Friskolor en förutsättning för valfrihet och mångfald8
En medborgerlig rättighet9
Kommunalt stöd en grund9
Statligt godkännande och kommunal tillsyn10
Fler fristående skolor10
Avknoppning av skolor10
Ökat elev- och föräldrainflytande11
Självstyrande skolor11
Skolråd med beslutanderätt11 10-årig
grundskola12
Ett extra grundskoleår13
Åtgärdsprogram mot våld och mobbning13
Mer flexibel studietakt13
Gymnasiebank14
Samarbete mellan ungdomsgymnasiet och komvux14
Lärlingsutbildning på nytt15
Entreprenörsutbildning för nya jobb15
Teknikens hus i Luleå15
Skolplanen -- en form av välfärdskontrakt16
Hemställan16
Liberal skolpolitik
Skol- och utbildningsfrågor har alltid stått i centrum för
liberalers samhällsarbete. Den liberala utbildningspolitiken
har betonat skolans betydelse som såväl kunskapsförmedlare
som karaktärsdanare. En bra skola är avgörande för
demokratins och toleransens fortbestånd. Dess roll som
kulturbärare mellan generationer är omistlig. En bra skola är
också grunden för såväl jämställdhet som jämlikhet i
samhället. Det är bara i ett samhälle där den enskilde
individen tillåts utvecklas efter sina egna förutsättningar som
vi får skapande, fria människor, som tillsammans kan forma
framtiden.
Alla dessa skäl att ge skolpolitiken en viktig roll är
gällande ännu idag. När vi nu är på väg från industri- till
informationssamhället, och när internationaliseringen ställer
än större krav på kunskaper, tolerans och medvetenhet om
den egna kulturen, gäller de mer än på mycket länge. De två
huvudargument som brukar föras fram för att satsa på
skolan -- utbildningens betydelse för både tillväxt och
jämlikhet -- väger alltså tyngre än någonsin.
Arbetsro och långsiktighet
Under de gångna tre åren har vi medverkat till att
modernisera skolan. En rad reformer har genomförts för att
öka valfriheten, för att öka mångfalden och skolornas
profilering, för att understödja undervisningens anpassning
till varje elev. Skolans roll som kunskapsgivare understryks
tydligare -- de nya läroplanerna lägger en stark tonvikt vid
att alla elever måste behärska baskunskaperna och språk.
Grunden är nu lagd för en skola för 2000-talet. Samtidigt vill
vi gå vidare på den inslagna vägen: att fördjupa
reformarbetet och, på vissa punkter, korrigera det i ljuset av
vunna erfarenheter.
Även om vi alltså har förslag på vissa förändringar är det
viktigt att understryka att skolan nu behöver arbetsro för att
kunna förverkliga den nya läroplanen, övergång till
målstyrning och ett nytt betygssystem. Föräldrar och elever,
lärare och kommuner måste kunna känna trygghet i en mer
långsiktig planering. Detta gäller inte minst de ekonomiska
ramarna och statens indragningar av ekonomiska resurser
från kommunerna.
Därför anser folkpartiet att det är ytterst beklagligt att
regeringen, i stället för att skapa breda långsiktiga lösningar
som ger stabilitet, nu har valt en återställarpolitik. Dels
genom att riva upp betygssystemet. Dels hota valfriheten
genom att ifrågasätta skolpengssystemet. Det är också
mycket beklagligt att det de senaste åren varit omöjligt att
förankra viktiga skolpolitiska förändringar över
blockgränsen. Återställarna och att skolan görs till slagfält
för ideologiska strider är enligt vår mening ingenting som
ger stabilitet eller gynnar vare sig elever eller skola.
Satsa på kvalitet och lärarutveckling
En vilja till ständig pedagogisk förnyelse är nyckeln till en
skola av hög kvalitet. Men kvalitet skapas inte genom
centrala diktat om vilken pedagogisk modell som skall
användas. Tvärtom är det mångfald som behövs. Genom den
nya läroplanen kan detta bli verklighet. Lärarna får därmed
ett stort ansvar, grundat på stora möjligheter och stor frihet,
att utöva sin professionalism så att målen kan nås.
En förutsättning för framtidens skola är att lärarnas
möjligheter till fortbildning och vidareutbildning förbättras.
Det är därför viktigt att tillräckliga resurser avsätts i
kommunerna för lärarnas kompetensutveckling.
Nya karriärvägar
Nya karriärvägar för lärare inom det egna läraryrket är
dessutom eftersträvansvärda. En lärare som har skaffat sig
högre kompetens eller visat pedagogisk skicklighet bör ges
möjlighet till avancemang utan att behöva bli administratör
inom skolan. Regeringen aviserar i budgetpropositionen en
översyn av lärarutbildningen och att man i samband med
denna kommer att ta upp frågor som rör yrkesverksamma
lärares möjlighet till fortbildning och vidareutbildning.
Förhoppningsvis kan detta leda till en utveckling i ovan
nämnda riktning.
Hög kvalitet på ämnesinstitutioner, forskningsanknytning
bl.a. genom lektoraten på gymnasiet och komvux. Breda
kontakter med högskolor och näringsliv på orten är
ytterligare sätt att höja kvaliteten på undervisningen. En
målsättning bör dessutom vara att fler lektorstjänster skall
kunna nyinrättas, så att fler disputerade kommer in i skolan.
Lärare bör uppmuntras till vidareutbildning och
forskarstudier så att de blir behöriga att besätta lektoraten.
Vi föreslår därför att 300 nya doktorandtjänster inrättas så
att andelen disputerade i Sverige på sikt kan öka (se motion
1994/95:Ub624).
Informationsteknologi i skolan
Den snabba utvecklingen inom informationsteknologin
(IT) berör även skolan. Det är därför viktigt att skolan följer
med i utvecklingen. Folkpartiet liberalerna menar att ett IT-
program för skolan måste förverkligas. Att hantera datorer,
veta hur man kommunicerar på de ''elektroniska
motorvägarna'' och kännedom om datorns
användningsmöjligheter är avgörande kunskaper och
färdigheter för 2000-talet. Den som saknar sådana kunskaper
kommer att vara handikappad på framtidens arbetsmarknad.
En utveckling mot segregation mellan dem som har haft
tillgång till datorn som arbetsverktyg och dem som inte haft
det, måste motverkas. Därför har Folkpartiet liberalerna som
mål att alla elever på sikt skall ha tillgång till egna datorer.
Vi menar att det finns en uppenbar risk att flickorna
kommer på undantag vid användningen av datorer. Detta
måste via skolan aktivt förebyggas t ex genom att flickorna
får arbeta med datorer i särskilda grupper och därmed får en
ökad chans att själva pröva.
Inte bara teknik
Kunskapen om datorer måste också utvecklas så att
användningen inte bara sker inom ett särskilt ämne eller
stannar vid tekniken -- den måste elevanpassas och integreras
i övrig undervisning för att bli en naturlig del av skolans
arbetsmetodik. Då är en förutsättning att alla lärare inom alla
årskurser har tillgång till och kunskap om de möjligheter
som IT ger.
Lärarna måste därför först och främst få fortbildning i
användningen av den nya tekniken. Skolverket bör initiera
utveckling av programvara för interaktiv användning av
multimedia. Folkpartiet liberalerna anser att det är viktigt att
kommunerna tar upp satsningar på informationsteknik i sina
skolplaner. Varje klassrum borde ha möjlighet att, på detta
sätt, ha kontakt med andra skolor och ungdomar ute i
världen. Vad som ovan anförts om IT i skolan bör ges
regeringen till känna.
Segregationen och dess effekter
Det finns kommuner i Sverige där segregationen är ett
påtagligt problem. Speciellt framträdande är detta i
storstadsområdena. Det är ofta en direkt följd av det
segregerade boendet som i sin tur är en följd av
''rekordårens'' bostadspolitik, formad i traditionellt
socialdemokratiskt planeringstänkande. Folkpartiet anser att
rätten att fritt välja skola kan vara ett medel mot segregation.
Men det krävs fler åtgärder än så. Fördelningen av resurser
måste ta större hänsyn till att skolor som har många barn,
med behov av särskilt stöd, måste ges större resurser. Att bo
i ett område med tung social belastning skall inte vara
liktydigt med att den närmaste skolan är dålig. Tvärtom, det
finns många exempel där den goda skolan blomstrar även i
de mest ''karga'' bostadsområden. Eftersom eleverna i dessa
områden har störst behov av en god skola, måste
kommunerna satsa särskilt just där och det handlar ofta om
ledarskap och engagerade lärare. En genomtänkt
resursfördelning och mer lokalt självstyre gör det möjligt att
förvandla onda cirklar till goda.
Barn med läs- och skrivsvårigheter
En särskild form av segregation är den som drabbar dem
med grava läs- och skrivsvårigheter. Det är ett skrämmande
faktum att skolan, trots mångårig vetskap om problematiken,
inte blivit särskilt framgångsrik i strävan att upptäcka och
åtgärda dessa problem. Resultatet blir ofta att problemen
sprider sig: oförmågan att ta till sig innehållet i skrivna texter
tolkas som underbegåvning vilket är helt felaktigt och som
ofta i sin tur leder till utstötningstendenser. Trots att det sagts
många gånger vill vi upprepa att det är nödvändigt att elever
med grava läs- och skrivsvårigheter måste uppmärksammas
mer i skolan. Mycket tyder också på att Sverige halkat efter
i utvecklingen när det gäller kunskaper om och stöd till dessa
barn. Goda kunskaper hos lärarna är avgörande för att hjälpa
elever med dessa svårigheter, men idag är kunskaperna
mycket ojämnt fördelade över landet. På initiativ från
Folkpartiet liberalerna uppmärksammade den förra
regeringen detta, genom att i ett brev till alla rektorer påtala
problemet, med en vädjan om att bevaka behovet av ökade
kunskaper. Det är därför positivt att regeringen nu
uppmärksammar frågan och lovar att särskilt följa
utvecklingen.
Friskolor en förutsättning för valfrihet och mångfald
Folkpartiet liberalerna har i skolpolitiken under många år
hävdat friskolornas rätt och möjligheter att berika den
svenska skolan med ökad valfrihet och mångfald. Att tillåta
människor starta friskolor är inte detsamma som att
nedvärdera den ordinarie kommunala skolan. Det är i stället
så, att ett ökat antal friskolor oftast blir en stimulans till den
kommunala skolans organisatoriska utveckling och
pedagogiska förnyelse. Mot denna bakgrund är det oroande
med de kritiska uttalanden om skolpengen och friskolornas
stöd som gjorts från regeringspartiets talesmän. Det är därför
angeläget att inför den parlamentariska utredning som
aviseras i budgetpropositionen slå fast den liberala synen på
behovet av skolpeng och fristående skolor.
En medborgerlig rättighet
Vi anser att möjligheten att starta och på rättvisa villkor
driva en fristående skola är en medborgerlig rättighet.
Förutsättningen är att skolans utbildning svarar mot de
kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och
att skolan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans
mål. Vi menar dessutom att skolan bör ha ett tillräckligt
elevunderlag, dvs minst 10--15 elever i en årskurs för att
godkännas av Skolverket.
Kommunalt stöd en grund
Rätten att starta en skola måste åtföljas av ekonomiska
möjligheter. Risken blir annars överhängande att skolan blir
beroende av föräldrarnas ekonomiska stöd och därmed bara
ett val för de barn som har föräldrar med god ekonomi.
Därför anser Folkpartiet liberalerna att samhället,
kommunen, också fortsättningsvis ska vara skyldig att
ekonomiskt ersätta fristående skolor som godkänts av
Skolverket. Detta är inte att inkräkta på den kommunala
självstyrelsen. Pengar till skolverksamheten ligger i det
generella statsbidraget och bör då omfatta både kommunala
och fristående skolor.
En friskola bör få samma ekonomiska resurser som den
skulle ha fått om den varit kommunal. Om inte
elevsammansättningen eller andra faktorer avviker från de
kommunala skolorna skall friskolan alltså ha 100 %
av den genomsnittliga kommunala skolkostnaden. Det
har hela tiden varit vår utgångspunkt och det blev också den
borgerliga regeringens utgångspunkt. Av detta följer att
ersättningen kan variera något mellan olika skolor, t ex
beroende på antalet elever med särskilda behov, på samma
sätt som den varierar mellan kommunala skolor. Men
erfarenheterna av kommunernas hantering av friskolor visar
att det är nödvändigt att statsmakterna sätter ett golv, under
vilket ersättningen inte får sjunka. Särskilt kommuner med
socialistisk majoritet har visat en så njugg inställning till
skolor med enskild huvudman att det står helt klart att
fullständig frihet för kommunerna på detta område skulle
leda till att friskolor i vissa kommuner helt enkelt skulle
svältas ut. Ersättningen skall, enligt vår mening, även i
fortsättningen vara minst 85 %
av den genomsnittliga kommunala kostnaden.
Detta krav skall också ses i ljuset av vår åsikt att
skolavgifter i princip inte skall få tas ut i skolor som utnyttjar
skolpengen. Undantagen skall gälla endast för sådana
''avgifter'' som ibland tas ut även i det kommunala
skolväsendet i samband med skolresor, musikundervisning,
utrustningsbehov etc. Kommunen bör, som redan nämnts,
självfallet behandla friskolor på samma sätt som de
kommunala skolorna och göra en rättvis resursfördelning så
att extra resurser även går till fristående skolor i socialt
ansträngda miljöer samt till elever med behov av särskilt
stöd. Det förtjänar också att påpekas att det är angeläget att
den kommunala jämförelsekostnaden beräknas på ett
rättvisande sätt. I denna bör ingå momseffekter, den utlovade
kommunala kompensationen för höjda arbetsgivaravgifter
samt pensionskostnader.
Statligt godkännande och kommunal tillsyn
Skolverket bör även fortsättningsvis vara den enda
tillståndsmyndigheten för de fristående skolorna. Däremot
vill vi ändra tillsynen så att samma regelverk gäller för både
kommunala och fristående skolor. Vi menar att det är logiskt
att kommunen tar helhetsansvaret för all den skolverksamhet
som bedrivs inom kommunen och för de barn som är bosatta
där.
Därför bör den regelbundna, periodiska, tillsynen över
friskolorna som nu ligger hos Skolverket överföras till
kommunerna. Medan Skolverket ska utöva den övergripande
tillsynen över såväl kommunala som fristående skolor som
är påkallad efter erinringar eller anmälningar. Således ska
tillsynen ske på samma sätt som den tillsyn verket i dag
utövar över de kommunala skolorna.
För att veta vad som fungerar bra och vad som kan bli
bättre borde kommunerna satsa ytterligare på att utvärdera
skolan. För detta ändamål har man på vissa håll i landet
inrättat kommunala skolinspektörer. Vi menar att detta borde
prövas i fler kommuner.
Fler fristående skolor
Merparten av de fristående skolorna är i dag baserad på
antingen en speciell pedagogik eller konfession. Folkpartiet
liberalerna hävdar att det finns en betydligt större potential
av fristående skolor som kan utvecklas om politisk stabilitet
och långsiktighet kunde uppnås så att även friskolorna kunde
planera långsiktigt. Oaktat en sådan utveckling kommer
andelen fristående skolor förmodligen aldrig att överstiga 10 %
av det totala skolväsendet. Men det viktiga är inte antalet
fristående skolor utan möjligheten och rättigheten att kunna
starta en sådan skola.
Avknoppning av skolor
En hitintills gömd potential utgörs till stor del av kreativa,
entusiastiska lärare som tillsammans vill utveckla något nytt
utanför det kommunala regelverket -- vara helt självstyrande
och tillsammans med föräldrar utveckla den egna skolan till
den bästa. Det finns inga skäl att bromsa en sådan utveckling.
Tvärtom är det en utveckling och stimulans som kommer
föräldrar och elever till godo. Måhända kan hotet om
konkurrens också fungera som en katalysator till
kommunpolitikerna i kommunen att släppa loss personalen
inom de kommunala skolorna och ge föräldrarna mer
inflytande och beslutsrätt över skolan.
Ökat elev- och föräldrainflytande
En rad olika utredningar har visat att elev- och
föräldrainflytandet i skolan är alltför lågt. Maktutredningen
visade dessutom att skolan är ett av de områden där
människor skulle vilja ha ett ökat inflytande. Bland annat
detta har föranlett den utredning som nu gör en översyn av
elev- och föräldrainflytandet.
Självstyrande skolor
Med den nya läroplanen och de nya statsbidragssystemen
har man kommit en bit på väg mot ett mer decentraliserat
beslutsfattande med ökat ansvar och inflytande för dem som
är närmast berörda. Men det finns fortfarande en del kvar att
göra. Det är viktigt att de lärare, elever och föräldrar som
känner att de vill ta ett ökat ansvar för skolan kan göra det
även inom den kommunala skolans ram.
Folkpartiet liberalerna menar därför att ett sätt att öka
inflytandet för de berörda är att införa vad vi kallar
''självstyrande skolor''.
För att skolorna skall kunna verka i den form som vi kallar
självstyrande skolor föreslår vi:att kommunerna
decentraliserar beslutsrätten i en mängd frågor till de
enskilda skolenheterna,att det i skollagen införs en
bestämmelse som stöder personal, elever och föräldrar om
de kräver att få ta över viss beslutsrätt över deras egen skola
från kommunen,att rågången mellan vad som är politiska
beslut och vad som är beslut av verksamhetskaraktär ändras
och tydliggörs så att färre frågor inom skolområdet ses som
politiska,att det i skollagen slås fast att varje skola bör ha
ett beslutsorgan, t.ex. benämnt skolråd, sammansatt av elever
och föräldrar, rektor och lärare med möjlighet att knyta
externa krafter, t.ex. kulturpersonligheter, företagsledare
eller andra till rådet. När det gäller elevernas representation
och inflytande är det rimligt att deras inflytande ökar i takt
med deras mognad och ålder,att man genom lagstiftning,
förslagsvis i skollagen, reglerar hur de personer som skall
sitta i skolrådet skall väljas och för hur lång tid etc.; ett
reglerat valförfarande är viktigt ur demokratisk synvinkel,
att det som hittills sagts inte på något sätt skall inkräkta på
det arbete som redan bedrivs för att hitta andra former för
elevinflytande, föräldrakontakt, samarbete mellan lärare etc.
Vi har noterat ett ökat stöd för idén med självstyrande
skolor i den allmänna debatten. I vårt grannland Danmark
har man sedan snart tre år tillbaka en form av självstyrande
skolor som verkar fungera väl. Vi bör vid vår egen planering
för självstyrande skolor ta tillvara den kunskap och
erfarenhet som man i Danmark har på detta område.
Skolråd med beslutanderätt
Vi anser alltså att varje skola bör kunna inrätta ett skolråd.
För att genomföra detta kan krävas förändringar i dagens
lagstiftning bl.a. vad gäller skollagen, kommunallagen,
grundskoleförordningen och gymnasieförordningen. Vi vill
alltså ha en lagstiftning som innebär att de verksamma vid en
skolenhet skall ha rätt att överta vissa beslutsbefogenheter.
Följande punkter kan nämnas som exempel på vad vi anser
realistiskt att överlåta till varje skola att besluta om:
Budgetfrågor, dvs. prioriteringar och resultatansvar inom en
given ekonomisk ramKlasstorlekar, t.ex. en avvägning
mellan specialundervisning och mindre klasserSkoldagens
förläggningÄmnesprofil eller särskild tillvalsprofil
Årskurslös undervisning eller traditionell årskursindelning
Ämnesvis eller ämnesövergripande undervisning
Fastställda arbetsplaner
Vad som ovan anförts om självstyrande skolor bör
riksdagen ge regeringen till känna.
10-årig grundskola
Folkpartiet liberalerna har i flera år arbetat för att
skolpliktsåldern skall sänkas till sex år och att grundskolan
samtidigt blir tioårig. Vi har gjort det eftersom vi har tilltro
till den pedagogiska expertis som menar, att det är bra även
för svenska barn att börja skolan tidigare än vid sju års ålder.
Vi har bl a hänvisat till hjärnforskaren David Ingvars tes om
''hjärnans engångschans'' i 3--6-årsåldern.
Frågan om förlängd skolgång har utretts i betänkandet
Grunden för livslångt lärande. En barnmogen skola.
Remisstiden gick ut i december 1994. Regeringen aviserar
nu att man avser ta ställning till dessa frågor under 1995. Vi
menar att ett förslag från regeringen bör utformas i enlighet
med vad som nedan anförs.
När den förra socialdemokratiska regeringen införde
dagens modell -- rätt för sexåringar att börja skolan, men
bibehållen skolpliktsålder vid sju år -- var det den
ekonomiska argumentationen som övervägde, inte den
pedagogiska. Det är därför inte förvånande att så få familjer
utnyttjat möjligheten.
Folkpartiet liberalerna vill framför allt se en förändring för
barnens skull. Att införa skolstart vid sex års ålder för alla
barn i en tioårig grundskola skulle ge barnen mer tid att lära
in baskunskaper, skapa möjlighet till en mjukare övergång
från förskolan och skapa utrymme för införande av särskild
pedagogik för sexåringar. Det är viktigt att poängtera att vi
anser att pedagogiken som utvecklats för dagens sjuåringar
för det första året, inte skall kopieras och bli identisk med
sexåringarnas första år i en tioårig skola. Skolverket visar i
en kartläggning att när dagens flexibla skolstart förekommer
är det vanligast att sexåriga elever placeras i befintliga
klasser, dvs. i klasser med sjuåringar eller i klasser med flera
årskurser. Vi anser att undervisningen för sexåringarna skall
anpassas till dessa barns särskilda mognad och
förutsättningar.
Ett extra grundskoleår
Att kombinera allmän skolplikt från sex år med en
bibehållen nioårig grundskola, som ibland framskymtar i
debatten som ett alternativ vid sexårsstart, motverkar ovan
nämnda syften. Det gör även förslag om tioårig skolplikt
med ett gymnasieförberedande sista år i grundskolan.
Det är i dag högst olämpligt att minska stoffet i
grundskolan, vilket skulle bli resultatet av en nioårig
grundskola, där alla barn möter ämnesinnehållet ett år
tidigare än idag.
Framtidens arbetsmarknad kan ännu mindre ta emot
femtonåringar, än den idag kan ta emot sextonåringar.
Att generellt öppna gymnasieskolans olika utbildningar
för femtonåringar innebär inte heller en förbättring jämfört
med idag. Att tvinga ungdomar att välja ett visst
gymnasieprogram vid övergång från grundskola till
gymnasieskola ett år tidigare skulle utan tvivel öka antalet
felval på grund av att man är mer oklar om sin kompetens
och sitt intresse för högre studier och en framtida yrkesbana,
ju yngre man är.
Gymnasieskolan kommer att spela en avgörande roll under
kommande år för att öka kvaliteten på såväl
högskoleförberedande som yrkesförberedande utbildning.
Gymnasieskolan behöver en gedigen grund, och en sådan
kan ges av en tioårig grundskola med ett tidsenligt arbetssätt
och ett välavvägt innehåll. Det alltmer tilltagande problemet
med ''schematrängsel'' kan också lättare lösas med ett extra
grundskoleår.
Vad som ovan anförts om skolplikt från sex års ålder och
tioårig grundskola bör riksdagen ge regeringen till känna.
Åtgärdsprogram mot våld och mobbning
Skolans huvuduppgift är och skall vara elevens
kunskapsuppbyggnad och utveckling som individ i
samverkan med andra. Det är föräldrarna som har ansvaret
för barnens fostran men skolan måste än tydligare i
samverkan med föräldrar agera med kraft mot alla former
av våldstendenser, mobbning och främlingsfientlighet. Den
senaste tidens händelser accentuerar behovet av tydliga
signaler och behov av kommunal mobilisering mot alla
former av våld och mobbning. Den nya läroplanen skärper
skolans och skolpersonalens särskilda ansvar. Det är viktigt
att det finns tydliga rutiner och metodik för hur mobbning
och våld på skolorna skall hanteras. Ett åtgärdsprogram mot
mobbning och därmed en handlingsberedskap om problem
skulle uppstå bör alla skolor ha. Ytterst handlar det om
rättssäkerheten för elever och föräldrar.
Mer flexibel studietakt
Den svenska gymnasieskolan har genomgått omfattande
förändringar under de senaste åren. I landets gymnasieskolor
finns det idag en rad frågetecken kring delar av
gymnasiereformen. En del av dessa kommer att
uppmärksammas av den parlamentariska kommitté som fått
i uppdrag att följa utvecklingen och redovisa sina
bedömningar. Det är i det närmaste ofrånkomligt att vissa
övergångsproblem uppstår i samband med att nya reformer
genomförs. Dessa måste under hand lösas. Det är emellertid
högst väsentligt att gymnasieskolan nu får arbetsro så att
lärare, elever och annan personal kan finna sig tillrätta med
de nya förutsättningarna.
Folkpartiet liberalerna vill emellertid skapa
uppmärksamhet kring en fråga som berör både
gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen.
Det gäller möjligheten till mer flexibel studietakt.
Grunden för den nya gymnasieskolan lades med
propositionen 1990/91:85 Växa med kunskap. Från
Folkpartiet liberalerna fanns då en stark kritik mot flera av
förslagen och viss del av kritiken kvarstår. Folkpartiet
liberalernas ursprungliga kritik gällde bl a förslag om att
göra alla program treåriga. Eftersom många elever av fri vilja
tidigare valde ett-, två- och fyråriga linjer fanns det
uppenbarligen ett behov av dessa. Ett sätt att mjuka upp den
stela programstrukturen är en ökad valfrihet för eleverna och
större möjligheter för dem att planera sina studier. Detta har
i stor utsträckning tillgodosetts, inte minst genom den nya
läroplanen för gymnasieskolan. Fortfarande är dock
möjligheterna begränsade för de elever som skulle vilja läsa
ett program i ''moduler'' med etappavgångar.
''Gymnasiebank''
Normalt förutsätts att gymnasiestudierna ska vara
avslutade före 20 års ålder. Ytterligare senareläggning av
studierna orsakar merkostnader för den enskilde eleven. Vi
tycker att de tre åren, inte minst i de yrkesförberedande
programmen, skulle kunna utnyttjas mer flexibelt, där
studier och yrkespraktik varvas och där utbildningen kan
organiseras i ''moduler''. Då kan eleverna avbryta sina
studier efter ett eller två år och ändå ta med sig avslutade
kurser ut i yrkeslivet. Den som av olika anledningar föredrar
kortare studietid i tonåren ska kunna komma tillbaka och läsa
vidare, inom ramen för de tre åren vid t ex komvux. En sådan
''gymnasiebank'' skulle framförallt gynna de skoltrötta
tonåringarna.
Samarbete mellan ungdomsgymnasiet och komvux
Ca 90 %
av en årskull börjar idag gymnasieskolan. Av dessa
avbryter ca 10 %
sina studier vilket innebär att ca 80 %
av årskullen avslutar sina gymnasiestudier. Av dem som
avbryter återkommer många som elever i komvux eller på
folkhögskola. Redan idag är medelåldern på komvux endast
23 år, vilket visar att komvux fungerar som en andra
möjlighet för elever som valt fel linje eller program, avbrutit
sina gymnasiestudier eller av annat skäl vill komplettera sina
kunskaper. Genom ett framtida fördjupat samarbete mellan
ungdomsgymnasiet och komvux och en därigenom ökad
flexibilitet kan en friare studietakt underlättas. Återvändande
elever kan berika undervisningen och sina kamrater med
färsk yrkeserfarenhet och studiemotivationen hos dem kan
förväntas vara mycket god.
Riksdagen beslutade under 1993/94 års riksmöte att bl a
efter en motion från fp ge regeringen till känna att en översyn
av vuxenutbildningsområdet var befogat. Regeringen
aviserar nu att en sådan utredning är på gång och att direktiv
skall ges i början av 1995. Vi menar att man i samband med
denna utredning borde se över förutsättningarna för ett mer
fördjupat samarbete mellan ungdomsgymnasiet och komvux
och därmed möjligheterna för friare studietakt.
I perspektivet av livslångt lärande kan nya möjligheter
öppnas inom komvux. Vi anser att komvux kan fylla den
gråzon som i dag finns mellan gymnasieskolan och
högskolan. Detta kan ske dels i form av uppdragsutbildning
i samverkan med arbetsmarknaden, dels genom
efterfrågestyrt utbud av postgymnasial utbildning.
Vad som ovan anförts bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Lärlingsutbildning på nytt
Folkpartiet anser att de positiva dragen i lärlingssystemet
bör tas till vara inom den nya gymnasieskolans eller komvux
ram. Det ger stora möjligheter till positiv samverkan mellan
företagare på skolorten och den kommunala
gymnasieskolan. Samverkan med ortens näringsliv och
organisationer kan ske både i form av medverkan och direkt
samarbete om program, utbildningar och kurser. På detta vis
kan man även organisera ett lärlingsliknande,
arbetsplatsförlagt lokalt program där eleverna lär sig teknik
och metodik direkt på plats.
Entreprenörsutbildning för nya jobb
Sverige har både tradition, kultur och möjligheter att
utvecklas till ett innovationsland. Det finns kreativa
skapande människor, fyllda av idéer. Kan vi underlätta denna
enorma potential kommer vi att återta ledningen som ett
innovations- och utvecklingsland. För att detta ska bli
möjligt krävs att vi blir bättre på att ta vara på
humankapitalet -- den blivande entreprenören -- företagaren.
Vid en tillbakablick finner man ofta att entreprenörerna
och innovatörerna var de elever som hade svårt att finna sig
tillrätta i skolans värld. Därför är det viktigt att skolan finner
nya vägar att ta tillvara dessa elevers behov. Redan på
gymnasienivå bör man inom ramarna för de individuella
programmen kunna finna flexibla kombinationer av
utbildningslösningar som stimulerar och lär inför ett eget
företagande. Då kan vi bättre ta vara på och tillåta dessa
ungdomar att utvecklas just till det de vill och Sverige
behöver -- nya företagare.
Teknikens hus i Luleå
Det är feltänkt av regeringen att inte öronmärka pengar till
Teknikens hus i Luleå.
Luleå har lyckats få Teknikens hus som en inkörsport till
ökat tekniskt intresse och ökade kunskaper för alla åldrar.
Huset är ett levande bevis för hur pedagoger med
genomtänkt metodik kan använda vardagens teknik för att
väcka teknisk nyfikenhet och intresse. Ett intresse som står
sig, vilket visas i att Högskolan i Luleå har den bästa
fördelningen mellan könen i grundutbildningen till
ingenjörer. Det finns all anledning att även i fortsättningen
särbehandla Teknikens hus, i synnerhet som regeringen i sin
text medger att verksamheten är värdefull.
Samtidigt finns det anledning att betona att detta är en
verksamhet som bör vara mönster för hur undervisning i
teknik för barn skall läggas upp. Därmed är pedagogiken och
metodiken i verksamheten vid Teknikens hus i Luleå en
modell att använda i alla lärares grund- och vidareutbildning.
Detta vill vi ge regeringen till känna.
Skolplanen en form av välfärdskontrakt
Skolplanerna, som kommunerna är ålagda att upprätta
enligt skollagen, skall vara kommunpolitikernas tydliga
uppdrag till skolan om undervisningens inriktning och
innehåll. På samma sätt skall skolan ''kvittera'' sitt uppdrag
i en arbetsplan. På detta sätt visas offentligt vad föräldrar,
elever och lärare har rätt att kräva av varandra men också
kommunens politiska ambition med skolan. Därför är det
viktigt att kommunen och skolan upprättar dessa skol- och
arbetsplaner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att översynen av lärarutbildningen
m.m. bör behandla även lärarnas karriärmöjligheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lektorstjänster,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en IT-satsning i skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om godkännande av fristående skolor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättningen till fristående skolor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fristående skolor i princip skall
vara avgiftsfria,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunal tillsyn av alla skolor
inom kommunen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunala skolinspektörer,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om självstyrande skolor,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skolråd med beslutanderätt bör
införas,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolplikt från sex års ålder och
tioårig grundskola,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot våld och mobbning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flexibel studietakt och
gymnasiebank inom gymnasieskolan,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fördjupat samarbete för att
finna former för en gymnasiebank bör behandlas i den
aviserade översynen av vuxenutbildningen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärlingsutbildning,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om entreprenörsutbildning inom
ramen för gymnasieskolans individuella program,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Teknikens hus i Luleå.
Stockholm den 20 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
Conny Sandholm (fp)