Ett antal kommuner i landet har infört avgifter för skolmåltider. Framförallt gäller det i gymnasieskolorna. Många har blivit förvånade över att detta kan ske eftersom man trott att skolan i Sverige till alla delar är avgiftsfri. Besluten i kommunfullmäktige har därför överklagats i många fall, men besvären har inte bifallits. Det finns inte stöd i lagstiftningen för en helt avgiftsfri skola.
Det finns flera skäl till att ändra lagstiftningen på den här punkten. Det mest grundläggande är att den allmänna obligatoriska skolan skall vara öppen för alla på samma villkor. Alla barn och ungdomar skall få likvärdiga förutsättningar oberoende av föräldrarnas inkomster.
Det är allmänt känt att om man är hungrig eller har slarvat med maten har man betydligt sämre möjligheter att följa med på lektionerna och att ta till sig nya kunskaper. Om eleverna inte äter rätt kommer det att påverka skolans och elevernas resultat negativt. Därför bör det ingå i skolans uppgift att servera en god och väl sammansatt måltid under skoldagen. Därigenom lägger skolan också grunden för en god matkultur och regelbundna matvanor. Om barn och ungdom ''lär sig'' att slarva med maten kommer detta att ge utslag i folkhälsan i framtiden.
Det händer att elever slarvar med maten även utan avgifter, men riskerna för detta ökar markant när avgifter införs. Om utvecklingen fortsätter och fler kommuner inför avgifter ökar riskerna för sämre studieresultat.
Gymnasieskolan är inte obligatorisk, men det finns en allmän uppfattning att alla skall gå 12
år i skolan och därför bör lagstiftningen även omfatta denna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad lagstiftning innebärande att skolmåltidsavgifter ej tillåts inom grundskolan eller ungdomsgymnasiet.
Stockholm den 24 januari 1995 Åsa Stenberg (s) Eva Arvidsson (s) Kristina Nordström (s)