Den allmänna debatten i jord- och skogsbruket, dess
produktionsformer, miljöpåverkan m.m. har präglats av
okunskap och tyckande. Massmedia har i regel inte bidragit
till en sakligare debatt. Det är viktigt att vi får till stånd en
debatt baserad på kunskap och saklighet.
Jord- och skogsbruk har under årtusenden varit en del i det
ekologiska kretsloppet. Växtnäringsämnena allt ifrån kolet i
luftens koldioxid till kväve, fosfor och kalium m.fl. beskriver
i naturen sina bestämda kretslopp liksom vatten.
Kvävet, som nu framställs som den stora förstöraren, är ju
en av de viktigaste förutsättningarna för mänskligt liv vid
sidan om vatten och luft.
I vårt humida klimat har vi sedan årtusenden haft läckage
av växtnäringsämnen till luft och vatten -- ett naturligt
kretslopp i samarbete med andra organismer i vårt
ekologiska system såsom bakterier, svampar och olika
markdjur, vattendjur och vattenväxter.
Utbildningen i elementär naturkunskap måste förbättras i
grundskolan och gymnasiet. Det måste ske en allmän
förbättring av elementär naturkunskap hos inte bara våra
skolungdomar och studerande på olika nivåer utan även hos
alla dem som har att utreda och fatta beslut i frågor om jord-
och skogsbruk, miljöärenden m.m.
Ett bättre utnyttjande av all den biologiska kompetens, som
finns bl.a. inom våra lantbruksenheter och andra organ, som
nu ägnar sig åt rent administrativa uppgifter, måste komma
till stånd. Även utbildningsmöjligheterna i TV och radio bör
kunna utnyttjas bättre. Då kan varje svensk snabbt och
effektivt bli delaktig i de kunskaper som krävs för att rätt
kunna förstå skeendet i vår natur och på ett positivt sätt
kunna delta i miljödebatten.
För drygt tio år sedan beslutade dåvarande västtyska
regeringen att miljöundervisning skulle in i såväl natur- som
samhällsvetenskapliga ämnen, lärarna skulle fortbildas och
eleverna bli miljömedvetna. Flera av staterna har i dag
kommit långt i det arbetet.
Varje stat har utformat miljöundervisningen på sitt sätt. De
fem nya staterna, som tillkom vid den tyska återföreningen
1989, arbetar för närvarande om sitt utbildningssystem och
har pilotprojekt för miljöundervisning, bl.a. i samarbete
mellan före detta västtyska respektive östtyska stater. I de
nya läroplanerna, som alla staterna arbetar på, skall
miljöfrågorna in.
Enligt EG:s femte miljöhandlingsprogram som gäller från
januari 1993, skall miljön integreras i undervisningen i EG-
länderna. Målen är att öka medvetenheten om
miljöproblemen och hur de kan lösas och lägga grunden för
välinformerade och delaktiga medborgare som skall skydda
miljön och nyttja naturresurserna varsamt. För detta krävs
bl.a. lärarfortbildning samt utveckling av läromedel och
handledningar i miljöundervisning. Programmet skall in i
alla skolplaner senast år 2000.
Det är angeläget att den svenska skolan, på liknande sätt
som nu sker i EG, söker integrera miljökunskap i
utbildningen. För detta krävs bl.a. fortbildning av lärare samt
utveckling av läromedel m.m. Vi får inte heller på
miljöområdet halka efter omvärldens utbildningsinsatser.
Tyvärr kan konstateras att stora brister finns inom skolan vad
gäller aktuell information om vilka framsteg som gjorts på
miljöområdet. Som exempel kan nämnas det mera
naturvänliga skogsbruket, växtnäringsstyrning inom
jordbruket m.m. Ofta har elever fått till ''livs'' en förlegad
och därför negativ information.
Gjorda framsteg och nya satsningar måste alltid
framhållas. Detta inte minst för att skapa en positiv och
hoppfull tro på möjligheterna till överlevnad och långsiktig
bättre resursutnyttjande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning i naturkunskap,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
utbildningssatsningar som ligger i nivå med motsvarande
inom övriga EU.
Stockholm den 23 januari 1995
Ingvar Eriksson (m)
Jan-Olof Franzén (m)