med anledning av prop. 1994/95:157 Ändring av bidragsbestämmelserna för fristående skolor godkända för vanlig skolplikt m.m.
En av de viktigaste åtgärderna som den tidigare regeringen
genomförde inom skolans område var den s.k.
friskolereformen. Den innebar att likvärdiga villkor infördes
för friskolor i jämförelse med kommunala skolor. I och med
friskolereformen var mångfald och valfrihet inom skolans
område inte längre enbart tomma ord.
Friskolereformen har inneburit en mycket stor vitalisering
av vad som kan erbjudas inom det utbildningspolitiska
området. För första gången i modern tid tvingas
kommunerna att ta ställning till ett omfattande
förnyelsearbete inom skolans område där inte politiker, utan
elever, lärare och föräldrar är pådrivande. Vi är övertygade
om att denna utveckling är bra för alla skolor och all
undervisning. Utvecklingen har varit möjlig genom beslutet
att garantera godkända fristående skolor bidrag motsvarande
85 procent av genomsnittskostnaden per elev i kommunal
skola.
Förutom att alla elever och föräldrar nu har både rätt och
möjlighet att välja en fristående skola, innebär detta också
att lärare nu kan välja mellan olika arbetsgivare. Reformen
innebär också att det blivit möjligt att starta och driva
fristående skolor. Engagerade föräldrar och personal, enskilt
eller i grupp, har därmed fått nya möjligheter att förverkliga
sina idéer om hur skolan skall organiseras och ledas, och
vilken profil som den enskilda skolan skall ha. Därigenom
berikas skolväsendet med nya idéer och lösningar.
Att friskolereformen har varit framgångsrik och fyller ett
stort behov i skolans värld framgår inte minst av det faktum
att det nu finns 250 friskolor med 25 000 elever och att
ytterligare c:a 200 ansökningar om att starta friskola väntar
på behandling hos skolverket. Det största hotet mot denna
positiva utveckling är den socialdemokratiska regeringens
negativa inställning till fristående skolor som nu
manifesteras i propositioner och uttalanden.
Den socialdemokratiska regeringens politiska hållning
kännetecknas av motstånd mot valfrihet, alternativ och
konkurrens på lika villkor bl.a. inom skolans område. I
propositionen föreslås att den garanterade miniminivån vad
gäller kommunernas bidrag till fristående grundskolor skall
sänkas.
Det enda motivet till sänkta bidrag som regeringen
hänvisar till är en slutsats i den utredning om bidrag om
elevavgifter som låg till grund för bedömningen inför den
förra regeringens valfrihetsreform. Det är korrekt att
utredaren då föreslog en garanterad bidragsnivå om 75
procent. Frågan måste emellertid också kompletteras med
överväganden om de olikheter som finns vad gäller
skatteregler m.m. för offentliga respektive privata
verksamheter, samt krav på skolorna vad gäller
elevrekrytering, elevavgifter etc. Vid en sammanvägning av
dessa faktorer saknas enligt vår uppfattning grund för att
sänka bidragsnivån. Det finns också skäl att påminna om att
samme utredare som regeringen hänvisar till slog fast att
fristående skolor skall ha rätt att ta ut skäliga elevavgifter.
Propositionen bör således, enligt vår mening, avslås i denna
del.
Mot bakgrund av detta är det uppenbart att regeringens
proposition har som enda syfte att försämra möjligheterna
för elever och föräldrar att välja en fristående skola.
Uttalanden av socialdemokratiska talesmän bl.a. inom det
utbildningspolitiska området har tydligt visat vad som är de
bakomliggande motiven.
Proposition 1995/94:157 är ytterligare en i raden av
negativa åtgärder som nu drabbar friskolorna. Propositionen
har föregåtts av krav om parlamentarisk utredning och höjda
arbetsgivaravgifter för friskolorna. De kommunala skolorna
har erhållit kompensation för höjningen av
arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter som
finansieringen av EU-avgifterna innebar, enligt regeringens
förslag. Effekterna i friskolornas ekonomi innebar en
höjning av arbetsgivaravgiften med motsvarande c:a 5
procent. Detta samtidigt som friskolorna inte får dra av
momsen, vilket motsvarande kommunala skola får göra.
Redan tidigare har alltså kraven legat höga på friskolorna, att
de skall vara effektivare än kommunala skolor. De olikheter
som finns vad gäller skatteregler m.m. för skolor som drivs
i offentlig regi respektive friskolor gynnar ensidigt de förra
skolorna framför friskolor.
Konsekvenserna av den föreslagna sänkningen av
bidragsnivån har inte analyserats av regeringen. Det är dock
rimligt att antaga att berörda skolor kommer att få stora
ekonomiska bekymmer, dels på grund av minskade bidrag,
dels på grund av att skolorna tidigare från skolministern fått
beskedet att inga förändringar planerades inför det
kommande läsåret och därför planerat efter dessa
förutsättningar.
I avvaktan på resultatet från den parlamentariska kommitté
som skall utreda frågor om fristående skolor på
grundskolenivå, kan det inte uteslutas att regeringen redan
bestämt sig för ytterligare åtgärder i avsikt att motverka ökad
valfrihet inom skolans område. Oavsett skälen är det givetvis
olyckligt att regeringen föregriper den beredning som
aviserades i budgetpropositionen.
Att tillfälligt göra en sänkning av bidragsnivån i avvaktan
på vad den parlamentariska kommittén kommer fram till kan
inte tolkas på annat sätt än att regeringen förväntar sig att
resultatet av kommitténs arbete skall vara förslag som
ytterligare inskränker fristående skolors möjlighet att
utvecklas.
Vi ifrågasätter även förändringen av reglerna när friskola
skall ha ansökt om bidrag. Idag gäller att friskola skall ha
ansökt om att bli godkänd för vanlig skolplikt före den 1
augusti året innan bidragsåret börjar för att vara aktuell för
bidrag. Regeringens förslag innebär att ansökan om
godkännande nu måste ha inkommit före den 1 april.
Regeringsförslaget innebär ytterligare ett onödigt hinder i
möjligheten att starta friskola.
I de kommittédirektiv (dir. 1995:16) som regeringen har
givit Utredningen om fristående skolor på grundskolenivå
ingår bl.a. att kommittén skall:överväga hur kommunernas
inflytande vid tillståndsgivningen kan stärkaslämna förslag
till ett delat tillsynsansvar mellan Statens skolverk och
kommunen.
Vi anser att dessa båda direktiv är styrande, och det innebär
att kommittén inte får den frihet som krävs för att utredningen
skall få en reell möjlighet att ge en allsidig belysning av
frågor som rör godkännande, tillsyn, bidrag och avgifter.
Därför bör dessa direktiv utgå.
Den moderata hållningen i kommitténs arbete kommer att
vara att garantera och utreda frågor som rör regelverket kring
fristående skolor på saklig grund, i syfte att skapa likvärdiga
ekonomiska villkor och uppnå målen om likvärdig
utbildning m.m.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av
skollagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsgivaravgifterna för
friskolor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sista ansökningsdag för bidrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direktiven till utredningen om
fristående skolor på grundskolenivå.
Stockholm den 13 mars 1995
Beatrice Ask (m)
Ulf Melin (m)
Rune Rydén (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Tomas Högström (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Ulf Kristersson (m)
Chris Heister (m)
Per Unckel (m)