår den i propositionen föreslagna ändringen i 4 kap. 8
a § skollagen vad gäller den del som berör storleken av hemkommunens avdrag från den beräknade genomsnittskostnaden,
2. att riksdagen avslår den i propositionen föreslagna ändringen i 9 kap. 6
§ skollagen vad gäller den del som berör storleken av kommunens avdrag vid bidrag till fristående skolor från den framräknade genomsnittskostnaden.
Stockholm den 9 mars 1995 Birger Schlaug (mp) Gunnar Goude (mp) Bodil Francke Ohlsson (mp) Kia Andreasson (mp)