Behovet av forskning inom skolans verksamhet är stort. Den utvecklingstakt som nu råder och de stora förändringar som sker i samhället gör att skolan ofta hamnar steget efter. Detta gäller inte minst på det tekniska området och i internationaliseringssammanhang. Skolverkets uppfattning är att forskningen skall byggas på långsiktiga satsningar. Ett utökat utrymme skall ges till forskning som syftar till utveckling av begrepp och begreppssystem, användbara för att förstå och ge perspektiv på skolans verksamhet och förutsättningar. Skolverket vill koncentrera sig på ett begränsat antal forskningsmiljöer eller nätverk av forskare. Detta är i sig gott och väl. Det finns dock en kreativitet ute i skolverksamheten som måste få stimulans att utvecklas. Detta gäller en mångfald av olika intresseområden. Ofta har den enskilde läraren som skulle vilja börja forska för det direkta fältarbetet inga sådana möjligheter.
Forskningsrådsnämnden har till uppgift att ta initiativ till och stödja forskning som är viktig för samhället. Det är också Forskningsrådsnämnden som skall främja information om forskning och forskningens roll i samhället. Nämnden skall kunna fungera som plattform för en dialog mellan forskningen och samhället. Barn och ungdom är en prioriterad målgrupp. Forskningsrådsnämnden vill bl a stödja utvecklingen av metoder som syftar till ett forskande arbetssätt i skolan.
Trots möjlighet till forskningsbidrag är verksamheten för liten för att den skall nå mer än en ytterst liten grupp av lärare. Flera lärare påbörjar studier mot forskning, men har inga ekonomiska möjligheter att fortsätta. Värdefull samlad kunskap kommer då inte den direkta skolverksamheten eller andra människor till nytta.
Skolverket trycker i ''Fördjupad anslagsframställning, Forskning 1993/94--1995/96'' på att forskningen måste organiseras så, att forskare kan ställa kunskap till förfogande i en dialog med verksamma inom skolan, förtroendevalda och föräldrar: ''där uppgiften är att förklara sammanhang och ge kunskap som vidgar deras möjligheter att bedöma sina egna handlingar och föreställningar.'' Man vill komma ifrån små och tidsbegränsade projekt till mer omfattande satsningar på ett mindre antal kunskapsområden åt gången samt på kompetenta forskare. Skolverket är självt medvetet om att detta också medför att färre problem behandlas inom forskningsprogrammets ram, och att konkurrensen bland forskare om medlen som står till förfogande ökar. Det finns alltså ingen öppning för lärare på fältet som vill kombinera sin lärarverksamhet med forskning från den direkta skolsituationen.
David Hamilton, professor vid University of Liverpool, som efter ett uppdrag från Skolverket belyst svensk skolforskning säger bl a: ''... till följd av styrning mot vissa områden av intresse för finansiären kommer andra som är väsentliga för den disciplinära utvecklingen att försummas.'' Det finns också en stark bindning mellan forskning och läroplaners utveckling och förverkligande. Nästa problem är att decentralisering inte växte fram från periferin, utan blev ett åliggande från centrum. I samband med detta skiljs forskning från utvecklingsarbete. Hamilton menar med detta bl a att lärarna inte förutsätts reflektera över sin erfarenhet och utveckla sina kunskaper. Forskningen kommer att utveckla kunskap och det blir skolan som ''gör'', vilket leder till en åtskillnad. Hamiltom hävdar också en professionell kod på en moralisk/ etisk grund.
Eftersom kunskapsutveckling är en gemensam angelägenhet för forskning och praktik, måste samverkan förbättras. Forskningen måste i större utsträckning än idag använda lärarnas erfarenheter och enskilda lärare måste få möjlighet att forska. Ansvaret för forskarutbildning har universitet och högskolor. Stimulans till större intresse för forskning hos lärare bidrar också automatiskt till att spridningen och nyttjandet av de forskningsresultat som finns ökar. Det gäller att skapa förutsättningar för en dialog eller kommunikation mellan forskare och andra. Här har skolledare en stor uppgift, vilket gör att skolledarna måste ha information om forskning och stimuleras i sitt ledarskap.
Det är viktigt att undersöka intresset för forskning hos lärare. Antalet doktorandplatser bör vara mera flexibelt, så att inte en väntan på flera år skall kunna uppstå. Denna tid kan göra att samhället mister en intresserad forskarkapacitet. Forskningen vid mindre och medelstora högskolor skall fortsatt förstärkas.
Med hänvisning till de anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade möjligheter till forskarutbildning och forskning för lärare.
Stockholm den 23 januari 1995 Ulla-Britt Hagström (kds)