Det är uppenbart att kärnkraften i Östeuropa lider av svåra säkerhetsproblem. Det akuta och yttersta exemplet på detta var naturligtvis olyckan i Tjernobyl.
Sedan dess har Sverige på olika sätt medverkat till säkerhetshöjande insatser i reaktorerna i Östeuropa. Det är emellertid av yttersta vikt att de insatser som görs från svensk sida görs med utgångspunkten att de ska medverka till en utveckling av energisystemen bort från kärnkraften. Även de säkerhetsfrämjande åtgärderna bör bedömas utifrån inriktningen att de på intet sätt ska kunna användas som ''alibi'' för en fortsatt kärnkraftsverksamhet vare sig i gamla eller nya reaktorer.
Regeringen bör alltså i fortsatt stöd på energiområdet till Östeuropa agera så att man medverkar till en skyndsam förnyelse av respektive lands energisystem. Det bör vara en utveckling mot förnybara energikällor och en effektivare energianvändning.
Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på det svenska stödet till Östeuropa vad gäller energiområdet.
Stockholm den 25 januari 1995 Lennart Daléus (c)