Genom riksdagsbeslutet om Ansvaret för skolan (grundat
på prop. 1990/91:18 och betänkandet 1990/91:UbU4) fick
kommunerna ett odelat genomförandeansvar för grundskola,
gymnasieskola och komvux. Kommunen kan själv arrangera
utbildningen eller också upphandla den av annan kommun
eller av landsting och då erlägga interkommunal ersättning.
Skollagen och förordningen om vissa specialkurser lägger
fast elevens rätt till vald gymnasieutbildning. Elever som är
intresserade av jord- och skogsbruk eller av
trädgårdsnäringen kan lämpligen välja
naturbruksprogrammet. Här har det dock visat sig att ett litet,
men för näringen viktigt, antal elever drabbats av något som
liknar ett utbildningsförbud. Det gäller elever som efter
annan gymnasieutbildning söker grundläggande
yrkesutbildning inom dessa områden. Många kommuner
tillämpar här en strikt regeltolkning och bedömer en sådan
utbildning som parallell till tidigare gymnasieutbildning.
Därigenom har de inte enligt skollagen 5 kap.
Gymnasieskolan 2 § skyldighet att betala för denna
tillkommande utbildning.
Detta förhållande är inte unikt för de här berörda
näringarna, men särskilda omständigheter gör situationen
besvärande:Jordbruk, skogsbruk och trädgård är
utpräglade småföretagsbranscher, där man ofta köper ett
arbetstillfälle genom att etablera ett företag. Vägen dit kan
vara lång och ytterst få kan eller bör etablera sig före 25-
årsåldern. Annan gymnasial utbildning och yrkesverksamhet
är vanlig under mellantiden men adekvat yrkesutbildning
krävs vid etableringen.På grund av dessa förhållanden har
många ungdomar fått rådet att först satsa på en mera allmän
gymnasieutbildning och komplettera denna så småningom.
Det kan tilläggas att gränsen mellan påbyggnadsutbildning
och ''specialkurser med särskilda behörighetskrav'' är
oskarp. De kurser av den senare kategorin som finns inom
naturbruksområdet har för eleverna karaktären av en
påbyggnad trots att de inte är klassade så. De innebär i varje
fall på inget sätt en parallell till annan gymnasial utbildning.
Dåvarande statsrådet Ask har i ett interpellationssvar
1991/92:189 uttalat följande:
De som är över 20 år och har behov av en yrkesutbildning
bör naturligtvis även i framtiden ha möjlighet att få en sådan
utbildning. Det är inte rimligt att kommunerna indirekt
stryper en stor del av utbildningen för vuxna med hänvisning
till att det i skollagen inte finns någon absolut skyldighet för
kommunerna beträffande den gymnasiala
vuxenutbildningens omfattning.
I betänkandet 1990/91:UbU4, s. 39, står vidare följande:
''Reformeringen av statsbidragssystemet får inte äventyra
rekryteringen till dessa utbildningsområden'' (skogsbruk
m.fl.).
I rapport nr 1 inom Agenda 2000, DS 1993:92
Vetenskapsakademiens syn på kunskap och kompetens inför
2000-talet, finns följande att läsa:
Den postgymnasiala utbildningen bör sammantaget
erbjuda flera alternativa utbildningsvägar -- kortare
påbyggbara moduler och kurser, yrkesinriktad utbildning
och forskningsförberedande längre utbildningar. I största
möjliga utsträckning bör man underlätta för individer att
flytta mellan utbildningar och bygga på tidigare utbildningar.
De nuvarande reglerna och deras tillämpning står i klar
strid med dessa intentioner. Vi har fått kännedom om ett antal
fall där sökande med ett stort behov av en grundläggande
yrkesutbildning vägras tillträde. Reglerna bör därför
omprövas i första hand för lågfrekventa utbildningar med
annan huvudman än kommun.
Den förra regeringen tillsatte våren 1994 en utredning om
eftergymnasial utbildning (dir. 1994:36), som bl.a. skall
behandla tillträdesfrågor för påbyggnadsutbildningar inom
komvux (över 20 år). Det är angeläget att detta arbete
påskyndas och att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med förslag om hur de problem som ovan berörts
skall lösas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag som gör det
möjligt för den som har en tidigare gymnasial utbildning att
komplettera denna med adekvat yrkesutbildning.
Stockholm den 17 januari 1995
Nils Fredrik Aurelius (m)
Leif Carlson (m)