Motion till riksdagen
1994/95:Ub24
av Inger Davidson m.fl. (kds)

med anledning av prop. 1994/95:139 Särskilda utbildningssatsningar inom högskolan


Regeringen föreslog i 1995 års budgetproposition att
högskolan sammanlagt skall tillföras 1,2 miljarder kronor av
medel från arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen
vill bland annat att resurserna skall användas för att 10 000
personer, i första hand rekryterade bland yrkesverksamma,
skall erbjudas högskoleutbildning med inriktning mot teknik
och naturvetenskap. Härutöver beräknas resurser för
studiemedel och studiearvode för dessa platser. Vi
kristdemokrater redovisade redan under allmänna
motionstiden vår syn på dessa förslag och förordade istället
en långsiktig lösning med en permanent utbyggnad av
högskolan där platserna öppnas för alla sökande.
Vi ifrågasätter starkt de direkta arbetsmarknadspolitiska
effekterna av regeringens så kallade arbetsmarknadssatsning
där resurserna till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
permanent minskas. Högskolan har stor betydelse för den
samhälleliga utvecklingen, men bör hållas fri från åtgärder
av kortsiktig arbetsmarknadspolitisk karaktär.
Självklart skall meningsfull sysselsättning och utbildning
erbjudas framför passivt kontantstöd vid arbetslöshet. Men
arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan aldrig ersätta de
arbetstillfällen som sunda förutsättningar kan och måste
skapa i framför allt den privata sektorn. En långsiktig och
stabil ekonomisk politik i samspel med en aktiv
arbetsmarknadspolitik är nödvändig för att skapa ett
samhälle där alla ges möjlighet att delta i
samhällsbyggandet. I vår arbetsmarknadspolitiska motion
föreslår vi bland annat en skatteväxling och minskade
skattekilar för att skapa nya jobb inom den privata
tjänstesektorn.
En av huvuduppgifterna för arbetsmarknadspolitiken
måste vara att verka för att människor inte fastnar i
arbetslöshet. Samordningen med det ordinarie
utbildningsväsendet är viktig. De stora krav på flexibilitet på
arbetskraften som ställs idag gör sambandet mellan
utbildningsväsendet och arbetsmarknaden tydlig.
Satsningar på utbildning och forskning är en god
investering i framtida välstånd. Därför ser vi positivt på
ambitionen att utöka antalet platser inom högskolan.
Kristdemokraterna vill gå så långt att den högre utbildningen
i princip skall vara tillgänglig för alla som har förutsättningar
och intresse. Trots den stora utbyggnaden som
högskolesystemet genomgått de senaste åren stängs många
sökande ute. Det är ett slöseri med begåvning som vårt land
egentligen inte har råd med, inte minst med tanke på läget
på arbetsmarknaden. Vad som krävs är en långsiktig
planering av högskolans utbyggnad. Att regeringen endast
anvisar resurser för korta perioder i taget försvårar
högskolornas möjligheter att planera. Nödvändiga
investeringar i lokaler och utrustning kan inte göras, vilket
resulterar i att utbildningskvaliteten hotas. Naturligtvis blir
det också svårare att rekrytera och behålla kompetenta lärare.
Regeringen konstaterar mycket riktigt att det för
närvarande råder brist på teknisk och naturvetenskaplig
kompetens vilket är en förutsättning för att öka tillväxten i
landet och föreslår därför en tillfällig utbyggnad där
platserna reserveras till vuxenstuderande. Vi har i stället
föreslagit en permanent utbyggnad med 3 000
nybörjarplatser.
I vår högskolepolitiska motion från allmänna motionstiden
framhåller vi dock att staten har ett särskilt ansvar att
uppvärdera och stärka även humanioras villkor inom den
svenska högskolan. Humanistiska ämnen upplevs inte alltid
vara till omedelbar nytta för näringslivet och samhället i
övrigt, men är fundamentala som kulturbärare och bidrar till
att skapa sammanhang. Vi beklagar att utbyggnaden inom
även humaniora och samhällsvetenskap är av ytterst
kortsiktig natur. Regeringens så kallade utbildningssatsning
sträcker sig inte ens över hela den kommande
budgetperioden. Även här har vi genom en omfördelning av
resurser föreslagit en permanent utbyggnad med 3 000 
platser.
Regeringen har i första hand utmålat den tillfälliga
satsningen på naturvetenskapliga och tekniska utbildningar
som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd men anför att särskilt
förmånlig studiefinansiering behövs för att möjliggöra
högskoleutbildning även senare i livet. Frågan om så kallat
livslångt lärande måste dock behandlas i ett mycket större
sammanhang. Det handlar om att göra högskoleutbildning
mer tillgänglig genom distansutbildning, deltidskurser och
kvällskurser. Det handlar naturligtvis också om att skapa
ekonomiska förutsättningar där vårt förslag är att personliga
utbildningskonton införs.
Vi anser att alla som studerar på en viss nivå inom
utbildningsväsendet bör ha rätt till likvärdigt stöd. Det är lätt
att motivera att de som kompletterar grundskole- eller
gymnasienivå bör få ett särskilt förmånligt stöd, men det är
svårt att försvara varför vissa grupper inom högskolan skall
få ett avsevärt förmånligare stöd än andra. Dessutom får de
ekonomiska villkoren mellan studerande i ordinarie
utbildningsväsende respektive de som befinner sig i
arbetsmarknadsutbildning inte avvika alltför mycket från
varandra.
Regeringen har visserligen efter kraftig kritik från flera
håll tagit tillbaka förslaget om så kallade N/T-arvoden och
föreslår istället att gruppen vuxenstuderande inom
högskolans naturvetenskapliga och tekniska utbildningar
skall få finansiera sina studier med särskilt vuxenstudiestöd
för vuxna, svux. Vår kritik kvarstår dock även mot detta
förslag.
Även från andra håll har stark kritik riktats mot
regeringens förslag. Sveriges Förenade Studentkårer, SFS,
misstänker till exempel att regeringen har en önskan om att
finna alternativa sätt att styra människors val, genom att
premiera viss utbildning i studiefinansieringssystemet.
Kristdemokraterna anser inte att staten skall styra
högskolornas utbildningsutbud genom att försöka påverka
studenternas val genom studiefinansieringssystemets
utformning.
Att införa ett differentierat studiestödssystem inom N/T-
området, med utgångspunkt från ålder och
arbetslivserfarenhet är djupt orättvist, inte minst mot dem
som redan läser eller har läst naturvetenskap eller teknik.
Men det antyder även att regeringen betraktar andra
kunskaper, till exempel inom vård, undervisning och
samhällsvetenskap som mindre nyttiga. Det kan vi
kristdemokrater inte ställa upp på.
Regeringens förslag motsäger även de direktiv den
parlamentariska kommittén för översynen av studiestödet har
fått. Kommittén skall utreda förutsättningarna för ett mer
sammanhållet studiestödssystem. Ett införande av
studiearvoden, svux eller liknande för studerande inom
högskolan är raka motsatsen till ett mer sammanhållet
system.
Det är heller inte riktigt, att som regeringen gör, antyda att
bristen på kvalificerad arbetskraft med teknisk och
naturvetenskaplig kompetens enbart skulle bero på
rekryteringssvårigheter. Det bevisar siffror som Verket för
högskolestudier, VHS, har redovisat från den samordnade
antagningen till utbildningsprogram hösten 1994.
Till de längre sammanhängande utbildningsprogrammen
med inriktning mot naturvetenskap och teknik samt till
civilingenjörsutbildningarna sökte totalt 41 546 behöriga till
8 206 platser varav 12 788 sökte utbildningen i första hand.
De korta ingenjörsutbildningarna fyller visserligen inte sina
platser med förstahandssökande men totalt sökte 10 077
behöriga, varav 4 131 i första hand, till 5 284 platser.
De flesta utbildningar fyller med lätthet sina platser och
antagningspoängen ligger ofta över 3,5 i betygsurvalet.
Därför anser vi inte som regeringen att ''personer som
etablerat sig i yrkeslivet men saknar
teknisk/naturvetenskaplig högskolekompetens'' särskilt bör
motiveras till studier. Inte heller anser vi att 9 000 platser bör
reserveras särskilt för dem eller att de bör få särskilt
förmånligt studiestöd. Det är inte effektiv
arbetsmarknadspolitik att stänga ute ungdomar från
utbildning. De resurser regeringen föreslår för sin N/T-
satsning är så stora att de skulle kunna göra mycket stor nytta
genom en omsorgsfull hantering, vare sig det skedde inom
arbetsmarknadspolitikens område eller inom
utbildningspolitiken.
Vi kristdemokrater har varit mycket kritiska till
regeringens förslag att endast avsätta resurser till
sommaruniversitet sommaren 1995 och inte till 1996. Vi
noterar att regeringen tagit till sig denna kritik i så måtto att
man nu föreslår att de resurser som anslagits skall få tas i
anspråk även under sommaren 1996. Detta är dock en
mycket lägre ambitionsnivå än sommaruniversitetets
omfattning i dag och än vårt förslag från allmänna
motionstiden på 20 000 platser per sommar. Vi
kristdemokrater anser att medel bör omfördelas så att
resurser kan reserveras för 20 000 sommaruniversitetsplatser
per år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla som studerar på en viss
nivå inom utbildningsväsendet bör ha rätt till likvärdigt stöd,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i
studiestödslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringens förslag om
tillfälliga utbildningssatsningar bör omvandlas till en
permanent utbyggnad av högskolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sommaruniversitetsplatser.

Stockholm den 8 mars 1995

Inger Davidson (kds)

Dan Ericsson (kds)

Rose-Marie Frebran (kds)

Chatrine Pålsson (kds)

Fanny Rizell (kds)

Tuve Skånberg (kds)