Det är en grundläggande demokratisk rättighet för en elev
att kunna känna sig trygg i skolan och slippa bli föremål för
övergrepp och förnedrande behandling. Ingen elev skall vara
rädd för att gå till skolan på grund av mobbning och ingen
förälder skall behöva oroa sig för att hans eller hennes barn
skall utsättas för något sådant.
Ändå är det så att mobboffren är en stor och av många
skolor försummad elevgrupp, som genomlever sin skoltid
med ständig ångest, otrygghet och dålig självkänsla.
Nedvärderingen av det egna jaget blir ibland så fullständig
att självmord upplevs som enda utvägen.
Alla vet men ingen ser
En rad undersökningar har gjorts för att kartlägga
förekomsten av mobbning i den svenska grundskolan.
Resultaten är entydiga. 9--10 procent av barnen är mobboffer
under någon period och ca 7 procent är mobbare. Det finns
ca 100.000 elever i svenska skolor som är mobboffer.
Undersökningarna visar också att i de flesta fall så vet varken
mobboffrets klasslärare eller föräldrar om att barnet är utsatt
för mobbning.
Mobbare är lika vanliga i alla åldersklasser i grundskolan
med en stark överrepresentation av pojkar. På grund av att
mobbare ofta mobbar yngre elever så finner vi de flesta
mobbade eleverna i lägre årskurser men ändå så många som
ca fyra procent i årskurs 9. I gruppen mobboffer är ungefär
lika många pojkar som flickor. (Data från Dan Olweus:
Mobbning i skolan, Almqvist & Wiksell, 1992.)
Mobbare och mobboffer
Mobbaren karakteriseras av aggressivitet och
våldsbenägenhet, har relativt liten medkänsla med andra och
har ett större behov av att dominera över andra. De få
longitudinella undersökningar som följt upp den fortsatta
utvecklingen av mobbare visar en kraftig överrepresentation
av f.d. mobbare i kriminalregistret.
Den bild av de typiska mobboffren som forskningen ger är
relativt entydig. Mobboffren är mer ängsliga och osäkra än
elever i allmänhet. De är ofta för-siktiga, känsliga och
tystlåtna. De har ofta en negativ värdering av sig själva. De
känner sig ensamma och övergivna och har i regel inte en
enda god vän i klassen. De är negativt inställda till våld och
användning av våldsmetoder. De är ofta fysiskt svagare än
sina kamrater (pojkar). Mycket tyder på att mobboffrens
upplevelser ofta medför psykiska svårigheter långt in i
vuxenåldern.
Åtgärdsprogram
Det har funnits många idéer om hur mobbning skall
hanteras och en av svårigheterna med att kräva åtgärder har
varit bristen på kunskap om vilka metoder som verkligen ger
resultat. Några metoder har också inneburit mycket stora
kostnader för anlitande av specialister utanför skolan. Idag
finns vetenskapligt prövade metoder som med rätt
information kan användas av klassläraren, tillsammans med
föräldrar och elever. De kräver inga stora ekonomiska
resurser. Men det krävs information och samordning.
Genom ett systematiskt forsknings- och utvecklingsarbete
vid universitetet i Bergen har under professor Dan Olweus
ledning utarbetats ett program för att komma till rätta med
problemet med mobbning i skolan. Programmet omfattar
förebyggande åtgärder, metodik för upptäckt av mobbning,
åtgärder vid mobbning och uppföljning. Det har använts
under lång tid, är vetenskapligt utvärderat och har visat
mycket goda resultat. Programmet har använts i Norge under
flera år och används vid några svenska skolor. Det används
i flera andra europeiska länder samt i Kanada och Australien.
De enskilda kommunerna kan inte förväntas välja och
genomföra ett antimobbningsprogram utan hjälp utifrån.
Skolverket är den lämpliga instansen för att informera
kommunerna om lämpliga program mot mobbning.
Skolverket skall också ansvara för att programinformation,
vägledning, arbetsmaterial (t.ex. artiklar, videoband etc.),
frågeformulär, instruktioner finns att tillgå. Varje skola skall
åläggas att ha ett program mot mobbning, resultaten skall
redovisas till kommunen. Skolverket skall under de första
åren sammanställa kommunrapporterna så att en öppen
redovisning finns tillgänglig för en årlig utvärdering.
Problemet är av sådan betydelse att kraftfulla åtgärder måste
sättas in i de fall man brister i åtgärder för att komma till rätta
med mobbning vid våra skolor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett rikstäckande program för effektiva
åtgärder mot mobbning i skolan.
Stockholm den 25 januari 1995
Gunnar Goude (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Annika Nordgren (mp)
Roy Ottosson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Birger Schlaug (mp)