med anledning av prop. 1994/95:85 Betyg i det obligatoriska skolväsendet

Under föregående mandatperiod initierades och
genomfördes flera positiva förändringar på skolans område.
Bland annat beslutades om ett mål- och kunskapsrelaterat
betygssystem. Beslutet föregicks av ett omfattande
utrednings- och samrådsarbete. Att utan närmare motivering
och utan samråd riva upp detta beslut, som regeringen nu
föreslår, vore mycket olyckligt.

Målsättningen måste naturligtvis vara att ha en så
engagerande undervisning i skolan att den skapar en inre
motivation hos eleverna, som stimulerar dem att lära sig mer
för att det är intressant och roligt. Erfarenheten visar dock
att de flesta elever även behöver någon form av yttre
motivation. Det är naturligtvis viktigt hur den yttre
motivationen skapas. I lägre årskurser är till exempel tid för
lek eller en uppmuntran i form av ett bokmärke, som tecken
på att en uppgift klarats av, tillräckligt. I högre årskurser
fungerar ofta önskemål om fortsatta studier med en viss
inriktning som motivation. Det kan också ett rätt utformat
betygssystem göra. Ett betygssystem har också flera andra
viktiga funktioner. Det har en viktig uppgift när det gäller att
ge elever och föräldrar information om elevens
kunskapsutveckling i förhållande till nationellt uppsatta
kursmål. Det är dessutom hjälpmedel vid utvärderingen av
nivån på undervisningen och ett underlag för antagning till
högre studier.

Ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem bidrar enligt
forskning och lärares erfarenheter bättre än ett relativt
system till att motivera eleverna och ge även svaga elever ett
gott självförtroende. Det beror bland annat på att de relativa
betygen inte är kunskapsmässigt definierade. Det gör att
eleverna aldrig får veta vad som krävs av dem och att de
därför inte får en chans att arbeta mot ett tydligt mål. I
yrkesinriktade ämnen har betygen alltid satts utifrån tydliga
krav. Forskning på området har bekräftat att elever på
yrkesförberedande linjer generellt fått bättre självförtroende
jämfört med elever på studieförberedande linjer. Orsaken till
detta sägs främst vara de relativa betygen. Olika utredningar
och läroplaner har vidare betonat att de relativa betygen har
allvarliga begränsningar som informationsgivare. Ett mål-
och kunskapsrelaterat betygssystem har dessutom den
fördelen, framför ett relativt system, att det främjar
samarbete inom klassen och på skolan. I sin nya utformning
utgör betyget ett kvitto för eleven på dokumenterad
färdighet. Det finns alltså all anledning att förvänta sig bättre
måluppfyllelse med det nya betygssystem som riksdagen
beslutat införa.

I riksdagsbeslutet fastslogs att den grundläggande
kontaktformen mellan hem och skola skall vara muntlig
information och att denna information bland annat bör ha
karaktären av utvecklingssamtal som ska äga rum minst en
gång per termin. Utvecklingssamtalens huvuduppgift är att
främja elevens kunskapsmässiga och sociala utveckling. Vi
kristdemokrater vill i det här sammanhanget lyfta fram
vikten av att utvecklingssamtalen verkligen blir samtal och
inte endast envägskommunikation. De bör bygga på
ömsesidig information och leda till samverkan mellan
eleven, föräldrarna och lärarna. Elever och lärare bör
tillsammans sätta upp mål och delmål för såväl
kunskapsinhämtning, social utveckling som andra delar av
skolgången och förbinda sig till ömsesidiga åtaganden. På så
vis stimuleras eleverna till eget ansvar och tränas i att arbeta
mot uppsatta mål.

Skriftlig information bör komplettera utvecklingssamtalen
och vara en del i uppföljningen av elevens
kunskapsutveckling. Vikten av att tidigt upptäcka de elever
som behöver särskilt stöd i olika ämnen kan inte nog betonas.
Därför bör utvecklingen av varje elevs basfärdigheter
kontinuerligt följas, bland annat genom diagnostiska prov.
Varje elev bör få en egen utvecklingsplan som följs upp bland
annat genom utvecklingssamtalen. Det är mycket
oroväckande att nuvarande regering inte lägger samma vikt
vid ''kontrollstationen'' i årskurs 5 som riksdagen gjorde i
sitt beslut. De nationella proven i årskurs 5 underlättar
möjligheterna att försäkra sig om att undervisningens
kvalitet är likvärdig över hela landet. De gör det också lättare
att identifiera de elever som inte nått upp till den
kunskapsnivå som finns specificerad i de nationella målen.
Elever som behöver det kan då få det extra stöd de har rätt
till.

Skolan måste göra sitt yttersta för att hjälpa alla elever att
nå upp till den grundläggande kunskapsnivå som fastställts i
kursplanerna. Vi kristdemokrater anser att alla människor
har samma värde, oberoende av intelligens, fysisk förmåga
med mera. Ur det perspektivet anser vi det inte meningsfullt
att sätta betyget ''underkänd'' på en färdighet som någon
uppvisar. I de fall speciella skäl föreligger och eleven trots
särskilda insatser inte uppnår tillräckliga kunskaper bör detta
redovisas för eleven genom att det i stället för betyg anges
''otillräckliga kunskaper'', så som riksdagen beslutat. Det
förslag regeringen nu lägger fram om att markera
otillräckliga kunskaper med ett streck betyder i praktiken
samma sak. Även om kunskaperna inte är tillräckliga bör
eleven alltid ha rätt att få ett skriftligt omdöme om sin
kunskapsnivå och sina fortsatta studieutsikter.

Det är orimligt att skolornas utvärdering och skriftliga
information fixerar sig enbart vid elevernas teoretiska
kunskaper. Skolan skall se med respekt på varje elev och
hennes eller hans egenskaper genom att ge varje individ
möjlighet att utveckla sina kunskaper och färdigheter inom
alla områden så långt det är möjligt. Skolan måste därför
utveckla metoder för utvärdering som låter elevernas hela
personlighet komma till sin rätt. Exempelvis bör praktiska
och estetiska färdigheter värderas i lika hög grad som
teoretiska. Skolan bör också uppmärksamma elevens sociala
kompetens i form av till exempel samarbetsförmåga,
förmåga att passa tider, kreativitet och ambition.

Betyg och omdömen kan som tidigare antytts ges i olika
form. Skriftlig information underlättar för elever och
föräldrar att avgöra om elevens kunskapsutveckling är
tillfredsställande. Den är alltså viktig för elevens egen skull
och bör vara obligatorisk från årskurs 5. Vi anser vidare att
det är viktigt för eleven att betygen har samma utformning
under åtminstone de två sista åren. Det gör det lättare för
eleven att påverka sitt slutbetyg. Slutligen anser vi att ett
betygssystem med endast tre steg är alldeles för trubbigt.
Redan de fem stegen i nuvarande betygssystem har ofta visat
sig otillräckliga när det gäller att göra varje elev rättvisa.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1994/95:85 Betyg i det
obligatoriska skolväsendet.

Stockholm den 17 november 1994

Inger Davidson (kds)

Tuve Skånberg (kds)