De nya Läroplanerna omfattar såväl särskolan som
grundskolan. Läroplanernas grundläggande värden är:
''Människolivets okränkbarhet, individens frihet och
integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan
kvinnor och män samt solidaritet med de svaga och utsatta
är de värden som skolan skall förvalta och förmedla. I
överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen
tradition och västerländsk humanism sker detta genom
individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och
ansvarstagande. Undervisningen i skolan skall vara icke-
konfessionell. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev
finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i
samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.''
Vi befinner oss mitt i ett skede där särskolan
kommunaliseras. Detta är positivt med tanke på att ansvaret
för eleven i särskolan flyttas närmare den enskilde och att
dessa elever omfattas av kommunens Lokala skolplan.
Elever med särskilda behov
Kommunens ansvar för att erbjuda elever med problem
hjälp och stöd finns uttalat i lagstiftningen på många ställen.
I Skollagens s.k. portalparagrafer finns det övergripande
ansvaret fastställt på följande sätt:
''... I utbildningen skall tas hänsyn till elever med särskilda
behov''. (1 kap 2§ Skollagen). ''... Särskilt stöd skall ges till
elever som har svårigheter i skolarbetet''. (4 kap 1§
Skollagen).
I läroplanspropositionen heter det att rektor har ett
övergripande ansvar för att elevvårdsverksamhet utformas så
att elever som behöver särskilt stöd och hjälp får detta.
Valfrihet
I Valfrihet i skolan, Ds 1992:115 från
Utbildningsdepartementet, fanns förslaget att elever skulle
beredas plats på olika särskolor inom kommunen i huvudsak
enligt deras val av skola. En kommun skulle dock inte vara
skyldig att tillgodose elevens och vårdnadshavarens
önskemål, om de var förenade med betydande ekonomiska
och organisatoriska svårigheter.
I Rätt att välja skolform, Ds 1994:89,
Utbildningsdepartementet, föreslås att föräldrar till sådana
barn som har rätt till utbildning i särskolan får ett avgörande
inflytande över om barnet skall vara elev i grundskolan eller
särskolan. Föräldrarna får i princip avgöra om barnet skall
börja i grundskolan eller inte. Om ett utvecklingsstört barn
har börjat i grundskolan och det senare visar sig, att det trots
stöd inte når upp till kunskapskraven i kursplanerna, bör
barnet kunna omplaceras även utan föräldrarnas samtycke.
Eleverna i särskolan har stora skillnader i begåvning,
förutsättningar och behov. Kunskapskraven anpassas därför
efter elevernas förutsättningar. Eleverna skall få goda
möjligheter att vara aktiva i det dagliga livet och kunna
förbereda sig för vuxenlivet. I de allra flesta fall är
skolledning och föräldrar överens om att eleven mår bäst av
att gå i särskola.
Föräldrarätt
Det finns dock tillfällen, där föräldrarna känner att de inte
kan påverka och att de är maktlösa. Utgångspunkten för val
av skolform måste alltid vara barnets bästa. Av FN:s
barnkonvention framgår att barnets bästa alltid skall komma
i första rummet vid åtgärder som rör barnen. Föräldrarna
förväntas ha barnets bästa för ögonen. Därför uppstår i regel
inga konflikter.
Förslaget enligt Rätt att välja skolform innebär också en
lagändring, nämligen att ett barn endast får tas emot i
särskolan utan vårdnadshavarens samtycke om det är
uppenbart att barnet inte kan gå i grundskolan. Detta gäller
inte om barnet har tagits emot i grundskolan och inte längre
bedöms kunna gå där. Detta står i strid mot föräldrarätten.
Det är viktigt att föräldrarna i alla sammanhang får vara med
från början. Det kan också leda till godtycke, om man utan
föräldrarnas samtycke får flytta barnet. En stram ekonomi
kan leda till att skolledningen kan uppleva brist på resurser
och därför tycka det vara lämpligt att flytta på barnet. Det
kan också vara någon lärare som upplever sig inte ha tålamod
eller kompetens och gärna vill flytta på eleven. Föräldrarna
har inte heller möjlighet att överklaga.
Principen måste vara att föräldrarnas val av skolform är
den faktor som i första hand avgör en elevs skolplacering.
Föräldrarna är de som känner sitt barns totala situation bäst
och som därför bör ha de bästa förutsättningarna att agera
med utgångspunkt från barnets bästa. Undertecknad är
medveten om att konfliktsituationer kan uppstå, där
föräldrarnas önskan och kommunens möjligheter inte går att
förena. I vissa fall har sådana konflikter lett till skolstrejk,
som definitivt inte är bra för barnet. Det torde alltid vara
möjligt att i sådana fall resonera med föräldrarna, och få dem
att frivilligt ge samtycke till placering i särskola.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i skollagen, att placering av en elev i särskola eller
överflyttning av en elev till särskola, som huvudregel, inte
får ske utan föräldrarnas samtycke.
Stockholm den 23 januari 1995
Ulla-Britt Hagström (kds)