Sverige är på väg att lämna industrisamhället bakom sig
och gå in i ett mer utvecklat kunskapssamhälle. Kunskap
kommer att spela en allt större roll som förändringskraft i
samhället. Kunskapsmängden växer enormt. Samtidigt
omsätts kunskaper i allt snabbare takt. Gamla kunskaper
ersätts med nya. Kunskap utvecklas som en
produktionsfaktor med större betydelse i förhållande till
maskiner och annat realkapital. Fler människor sysselsätts i
kunskapsyrken.
Denna utveckling ställer oss inför nya demokratiska och
sociala utmaningar. Samtidigt som utvecklingen mot allt mer
omfattande och ny kunskap innebär stora möjligheter för
samhället, ställer det också nya krav. Det gäller demokratiska
krav, som innebär att de ökade mängderna kunskap också
måste kunna överblickas och begripas. Det innebär sociala
krav, som innebär att kunskapsutvecklingen måste bidra till
social välfärd. Om kunskap som ger makt förbehålls ett fåtal,
skapas nya demokratiska klyftor. Om stora grupper
människor avskärmas från kunskap, som ger tillgång till
arbete och social välfärd, skapas nya sociala klyftor.
Den stora utmaningen gäller alltså att låta vägen mot
kunskapssamhället också leda till en fördjupad demokratisk
och social utveckling. På så sätt kan alla medborgare göras
delaktiga i de nya möjligheter som skapas när Sverige
omformas till ett kunskapssamhälle. Vårt mål är ett
decentraliserat kunskapssamhälle, där alla, oavsett social
och ekonomisk bakgrund, ges möjlighet att vara delaktiga i
kunskapsutvecklingen och där utvecklingskraften tas tillvara
i hela landet.
Kunskapsutvecklingen och förändringstakten innebär att
utbildningen får en central roll och ställer oss inför ett
scenario där skolans roll som kunskapsförmedlare blir allt
viktigare. Undervisning och kunskapsförmedling kan inte
utgå från något som är fixt och färdigt. Denna utmaning
utgör en av de viktigaste grunderna för den framtida
utbildningen.
Livslångt lärande
För den enskilde människan blir utbildning och
fortbildning också allt viktigare.
En god grundutbildning ger avstamp för livslångt lärande.
Lärandet måste betraktas som en livslång process där
grundutbildning och universitet utgör startsträckan. Detta
betyder att den traditionella grundutbildningen, d.v.s.
grundskola och gymnasieskola, ännu tydligare måste vara en
plattform för fortsatt lärande. Mer av arbetet måste inriktas
på att eleverna tillägnar sig nödvändiga baskunskaper så väl
som förmåga att lära på egen hand för att kunna delta i
kompetensutveckling på alla nivåer.
Livslångt lärande innebär att människor ska ha möjlighet
till återkommande utbildning. I ett samhälle där kunskap
omsätts i allt snabbare takt kommer möjligheten att få ta del
av kompetenshöjande eller kompletterande utbildning att
vara avgörande uppgifter för utbildningspolitiken.
Grundutbildningen måste utveckla och frigöra den
personliga kompetensen. Undervisningen måste utgå från de
behov, önskemål och förutsättningar som eleverna har. När
eleverna stimuleras att använda sin egen kreativitet och
nyfikenhet, blir kunskapssökandet en process som i sig
skapar mening. Utbildning måste i detta perspektiv mer
inriktas på kunskap att söka och integrera kunskap.
Centerns utgångspunkter
Centerns utbildningspolitik utgår från fyra begrepp,
nämligen
-- helhetssyn
-- likvärdig utbildning
-- decentralisering och
-- valfrihet.
Helhetssyn
Verksamheten i skolan skall alltid präglas av och utgå från
de behov eleverna har. Det kan ta sig olika uttryck och former
men är en förutsättning för att eleverna ska känna trygghet
och i sin egen takt utvecklas till fria, självständiga och
ansvarstagande individer. Skolan skall genom
individualiserad undervisning möta varje elev utifrån dennes
individuella utvecklingsnivå, önskemål och behov.
Verksamheten ska stimulera och uppmuntra en allsidig
utveckling.
För att lyckas med detta måste insikten, att handens och
hjärnans samspel är en förutsättning för utveckling, omsättas
i handling. Därigenom ökar elevernas kunskapsinhämtande.
Det är genom en kombination av handens och hjärnans
arbete, av teori och praktik, av skapande och inlärning, som
vi fullt ut tar vara på elevernas förmågor.
Likvärdig utbildning
Likvärdig utbildning innebär att alla skall ha samma rätt
till god utbildning som ger förutsättningar för livslångt
lärande, oavsett var man bor och oavsett social och
ekonomisk bakgrund. Barn som är födda i Sverige och barn
som kommer hit som invandrare skall ges likvärdiga
möjligheter till utbildning. Elever med handikapp eller med
behov av extra resurser måste garanteras att få sina behov
tillgodosedda.
Likvärdig utbildning innebär däremot inte likformig
utbildning. Tvärtom kan mångfald och olikhet i
undervisningsformer och utbildningsutbud innebära större
likvärdighet, eftersom möjligheterna blir större att anpassa
utbildningen till olika förutsättningar och behov.
Decentralisering
Decentralisering innebär att beslut och ansvar så långt som
möjligt skall föras över från central till lokal nivå. Detta får
inte innebära att beslut och ansvar stannar på kommunal nivå
utan skall alltid ligga så nära verksamheten som möjligt --
på den enskilda skolenheten, i arbetsenheten och ute i
klassrummet. Decentraliseringen inom skolväsendet ska
leda till en anpassning av utbildningen till lokala
förutsättningar och behov och långtgående lokal
beslutanderätt.
Decentralisering innebär föräldramedverkan och
elevinflytande. Föräldrar skall ha reella möjligheter att vara
med och besluta om skolans ekonomi, organisation och
verksamhet. Under hela skoltiden skall arbetssätt och
arbetsformer utvecklas så att eleverna, i takt med deras
stigande ålder och mognad, får ett ökat inflytande och ansvar
över sin egen undervisning.
Valfrihet
I skollagen finns inskrivet rätten att välja skola. Rätten att
välja skola måste inbegripa rätten att välja skola med annan
pedagogisk inriktning än den kommunala. Stat och kommun
skall svara för att alla elever bereds möjlighet till en
kvalitativt god utbildning. Detta innebär inte ett
utbildningsväsende med en huvudman.
Centern har medverkat till att skapa förnyelse, mångfald
och valfrihet inom skolan. Riksdagsbeslutet 1991 som lade
fast principerna om ersättning till de fristående skolorna
följer centerns partimotion om statsbidrag till skolan. Dessa
regler måste utvecklas så som senare beskrivs i motionen.
Skolstart
Våren 1991 beslöt riksdagen efter en proposition av den
dåvarande socialdemokratiska regeringen att införa flexibel
skolstart. Innebörden av detta beslut är att 6-åringar kan få
börja skolan om föräldrarna så önskar och kommunen
lämnar sitt medgivande. Under en övergångsperiod om sex
år får kommunerna bestämma i vad mån 6-åringar skall tas
in. Fr.o.m. 1 juli 1997 är kommunen skyldig att ta emot alla
6-åringar som vill börja skolan. Förslaget lanserades av den
socialdemokratiska regeringen som en besparingsåtgärd.
Centern reserverade sig mot beslutet då vi inte fann förslaget
tillräckligt genomarbetat och att det ej heller tog hänsyn till
barnens behov.
Barnens behov
Centern anser att flexibel skolstart bör utgå från vad som
är lämpligt för barnen och deras utveckling. Det är därför
angeläget att påskynda en fortsatt utveckling av samverkan
mellan barnomsorg, förskola och skola.
Samarbete och samordning mellan förskola och
grundskola tillför bredare kompetens. Detta medför större
bredd och mer varierad inriktning av verksamheten där
förskolans mer utvecklingspsykologiska syn och lågstadiets
mer inlärningsteoretiska syn tas till vara.
Genom att integrera förskolans 6-årsgrupp i grundskolan
ges möjligheter att utveckla samarbetet mellan skola och
förskola. Förskolans arbetssätt komma grundskolan till del
och grundskolan kan möta eleverna ett år tidigare. Estetiska
och rörelseinriktade aktiviteter varvat med läsförberedande
moment ger barnen en stimulerande helhet. Dessutom ges
här utrymme för barns naturliga behov av lek och rörelse.
Övergången mellan förskolans och grundskolans arbetssätt
sker successivt.
Åldersblandad undervisning i en sammanhållen
grundskola
I en åldersblandad och sammanhållen grundskola är det
naturligt att organisera undervisningen utifrån olika grupper.
Eleverna kan deltaga i olika grupper beroende på vilka behov
eller önskemål de har. Med denna modell öppnas
möjligheten att ta olika lång tid på sig för olika moment.
Eleven behöver inte i alla moment följa sina jämngamla
kamrater utan kan då det är motiverat delta i undervisning
eller aktiviteter bland äldre eller yngre kamrater. På så vis
ges en flexibel skolgång som inte är låst vid årskurs- och
åldersbunden undervisning.
Vad gäller grundskolans senare del faller det sig naturligt
att även denna organiseras efter ett mer individualiserat och
flexibelt arbetssätt. Även här måste finnas utrymme för
anpassningar och former som bäst svarar mot elevernas
individuella behov och önskemål.
Vår målsättning är en sammanhållen grundskola där
barnen börjar i förskoleinriktad verksamhet vid 6 års ålder
men med flexibel skolgång utan stadieindelning som är
tioårig.
Genomförande
Det krävs en övergångsperiod som ger kommunerna rimlig
tid att planera och förbereda för en obligatorisk tioårig skola
med skolstart vid 6 år.
De ekonomiska effekterna av våra förslag är svåra att
beräkna. Mycket tyder på att en integrerad förskola--
grundskola samt tioårig grundskola inte är
kostnadsgenererande. En integrerad förskola--grundskola
med gemensam organisation innebär bättre
kostnadseffektivitet. Genom bättre resursutnyttjande av
personal och lokaler kan kostsamma ''dubbleringar''
undvikas, t.ex. dubbla uppsättningar av material som många
gånger är detsamma för både förskola och grundskola.
Dessa antaganden styrks även av den ESO-rapport, Ds
1990:31 SKOLA, Förskola, Barnskola, som redovisar
kostnader respektive effekter av en förändrad skolstartsålder.
Kunskapen i centrum
Skolan lägger grunden för kontinuerlig
kunskapsutveckling. Vi kan aldrig tolerera en annan
ambition än att alla elever skall garanteras resurser så att de
går ur skolan med goda baskunskaper. I läroplanen anges
skolans ansvar för att ingen elev lämnar skolan utan att ha
fått grundläggande kunskaper och färdigheter i alla ämnen.
Genom nationella prov finns möjlighet att utvärdera hur
många som når dessa mål. Självklart måste tid och resurser
avsättas så att eleverna kan nå de fastställda målen.
Utbildningen måste ge eleverna färdigheter och
förutsättningar att se samband och dra slutsatser.
Ämnesövergripande och tematisk undervisning är naturliga
inslag i en skola som prioriterar förståelse och helhetssyn.
En skola som ser till vad som är bäst för eleverna grundas
på en helhetssyn där eleverna ges utrymme att varva sina
teoretiska studier med praktiska inslag, inte minst för att
omsätta sina kunskaper i praktisk handling. En allt för
teoretisk skola riskerar att motverka sina syften att ge
eleverna goda och bestående kunskaper.
Behov av uppföljning och utvärdering
Den tid som i timplanen avsatts för samhälls- och
naturorienterande ämnen skall vara ''blocktid''. Om tiden för
varje ämne särredovisas i timplanen försvåras eller
omintetgörs ämnesintegrerad undervisning. I varje kursplan
anges de mål som eleven skall uppnå vid slutet av det femte
respektive nionde året. Hur tiden fördelas blir upp till lokala
beslut.
Centern har under lång tid arbetat för att stärka de
praktiska och estetiska ämnena. Tack vare riksdagsmotioner
från bl.a. centern blev dessa ämnen kvar som obligatoriska
ämnen. Timutfallet för de praktiska och estetiska ämnena
kommer att kunna ökas beroende på skolans profilering och
elevens val.
Det är angeläget att detta följs upp av Skolverket -- dels
vad gäller måluppfyllelse, dels vad gäller det faktiska
timutfallet för vart och ett av dessa ämnen, samt hur tiden
fördelas över grundskolans hela tid.
Kommunerna har tagit över ansvaret för särskolan. På
vissa håll har det skett en dramatisk ökning av antalet elever
inom särskolan. Denna stora ökning förefaller märklig. Det
kan ifrågasättas om det alltid är utifrån elevens behov eller
elevens bästa som en överflyttning sker. Centern anser att
reformen bör utvärderas.
Mobilisera föräldrars och elevers medverkan i skolan
I en tid när människor vill ta mer ansvar, vill få större
möjlighet att välja och bestämma mer själva, måste detta
också gälla skolan. Det är rimligtvis så att det är föräldrar
tillsammans med sina barn som bäst känner vilka önskemål
man har och vilka behov man önskar få tillgodosedda.
Föräldrar har både ansvaret, kunskapen och viljan att hjälpa
till att skapa en bra skolmiljö.
Demokratin i skolan måste stärkas. Samspelet mellan
föräldrar och skola är en viktig trygghetsfaktor för eleverna
och bidrar till en gemensam trivsel där alla känner sig
delaktiga. Flera undersökningar visar att detta leder till bättre
studieresultat.
Såsom påpekas i lokaldemokratiutredningen har
medborgare stor tilltro till skolornas förmåga att ge kunskap
och färdigheter. Däremot anser majoriteten av föräldrar
(65 %) att de har små möjligheter att påverka skolan och
skolmiljön. Denna känsla av maktlöshet kan bottna i att
nuvarande samrådsorgan endast är rådgivande och inte
beslutande.
Centern anser att föräldrainflytandet idag är allt för
opreciserat och vill gå betydligt längre. Detta är till gagn för
skolan och samtidigt vitaliserande för demokratin.
Föräldrarnas engagemang är nödvändigt för en bra
skolmiljö. Det har också stor betydelse för att minska
tendenserna till våld och mobbing i skolan. Föräldrar vill
engagera sig och kan tänka sig att sitta med i styrelser vid
skolor och daghem. Detta visar en opinionsundersökning
gjord av SKOP på uppdrag av tidningen Kommun-Aktuellt.
Centern vill genomföra en decentraliseringsreform som
ger nya möjligheter för föräldra- och elevinflytande på
skolan. Vi anser att kommunerna ska ha en lagstadgad
skyldighet att delegera vissa beslut till skolstyrelser som
inrättas vid varje skola, där föräldrar och elever har majoritet.
Sådana skolstyrelser skall ha ansvar och beslutanderätt över
skolans budget, organisation, principer för verksamheten,
läromedel, ordningsregler etc. Rektor bör vara verkställande
tjänsteman åt skolans styrelse.
Centern anser att det bör fastställas i lag vilka beslut
kommunerna ska delegera till sådana skolstyrelser som här
beskrivits. Därutöver ska självfallet kommunerna lokalt
kunna besluta om längre gående delegation. Man ska också
lokalt besluta hur verksamheten ska organiseras.
I Danmark finns goda exempel på hur brukarinflytande
kan organiseras. Dessa kan tjäna som inspiration för de
förändringar som bör genomföras i Sverige. Där regleras i
lag att alla kommunala skolor skall ha skolstyrelser där
föräldrarepresentanterna utgör majoriteten och är de enda
som automatiskt har rösträtt. Syftet är att främja
möjligheterna till ekonomisk och pedagogisk
självförvaltning. Dessa skolstyrelser har dels rådgivande
funktioner och dels en självständig beslutanderätt
beträffande t.ex. disposition av skolans budget, godkännande
av läromedel, fastställande av ordningsregler, principer för
verksamheten, arbetsfördelning etc.
I FN:s barnkonvention finns krav på att elever skall ha rätt
till inflytande över sin undervisning. Genom att i lag
precisera elevers rätt till inflytande kommer vi även att
uppfylla FN:s barnkonvention.
Centern anser att riksdagen nu klart bör uttala att föräldrar
skall garanteras inflytande och ansvar över verksamheten.
Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om
detta, vilket bör ges regeringen till känna. Regeringen bör
återkomma med lagförslag i enlighet med vad som ovan
angetts.
Valfrihet
Valfrihet inom utbildningsområdet ska inte enbart innebära
att elever och föräldrar ges möjlighet att välja mellan olika
kommunala skolor. Om valfriheten skall ha substans, måste
den inbegripa rätten att välja skola med annan huvudman.
Det kan t.ex. röra sig om att föräldrar tar över och driver den
skola som ligger i närområdet och som riskerar att läggas
ned, välja en skola som driver en pedagogik som man tror
passar bäst för ens barn eller rätten att välja en skola där
eleverna kan utveckla sin kulturella identitet, bakgrund och
språk. Alla skall ha samma möjlighet att välja skola. Detta
får inte göras avhängigt tjockleken på förälderns plånbok.
Genom riksdagens beslut med anledning av proposition
om valfrihet och fristående skolor (prop. 1991/92:95, bet.
1991/92:UbU22) reglerades villkoren för statliga och
kommunala bidrag till fristående skolor. Från den
genomsnittliga kommunala elevkostnaden medgavs ett
avdrag på 15 %. Vissa justeringar har gjorts, bl.a. att
innevarande budgetår skall vara beräkningsgrund. Principen
om kommunala bidrag till fristående skolor är viktig att
bibehålla.
Centern medverkade till den här reformen eftersom vi ville
stärka möjligheten att välja skola och göra valfriheten möjlig
för alla. Det viktiga är den sociala utgångspunkten, nämligen
att ge alla barn likvärdiga möjligheter.
Skolpengen har lett till att skolor med alternativ pedagogik
exempelvis waldorfskolor och montessoriskolor fått säkrare
och förutsebara villkor. Finskspråkiga skolor har med
bidraget till fristående skolor getts helt nya förutsättningar
att verka.
Det framhålls ofta att de fristående skolorna
överkompenseras. I dag får de 85 % av kommunens
genomsnittskostnad. Från detta skall räknas att dessa skolor
bl.a. har andra skatteregler, högre kostnader för pensioner,
andra villkor för lokalkostnader m.m. I praktiken visar det
sig att många skolor erhåller ett stöd som är väsentligt
mindre än vad som var syftet med reformen. Om stödet till
de fristående skolorna skärs ned kraftigt, tvingas dessa införa
eller höja avgifterna. Det skulle inte bara hota dessa skolors
fortsatta existens utan även bidra till att valfriheten blir
beroende av tjockleken på plånboken.
Däremot anser centern det rimligt att vidareutveckla
reglerna för stödet till de fristående skolorna.
Utgångspunkten för förändringarna bör enligt vår mening
vara följande:
1. Stödet till de fristående skolorna ska ligga på en sådan
nivå att de inte behöver ta ut avgifter. Det är en förutsättning
för att alla föräldrar och elever ska ha valfrihet, inte bara
ekonomiskt starka grupper. Då kan det också vara rimligt att
förena bidragen till de fristående skolorna med krav på att
avgifter inte ska tas ut för den vanliga skolundervisningen.
2. Ersättningen till de fristående skolorna ska utgå i
förhållande till vilket åtagande skolan tagit på sig. Det
innebär att skolor med större ambitioner, t.ex. för elever med
särskilda behov eller när det gäller skolhälsovård och
elevvård, också erhåller större bidrag.
3. De fristående skolorna måste få möjlighet att arbeta efter
stabila och förutsägbara villkor. Därför är det viktigt att
kommunernas skyldigheter regleras genom riksdagsbeslut
och att detta fattas med brett politiskt stöd.
Centern vill utveckla systemet med ersättning till de
fristående skolorna i enlighet med vad som ovan angivits.
Detta bör ges regeringen till känna.
Betyg
Riksdagen har nyligen behandlat en proposition om betyg
i den obligatoriska skolan. Vi kan bara beklaga att
socialdemokraterna, tvärtemot vad man tidigare anfört om
behoven av breda uppgörelser i betygsfrågan, valde att göra
upp med de partier som i grunden är betygsfientliga.
Centerns uppfattning om delbetygen i den obligatoriska
skolan är i korthet följande:
1. Den grundläggande kontaktformen mellan hem och
skola ska vara muntlig information i form av
utvecklingssamtal mellan lärare, elev och föräldrar. Som
komplement ska också fr.o.m. årskurs 5 ges en obligatorisk,
skriftlig information om elevens kunskaper och utveckling,
utifrån läroplanens kravnivå. Denna information skall inte ha
karaktären av betyg.
2. Betyg i grundskolan ska ges först när eleven nått en
sådan mognadsnivå att den kan göra distinktionen att ett
betyg på prestationerna inte är ett betyg på personen. Betyg
från grundskolans senare del, fr.o.m. höstterminen i årskurs
7.
3. Skolan har ansvaret att följa upp att varje elev klarar
läroplanens nivå för att bli godkänd. De elever som inte
klarar detta måste få tillgång till extra insatser. Centerns
betygssystem innebär en femgradig skala i slutbetyget. Det
är principiellt fel att en elev lämnar skolan utan
godkännande. I vårt förslag till betygssystem ingår inte något
betyg för icke godkänt i slutbetyget.
4. För elever som lämnar skolan utan att ha nått upp till
kravnivån, och således avslutar grundskolan utan att ha
erhållit betyg, är det viktigt att de ges ett skriftligt omdöme.
För att understryka grundskolans ansvar för dessa elever
anser vi att den avlämnande skolan skall ha skyldighet
utarbeta ett omdöme i varje ämne där eleven saknar betyg.
Skolan skall dock inte lämna något sådant omdöme, om
eleven inte önskar få det.
När det gäller den sista punkten saknades helt förslag i den
proposition som riksdagen behandlade under december
1994. Inte minst för de elever som har den allra mest utsatta
situationen och är allra svagast är det viktigt att skolans
skyldighet tydligt fastställs. Därför anser centern att
regeringen ska återkomma med förslag som reglerar denna
skyldighet. Detta bör ges regeringen till känna.
Jämställdhet i skolan
Skolan ska verka för jämställdhet mellan pojkar och
flickor. Det är ytterst en fråga om demokrati. Tyvärr går
jämställdhetsarbetet för långsamt i skolan. All personal som
deltar i skolans verksamhet har ansvar för att förbättra
jämställdheten inom det område de verkar.
Enligt undersökningar upptar pojkarna två tredjedelar av
tiden till elevernas förfogande i klassrummet. Pojkar tar
oftare ordet utan att ha fått frågan. Det finns även
dokumenterat att lärare bemöter flickor och pojkar olika. Det
kan t.ex. vara att läraren talar på olika sätt till flickor
respektive pojkar, kommenterar oftare och bygger på sådant
som pojkar sagt eller att flickorna får frågor som endast
kräver ett svar utan utvikningar. Läromedlen är inte heller
anpassade till läroplanens jämställdhetskrav.
Mycket tyder på att skolans ''dolda'' läroplan bidrar till att
cementera traditionella könsroller. Undervisningsformerna
måste förändras så att hänsyn tas till flickors och pojkars
olikheter i behov och intresse. Jämställdhet måste innebära
att flickor både i och utanför skolan är lika väl förberedda
som pojkarna i att hävda sina intressen och vara med och
påverka.
Centern kommer att återkomma med mer detaljerade
förslag i samband med regeringens aviserade proposition om
jämställdhet i skolan.
Datorer i skolan
Informationsteknologin är en stark förändringskraft i
samhället och har fått ett allt större genomslag i människors
dagliga liv. Ett av problemen vad gäller datoranvändning i
skolan har varit att datorer gjorts till något som det
undervisas om. Detta är naturligtvis viktigt men än viktigare
är att datorer kommer till användning som verktyg i
skolarbetet, på i princip samma sätt som de används i
arbetslivet och i samhällslivet. För att stimulera en
utveckling i denna riktning är det betydelsefullt att lärare och
elever har tillgång till datorer i sitt arbete.
Skolverket har av regeringen fått i uppdrag att utveckla nya
vägar för att stödja en ökad användning av datorer i skolan.
Inom Skolverket sker ett kontinuerligt utvecklingsarbete
med att ta fram programvara för undervisning. Ytterst är det
intresset att pröva nya metoder och ny teknik, skolans
ekonomi samt kompetensen hos skolans personal som är det
avgörande för om data- och informationsteknik skall
utnyttjas och användas.
Datoranvändningen ger också stora möjligheter till
internationellt samarbete. Som exempel kan nämnas det
Nordiska skoldatanät som invigdes vid Nordiska Rådets
session i Stockholm våren -94. Fullt utbyggt ger det alla
Nordens skolbarn möjlighet till samarbete med andra skolor
i alla de nordiska länderna och i de självstyrande områdena.
Fyrklöverregeringen insåg vikten av att skolan ges
förutsättningar att utveckla datoranvändningen. Knappt en
miljard avsattes för att främja och stimulera användandet av
informationsteknik, drygt 400 miljoner ansågs borde gå till
skolområdet. Sedan den socialdemokratiska regeringen
tillträtt har inget hänt. Detta är allvarligt. Utvecklingen går
fort inom detta område. Informationstekniken kan om den
används rätt överbrygga klyftor, fel använd kan det innebära
att sociala och ekonomiska klyftor utökas. I ljuset av detta är
det inte tilltalande att regeringen tappat fart och
uppenbarligen inte prioriterar detta område.
Det finns på vissa håll stor erfarenhet och kunskap om hur
informationstekniken kan användas och utvecklas.
Regeringen bör med det snaraste fortsätta det arbete som It-
kommissionen påbörjade.
Kultur
Intresset för kulturella aktiviteter grundläggs tidigt. Därför
är det viktigt att barn och ungdomar ges möjlighet till
kulturella upplevelser. Både förskolan och grundskolan har
en stor betydelse för att väcka och bibehålla ungdomars
intresse för kulturella aktiviteter. Traditionellt hänförs detta
till ämnen som musik, bild och svenska. Alla resurser till
kultur bör i ökad omfattning inriktas på barn och ungdomar
vilket innebär att både kulturinstitutioner och kulturarbetare
av alla slag bör komma in i skolan i ökad omfattning.
Skolan har möjlighet att stärka barns och ungdomars
förmåga att naturligt umgås i en mångkulturell miljö, där
mångfalden blir till en tillgång och positiv kraft. Skolan har
här ett viktigt ansvar att lyfta fram olika kulturer och ta in
detta som en tillgång i och för undervisningen.
Det innebär också att skolan har att hantera en delvis ny
arbetssituation. Det faktum att fler elever har sin bakgrund
och sina rötter i andra kulturer innebär att skolan måste
kunna hantera skillnader och konflikter som kan uppstå i
t.ex. synen på religion, könsroller, uppfostran etc. Vår
uppfattning är att skolan mer än tidigare måste ta upp de
konflikter eller problem som kulturmötesfrågor kan ge
upphov till. Först när dessa frågeställningar kommer upp till
ytan kan fördomar och föreställningar bearbetas på ett
konstruktivt sätt. I detta arbete bör skolan bl.a. kunna ta till
vara de hemspråkslärare som finns på skolan.
Vi har i annan motion, 1994/95:Sf621, gett förslag till hur
vi anser att skolan och utbildningen måste arbeta i ett
mångkulturellt samhälle. Samtidigt har skolan generellt ett
ansvar att organisera sin undervisning så att
internationalisering och kulturkunskap sätts i fokus. Detta är
något som naturligt bör vara en utgångspunkt för
fortbildning och lärarutbildning.
Skolverket bör ges i uppdrag att utarbeta
fortbildningsmaterial i kulturmötesfrågor.
Skolgårdarna har en viktig funktion
Enligt forskning är hemmet, grannskapet och skolan tre
viktiga ramar inom vilka barnet skapar sin så kallade
platsidentitet och självuppfattning. Barn är beroende av
miljöernas fysiska egenskaper men också av de sociala
betydelserna som knyts till platserna genom andra
människor. Sett ur skolans fostrande perspektiv kan troligen
attraktiva och mångsidigt användbara skolgårdar inspirera
till ökad användning av utemiljöer längre fram i en
människans liv.
Skolgårdar som har tillgång till naturmark upplevs som
bättre än de skolgårdar som inte har det. Det försiggår mer
aktiviteter på rasterna och även mer lärarstyrda aktiviteter.
Det visar en delrapport från ett forsknings- och
utvecklingsprojekt om ''Skolgårdars pedagogiska värde''
vid Sveriges Lantbruksuniversitet. På skolgårdar med
naturmark hittar barnen på flera lekar, även på hårdgjorda
ytor, men de använder grönområden mindre än på andra
skolgårdar. På skolgårdar utan naturmark äger en
dominerande del av aktiviteterna rum i anslutning till
lekredskap, anordningar för bollspel eller andra anordningar
med entydig funktion. På skolgårdar med naturmark äger
majoriteten av aktiviteterna rum på platser med mångsidig
användning. Det är viktigt att ta vara på dessa kunskaper när
skolgårdarna byggs eller rustas upp.
Det finns givetvis inte tillgång till naturmarker över allt
men naturligare skolgårdar kan ändå skapas. Grönsaksland
utanför skolfönstret och vinbärs- och hallonbuskar på
gräsmattan borde det vara möjligt att odla på de flesta
skolgårdar istället för dagens stickiga prydnadsbuskar.
Enskilda skolor har tagit sådana initiativ vilket upplevts som
positivt av elever, lärare och föräldrar.
Regeringen bör ge Skolverket i uppdrag att sprida
kunskaper och positiva exempel om de naturliga
skolgårdarna.
Lärarnas viktiga roll
Kompetens, kreativitet och engagemang är och förblir
viktiga delar i vår gemensamma ambition att skapa en
kvalitativt god utbildning. Lärarprofessionalism är
fundamentet för god utbildning. Lärarnas yrkesskicklighet
och kompetens är även viktig för det som vi kallar
normöverföring. Lärare har som förebilder för våra barn en
viktig fostrande funktion. Att överföra de normer och värden
som vår demokrati och vår kultur bygger på är och förblir en
viktig uppgift för de verksamma i skolan.
Behoven av fortbildning kommer att vara stora framöver.
Dels ställer införande av en ny läroplan krav på fortbildning.
Dels finns fortbildningsbehov inom vissa ämnen eller
ämnesgrupper. Andra fortbildningsbehov vi tidigare pekat på
är vid införande av skolstart vid sex år. Ny teknik gör sig
gällande om datorer skall bli till ett medel i undervisning och
här krävs stora fortbildningsinsatser.
Högre utbildning och forskning
Utbildning måste vara tillgänglig för alla, oavsett social
bakgrund och bostadsort. Detta gäller i särskilt hög grad den
högre utbildningen. Denna får inte koncentreras till ett fåtal
regioner. För centern är det en självklarhet att utveckla de
mindre och medelstora högskolorna och stärka deras roll
både i den nationella utbildningspolitiken och som motor i
den regionala utvecklingen.
Tyvärr är den politiska viljan att dra slutsatserna av detta
begränsat. För centern är det en självklarhet att utveckla de
mindre och medelstora högskolorna och stärka deras roll
både i den nationella utbildningspolitiken och som motor i
den regionala utvecklingen.
I stort sett alla är överens om att andelen av arbetskraften
med högskoleutbildning måste öka. Den expansion av
antalet högskoleplatser som skett är inte tillräcklig. De större
universiteten har sannolikt vuxit klart. Ytterligare expansion
av antalet högskoleplatser måste därför ske vid de mindre
och medelstora högskolorna.
För centern handlar det om att säkerställa en god
utbildningskvalitet för studenten oavsett var denne väljer att
studera. Riksdagen har antagit en ny högskolelag. I denna
förutsätts att all högskoleutbildning skall vila på
vetenskaplig grund. Om detta krav skall ha relevans måste
i princip all högskoleutbildning bedrivas med vetenskaplig
anknytning. En differentiering av högskolesystemet leder till
kvalitativa skillnader som vi inte kan medverka till.
De mindre och medelstora högskolorna har flera roller,
dels en nationell roll, dels en regional roll.
Diskussionerna om att fasta forskningsanslag skall vara
förbehållet universiteten har utgått från att det alltid behövs
en ''kritisk massa'' för att säkerställa god kvalitet på
forskningen. Tanken att kunskapsutvecklingen måste ske
geografiskt på en och samma ort är på väg att bli allt mer
överspelad. I dag är istället den avgörande möjligheten att
ta del av och kommunicera med forskare världen över via
informationsdatanätverk.
Vi föreslår att de högskolor som erhållit rätten att utfärda
magisterexamen även skall ha fasta forskningsanslag. Detta
innebär att vi förespråkar ett nytt enhetligt system för
tilldelning av forskningsanslag. Fördelen med ett anslag för
grundutbildning och forskning är att detta kan differentieras
beroende på vilken examensrättighet respektive högskola
har.
De kriterier som Kanslersämbetet har för att pröva
ansökningar om magisterexamen innebär högt ställda krav
på kvalitet. De högskolor som uppnått dessa krav har uppnått
sådan bredd och djup i sin utbildning och forskning att
kvaliteten får anses tillgodosedd. Därmed har de även
kvalificerat sig för forskning på eget programansvar. Med
denna modell kommer allt fler högskolor efterhand att
kvalificera sig för magisterexamen och därmed även
forskning på eget programansvar.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som här anförts
om forskningsresurser till mindre och medelstora högskolor.
Vi har i en annan motion, 1994/95:Ub601, utvecklat dessa
förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolstart och tioårig grundskola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av uppföljning och
utvärdering,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med
vad i motionen anförts om att mobilisera föräldrars och
elevers medverkan i skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning till de fristående
skolorna,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med
vad i motionen anförts om skriftligt omdöme,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fortsätta IT-kommissionens
arbete,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kulturmötesfrågor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolgårdar.
Stockholm den 13 januari 1995
Olof Johansson (c)
Helena Nilsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Agne Hansson (c)
Andreas Carlgren (c)
Marianne Andersson (c)
Elving Andersson (c)