Antalet elever i den svenska grundskolan växer kraftigt
under de kommande åren. Fram till år 2000 krävs mer än
150 000 nya platser. Vill vi dessutom integrera 6-åringarna i
skolan, krävs ytterligare över 100 000 platser. För att klara
uppgiften behöver vi ta vara på varje tänkbar möjlighet att
använda de pengar vi har effektivare. Den växande
ungdomsskolan har finansieringsbehov i
mångmiljardklassen. Även om man drastiskt tvingas höja
antalet elever per klass, måste ett stort antal nya skolor
byggas och befintliga skolor byggas till.
Friskolorna finansieras genom att de har rätt till 85 procent
av kommunens genomsnittskostnad/elev. Verkligheten är
dock en annan. Enligt färsk statistik från SCB, kostar
friskolorna i genomsnitt bara 75 procent av vad de
kommunala skolorna kostar. Detta beror bl.a. på att
kommunen kan dra av momsen, att skolskjutskostnader
tillkommer och att kommunerna avsätter för lite till framtida
pensionsåtagande.
Tillväxten av elevantalet måste till stor del lösas med
nybyggda skolor. Då blir jämförelsen annorlunda. Det finns
exempel på nybyggda kommunala skolor där en elevplats
kostar dubbelt så mycket som den genomsnittliga kostnaden
för en friskoleplats.
Friskolorna tillför redan i dag nya lokaler och nya
arbetsformer. Rätt utnyttjade kan friskolorna absorbera en
betydande del av tillväxten. I dag fungerar ca 300 fristående
skolor med totalt 25 000--30 000
elever. Ytterligare ca 200 skolor väntar på skolverkets
godkännande.
Friskolorna har en annan viktig roll. De utgör ofta
föregångare då det gäller att utveckla pedagogik och
arbetssätt. Föräldrarna deltar i utbildningsprocessen och har
en naturlig roll i skolans vardag. I läroplanen betonas ökat
föräldra- och elevengagemang som en central målsättning
för skolans verksamhet. På detta område är friskolorna oftast
föregångare och kan bli förebilder för hela skolan.
Skolverket -- bör inte minst av rättssäkerhetsskäl -- vara
beslutande instans vid godkännande av nya friskolor. Detta
godkännande bör även fortsättningsvis vara enda
förutsättningen för friskolans rätt till skolbidrag.
Skolstyrelsen (eller motsvarande) skall ha rätt att granska
friskolans sätt att arbeta och hur extra resurstillskott används,
samt att framföra synpunkter på friskolans arbetssätt till
Skolverket med begäran om granskning. Det är viktigt att
kommunen inte ges rätt att själv föreskriva hur en friskola
skall arbeta. Att göra friskolan ännu mer beroende av
kommunen skulle försämra friskolans ställning på ett sätt
som troligen inte kan betraktas som acceptabelt i ett
rättssamhälle.
De flesta friskolor har en ganska bred blandning av elever.
Enligt Skolverkets statistik är andelen elever med behov av
hemspråksundervisning eller svenska 2-undervisning lika
högt eller t.o.m. högre än i den vanliga skolan. Samma gäller
elever med s.k. särskilda behov. Enligt en undersökning,
gjord av Utbildningsdepartementet våren 1994, hade 13
procent av friskolans elever särskilda behov. Till särskilda
behov räknas bl.a. rörelsehinder, synskador, nedsatt hörsel
och sociala handikapp. Varje elevs behov och situation måste
bli föremål för en behovsbedömning i diskussion mellan
friskola och kommun. Friskolan bör få ersättning för de
faktiska merkostnader som efter förhandling med
kommunen befinns vara erforderliga.
Hemställan
Med anvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Skolverket, även i fortsättningen, skall vara den
myndighet som ger tillstånd till fristående skolor och som
granskar deras verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidrag till elever med särskilda
behov, behov av hemspråk och svenska 2-undervisning.