Med jämna mellanrum lyfts debatten om att skolan måste hänga med i den tekniska utvecklingen. Det man framförallt nämner som exempel är utbildning där datorer är det centrala hjälpmedlet och verktyget.
Ett område där datorn är ett mycket bra hjälpmedel är vid inlärningen av ett främmande språk och förståelsen av ett språks uppbyggnad och begreppsvärld. Den grupp som i första hand borde få tillgång till detta förträffliga hjälpmedel är språksvaga invandrarbarn.
Runt om i vårt land föds och uppfostras barn som inte har svenska språket som det naturliga första språket, dvs. invandrar- och flyktingbarn. En väsentlig del av dessa barn kan ingen eller mycket litet svenska när de börjar skolan. De har oftast ingen erfarenhet av det svenska samhället. De har inte gått på dagis, de är uppfostrade av äldre släktingar osv.
Vi har skolplikt i Sverige. Alla barn börjar skolan. Flykting- och invandrarbarn gör det ofta med ett handikapp i form av svårigheter med det svenska språket. Att vara synskadad eller hörselskadad ger ett barn rättighet att få tillgång till vissa hjälpmedel. Rent teoretiskt borde ett språkhandikapp bedömas på samma sätt.
Vi har i vårt land en väl utbyggd hjälpmedelsförsörjning på handikappsidan. Frågan är: är det ett handikapp att inte kunna språket? Jag anser att det är det. Särskilt då det bevisligen är så mycket mer än själva ordförståelsen man har att lära. Det är undermeningar och associationer, det är ironi och det är slutsatser som man måste kunna dra utifrån det talade eller skrivna ordet för att klara av att leva i det svenska samhället. Dessutom är det roligt att arbeta med tekniska hjälpmedel och man kan uppnå sidoeffekter av positiv karaktär.
På flera ställen runt om i landet pågår försök med datorundervisning i syfte att lära språksvaga barn, framför allt de med ett annat modersmål, svenska. Jag anser att detta bör utvecklas från försöks- till permanent verksamhet.
Regeringen avser, enligt budgetpropositionen, att försöka bidra till att goda idéer och erfarenheter av undervisningen i svenska för invandrarelever sprids inom skolan. I det sammanhanget anser jag att frågan om datorstöd bör beaktas särskilt.
Därför föreslår jag att Skolverket ges i uppdrag att göra en översyn kring situationen för språksvaga invandrarbarn i skolan samt att man särskilt undersöker de tekniska hjälpmedlens betydelse avseende såväl kvalitativa som kvantitativa aspekter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tekniska hjälpmedel till stöd för språksvaga invandrarbarn och ungdomar.
Stockholm den 19 januari 1995 Carina Moberg (s)