Kommunerna har idag helt ansvaret för gymnasieskolan med undantag av omvårdnads- och naturbruksprogrammen. Dessa program är landstingen huvudman för. I övrigt är det inte tillåtet för landstingen att bedriva gymnasieutbildning för andra program. Gymnasieutbildning får inte heller enligt lagen om entreprenadförhållanden inom skolområdet läggas ut på entreprenad till landsting. Det rimliga borde annars vara att landstingen skall ha samma rätt som enskild fysisk eller juridisk person att sluta avtal med kommun om att bedriva gymnasieutbildning. Kommunernas ansvar för gymnasieskolan måste vara flexibelt för att finna praktiska lösningar när det uppstår problem av olika slag.
På vissa håll har landstingen genom överenskommelse med kommunerna kunnat svara för Barn- och fritidsprogrammet. Skolverket har dock pekat på att en sådan lösning inte är möjlig, då man valt att endast från kommunens sida förordna rektor. Också lärarna skall förordnas kommunalt. Ett behov kan också vara ett större regionalt upptagningsområde för smala och dyra utbildningar, där ett mindre antal kommuner har möjlighet att anordna programmen. Den regionala utvecklingen är i flera fall beroende av utbildningsverksamheten, fiskeri, textilområden m.fl.
Landstingen borde också kunna få dispens att lägga ut undervisning i andra ämnen än estetiska, ekonomiska och tekniska ämnen samt yrkesämnen. Landstingen har genom sitt huvudmannaskap för omvårdnads- och naturbruksprogrammen redan riksdagens godkännande att bedriva undervisning i kärnämnen inom ramen för dessa båda program.
I samband med riksdagens behandling av propositionen Valfrihet i skolan lämnades en motion om att landstingen skulle kunna vara huvudman för ytterligare program. Den avslogs med motiveringen att frågan om kommunal uppdragsverksamhet höll på att beredas efter Lokaldemokratikommitténs delbetänkande. Någon sådan proposition har ännu inte presenterats.
Tillskapandet av en mer kursutformad gymnasieskola med större valfrihet för eleverna innebär att många av de små landstingskommunala enheterna får svårt att till rimliga kostnader erbjuda ett allsidigt utbud till eleverna. Det behövs därför en betydande samverkan med de kommunala gymnasieskolorna.
Också utbildning inom yrkessärskola borde kunna läggas ut på entreprenad från kommunerna till landstingen. Idag är det t.ex. inte tillåtet att anordna ett individuellt program för en elev inom Naturbruksprogrammets ram. Detta begränsar elevernas möjligheter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att landstingen får anordna andra program än naturbruk och omvårdnad, om kommuner och landsting är överens om detta,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av gällande lagstiftning med inriktningen att rätten utvidgas för landsting och kommuner att själva komma överens om uppgiftsfördelningen beträffande gymnasieskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att landstingen får anordna yrkessärskola.
Stockholm den 23 januari 1995 Ulla-Britt Hagström (kds)