Barns och ungdomars uppväxtförhållanden har en
avgörande betydelse för deras vuxenliv. Mycket av det som
grundläggs under barndomen spelar en avgörande roll för
hur man fungerar som vuxen. Skolan kan vara mer
framträdande när det gäller att ge eleverna en form av
livskompetens och att sörja för att eleverna kan utvecklas till
goda samhällsmedborgare.
Tendenser till ökat våld, mobbning och främlingfientlighet
ställer krav på elevernas kunskaper och förståelse för egna
och andras reaktioner och att eleverna visar hänsyn och
förståelse för varandra. När eleverna lämnar skolan måste de
vara rustade för att klara av att ta personligt ställningstagande
och att forma egna åsikter.
Skolan bör ta på sig en större uppgift när det gäller att ge
kunskaper och information om aktuella problem och
företeelser. I arbetet att nå attitydförändringar, att motverka
fördomar och den mytbildning om sex och samlevnad som
saluförs i kommersiella skrifter och videofilmer har skolans
undervisning en stor möjlighet att nå barn och ungdomar.
Det finns också goda möjligheter att ge ungdomar
information om sexuellt överförda sjukdomar genom skolans
försorg.
Sex- och samlevnadsundervisningen får inte bara bli en
fråga om biologi utan handla om relationer, känslor och
etiska aspekter, något som eleverna ofta saknar i
undervisningen. Det behövs en mer verklighetsförankrad
undervisning som en motvikt till den bild som massmedierna
och reklamen förmedlar om kärlek och vad som är en lycklig
familj. Undervisningen bör också behandla hur man bemöter
våldstendenser hos en partner.
Brottsförbyggande rådet, BRÅ, har föreslagit, i en
promemoria ''Våld mot kvinnor i nära relationer'', som en
brottsförebyggande åtgärd att sex- och
samlevnadsundervisningen återinförs som ett obligatoriskt
moment i grund- och gymnasieskolan.
De nya läroplanerna anbefaller undervisning om sex och
samlevnad. Grundskolans nya läroplan anger bland de mål
som skall ha uppnåtts i slutet av det nionde skolåret att ''...
eleven skall ha kunskaper om sexuallivets biologi,
preventivmetoder och sexuellt överförda sjukdomar''.
Gymnasieskolans läroplan anger att rektor har ett särskilt
ansvar för att ''... eleverna får kunskaper inom områdena sex
och samlevnad...''.
Antalet timmar för sex- och samlevnadsundervisning är
inte centralt fastställt. Enligt de nya läroplanerna ska
kommunerna själva bestämma hur målen ska uppnås.
Tidigare har det varit svårt att nå målsättningen bl.a. på
grund av besparingar. Andra svårigheter har varit att nå den
samverkan som krävs för att undervisningen ska ge ett
helhetsperspektiv.
Genom de knappa anvisningarna i kursplanerna kommer
utbildningen att försvagas och det finns ingen garanti för att
alla barn och ungdomar får den undervisning som de har rätt
att kräva för att utvecklas till goda samhällsmedborgare. Det
finns en stor risk för att undervisningen inte ens når upp till
WHO:s rekommendationer.
Alla i gymnasieskolan, även där
samlevnadsundervisningen inte ingår i själva utbildningen,
bör ha en obligatorisk undervisning i samlevnadsfrågor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en allsidig undervisning i sex och
samlevnad,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
för att garantera att alla barn och ungdomar får en
obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning.
Stockholm den 20 januari 1995
Birthe Sörestedt (s)
Bo Nilsson (s)
Marie Granlund (s)