Utvecklingen i Östeuropa är komplex. I vissa områden sker
i stort sett en positiv utveckling av ekonomin och
demokratin -- Baltikum, Polen, f.d. Östtyskland. Problem
finns dock även i dessa länder med bl.a. hög arbetslöshet och
ökad kriminalitet.
I andra länder är det svårt att urskilja någon avgörande
utveckling i positiv riktning. Fortfarande står BNP still eller
faller i länder som Ryssland, Rumänien, Ukraina.
Medellivslängden sjunker i många regioner. Sjukvården för
vanliga människor i Moskva uppfyller knappt de mest
elementära medicinska kraven. Miljö- och hälsoproblemen
är enorma och hittills syns inga resurser till för att åtgärda
ens de värsta försummelserna.
Det finns experter som menar att om livsmedels- och
energitillgången i miljonstäder i Ryssland, Vitryssland,
Ukraina försämras ytterligare kan den politiska situationen
snabbt bli explosiv.
I f.d. Jugoslavien råder fortfarande krigstillstånd och
kränkningar av mänskliga rättigheter är omfattande.
Balkankrisen är det värsta som hänt Europa sedan 1945.
Krisen i Tjetjenien visar att den politiska demokratin och
stabiliteten i Ryssland är osäker.
Västeuropas reaktion hittills får betecknas som sval med
undantag för Tysklands intresse för f.d. Östtyskland. Interna
problem och svårigheter med att se Östeuropa som en resurs
i stället för konkurrent gör att stödet från väst varit lågt. Till
exempel betalas 90 % av miljöinvesteringar i Polen av Polen
självt trots att flera västländer skulle ha egen nytta av
miljöförbättringar i Polen.
Ett återuppbyggt Östeuropa gynnar alla
Det finns fyra starka drivkrafter för väst att bidra till
återuppbyggnaden av Östeuropa.Östeuropa är en
framtidsmarknad och kan bidra positivt till
världsekonomin.Miljöproblemen i Östeuropa måste lösas
eftersom de utgör en stor del av de globala miljöproblemen.
Ett politiskt stabilt Östeuropa höjer säkerheten globalt.
Mänskliga rättigheter främjas.
De militära hoten i Nordens närområde beskrivs i dag inte
med hjälp av siffror på hur stora militärstyrkor som finns på
olika håll. Bortsett från en liten militär uppbyggnad i
Baltikum och kvarvarande stora styrkor på Kolahalvön sker
reduktion av militära styrkor. Ett betydande antal kärnvapen
finns dock kvar.
Det är politisk instabilitet, etniska och religiösa konflikter
som nu skapar grunden för hotbilden. Det ryska politiska
läget visar också att de nationella intressena har en stark
förankring i folkopinionen. Oavsett politisk ideologi hos
regimen finns starka nationella säkerhetsintressen gränsande
till chauvinism i vida kretsar. Risken för återfall i
stormaktsarrogans finns, vilket Tjetjenien visar.
Det är ett starkt svenskt miljö- och säkerhetsintresse att
ytterligare utveckla det såväl bilaterala som multilaterala
samarbetet med Östeuropa. Samarbetet bör ske på ett sådant
sätt att allvarliga konflikter i vårt närområde förebyggs och
mekanismer för fredlig lösning av konflikter finns tillhands.
Handeln mellan Östeuropa och Sverige ökar nu snabbt --
det är kanske ett av de mest glädjande tecknen på en
utveckling i rätt riktning.
Avgörande är att människor i öst märker och känner av
positiva förändringar om än små. Så länge känslan av hopp
finns och om att utvecklingen nu går åt rätt håll kommer
dessa länder att utvecklas.
Svenskt stöd är effektivt
Det nuvarande svenska samarbetet visar upp många
positiva sidor. Satsningar på att förbättra kärnsäkerheten,
avloppsrening, energisystemen men också mindre
uppmärksammade former av samarbete som det omfattande
vänortsutbytet och LRF:s stöd till utvecklingen av jordbruket
är några exempel Vänsterpartiet vill framhäva. Dessa
stödformer bör också ges fortsatt prioritet.
En fara i relationerna till öst är dock att överdrivet hårda
bestämmelser för pass, inresevisa och immigrationstillstånd
tillämpas i det vällovliga syftet att bekämpa kriminalitet och
illegal invandring. Sverige och det övriga rika, västliga
Europa ska i stället undvika att skapa en ny järnridå mot öst.
Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa har
analyserats i utrikesdepartementets Ds 1994:134. Den visar
att det svenska stödet fungerar internationellt sett bra men
naturligtvis kan bli bättre. Vi tar bl.a. upp en del av deras
förslag nedan.
Allmänna synpunkter på svenskt östbistånd
Vid en internationell jämförelse kan man säga att svenskt
bistånd fungerar bra, blir bättre men kan bli ännu bättre.
Polen tjänar nu delvis som pilotprojekt.Svenskt
miljöbistånd till Östeuropa har två utgångspunkter; det är
dels en del av svenskt stöd till öst, dels en del av svensk
miljöpolitik.
Att det finns dessa två utgångspunkter eller mål orsakar
ibland problem, dvs. olika önskemål om vad som är mest
angeläget framförs från Sverige resp. mottagarlandet. Det
har hittills dock inte vållat avgörande problem men risken
finns att det kan uppstå betydande konflikter i framtiden.
Det bör utformas en sammanhållen strategi för östsamarbetet
från svensk sida.Det är många inblandade i verksamheten,
på svensk sida ett flertal myndigheter, frivilliga
organisationer, kommuner m.fl. På mottagarsidan kan både
lokala, regionala och statsinstitutioner vara engagerade. Det
gäller både beslutsprocessen, genomförandet av projekt och
finansiering. Allt detta skapar samarbetssvårigheter, brist på
överblick och svårighet att prioritera.Miljöbiståndet har
även ett stort värde för ett stabilare samhälle,
kunskapsuppbyggnad och regionens säkerhet.Det är viktigt
att hjälpen är långsiktig, kunskapsuppbyggande och
successivt övergår i ömsesidigt samarbete.Stödet som
kommer från Kommunförbundet och enskilda svenska
kommuner är viktigt och bör främjas eftersom allt fler
problem handhavs på lokal nivå. Ofta är kunskapen på lokal
nivå i Östeuropa rudimentär.En översyn av Sveriges
agerande bör ske så att biståndet blir överskådligare och mer
effektivt.Det finns ett allt bättre fungerande samarbete
mellan högskolor i regionen.En diskussion finns om vad
som behövs först -- ''software'' eller ''hardware''.
Mottagarländerna hävdar ofta att de fått ett överflöd av
konsulthjälp och goda råd men för lite av rena
investeringar.Nätverksmodeller för verksamheten är
effektiva. Gäller t.ex. högskolorna och kommunerna.
Demokratistödet har varit underdimensionerat -- totalt
endast 7 %.Verksamhetens uthållighet -- dvs projektens
förmåga att överleva när stödet upphör -- är svårbedömd.
Myndigheterna bör ägna detta ökad uppmärksamhet.Vid
val av samarbetsland bör Ryssland ges större utrymme i det
svenska programmet.et svenska EU-medlemskapet bör
utnyttjas till att öka EU:s stöd österut. En samordning med
EU:s stöd är också angelägen.
Vissa speciella områden eller förslag
Stöd till forskningsinstitut i Östeuropa
ABB-chefen Percy Barnevik har sagt: ''Det går ganska
snabbt att skapa fungerande industriella öar inne i dessa
länder. Det finns 10 miljoner ingenjörer varav en miljon med
doktorsgrad. Det är tekniskt mycket välutbildade människor.
Kan man organisera och motivera dessa i moderna
företagsenheter, se till att de har råvaror och marknader att
sälja till så kan man göra underverk på ganska kort tid i dessa
företagsöar.''
Barneviks idéer kan tillämpas i de företag som de stora
multinationella företagen köper och/eller ingår s.k. joint
ventures-avtal med. I de företag som skoningslöst slås ut
därför att deras produkter inte klarar konkurrensen från väst
går det sämre. De som jobbar i statliga institutioner med fasta
löner drabbas oerhört hårt av inflationen och statens brist på
inkomster.
Eftersom det västliga stödet i huvudsak riktas mot
privatiseringsobjekt kan t.ex. forskningsinstitut och
rustningsindustri komma att ställas utanför. Konsekvensen
kan då bli att även högt kvalificerad personal tvingas över
till annan verksamhet som t.ex. gatuhandel för att försörja
sig, eller försvinner utomlands med sin kompetens. Sverige
bör studera möjligheten att föra över medel direkt till viktiga
forskningsinstitut för att ett värdefullt kunnande ska bevaras
och utvecklas.
Rustningsindustrin måste också få stöd. Här gäller det
emellertid inte att stödja befintlig produktion, utan arbetet
med att ställa om rustningsindustrin till civil produktion
måste stödjas med kraft. Resultatet kan annars bli och har
redan resulterat i ökad vapenexport -- det blir ett desperat sätt
att få in valuta.
Stöd till rättsstatens institutioner
Man kan knappast påstå att länderna i f.d. Sovjetunionen i
dag är fungerande marknadsekonomier. Eftersom
samhällsinstitutioner inte utvecklats, relevant lagstiftning
inte finns eller inte följs har många av de nya länderna
hamnat i ett slags rövarkapitalism. Skatter kan inte drivas in
och bedrägerier är svåra att beivra. Maffian gör sig bred.
Kriminaliteten växer och hotar sprida sig utanför landets
gränser. Det är inte orealistiskt att tro att denna situation kan
leda till att samarbetet med området försvåras. Ett kraftfullt
stöd till demokratins och rättsstatens institutioner är därför
nödvändigt.
Folkrörelserna -- basen för demokratin
En viktig drivkraft i demokratiseringssträvanden i såväl
Öst- som Centraleuropa och Sovjetunionen var
miljörörelsen. Redan på 60-talet tog studenter och forskare
upp kampen för naturreservat och biologisk mångfald. Under
80-talet växte protester för att rädda Bajkalsjön och hindra
vändandet av de sibiriska floderna fram. Efter
Tjernobylolyckan fick miljörörelsen förstärkt kraft. Den
kraften har nu tynat.
Stödet till demokratiskt sinnade folkrörelser inom miljö
och facklig verksamhet är av stor vikt. Det är till syvende
och sidst folket självt -- inte byråkratierna -- som skall bära
upp demokratin. De styrandes strävan att bygga
marknadsekonomi är ingen garanti för demokratins växt.
Många exempel runt om i världen visar att ett positivt
samband mellan marknadsekonomi och demokrati inte är
något självklart. Viktigare för demokratins framväxt är
folkligt deltagande i det politiska beslutsfattandet. Ett viktigt
led i detta är den fackliga kampen. Den är en förutsättning
för att exempelvis löneläget för östeuropéerna så snart som
möjligt ska kunna röra sig mot lönenivåerna i väst och
därmed minska de ekonomiska och sociala spänningarna
mellan öst och väst.
Kommunalt bistånd
Viktigt för framväxten av demokratiska samhällen i östra
Europa är också att de administrativa och sociala sektorerna
i samhället fungerar. Lokala och regionala förvaltningar,
sjukhus, daghem, skolor etc. måste fungera för att ge
människor politisk delaktighet, lindra social nöd och skapa
grunden för en social och ekonomisk utveckling som
kommer alla till del. Även här kan bistånd från väst göra stor
nytta.
Svenskt kommunalt bistånd är väl lämpat för dessa
områden. Kommunerna måste t.ex ges möjlighet att ge stöd
till för samhällena i öst nödvändiga byggnationer såsom
sjukhus, skolor, förvaltningsbyggnader. Det är därför
väsentligt att det förslag till ökade möjligheter för de svenska
kommunerna att lämna utvecklings- och katastrofbistånd
som lokaldemokratikommittén lagt fram förverkligas.
Förstärk det sociala stödet
Hittills har biståndsinsatserna till Östeuropa i hög
utsträckning riktats till teknik, miljö och demokratisering.
Däremot har insatser på sjuk/hälsovård, omsorg om
handikappade eller det sociala området inte haft en lika
framträdande roll.
Vänsterpartiet anser att Sverige just på det området kan
bidra med mycket. I en särskild motion tar vi upp den
förebyggande hälsovården med inriktning på Baltikum.
Från landstingens och ideella organisationers sida har
kunskapsöverföring och kontakter inom handikappområdet
skett under flera års tid. Sverige har en lång erfarenhet av att
avveckla stora institutioner och tillsammans med anhöriga
bygga upp stöd i hemmet och till familjen. Dessa kunskaper
kan i högre grad tas tillvara, genom att exempelvis erbjuda
kurser i Sverige och/eller genom att bygga upp kontaktnät
mellan personal i Sverige och i östeuropeiska länder. I t.ex.
Rumänien har ett flertal svenska organisationer varit
verksamma för att reformera institutioner för gravt
handikappade barn.
På senare tid har barnsexturism och gatubarn i Baltikum
och flera andra östeuropeiska länder uppmärksammats.
Huruvida det är en faktisk ökning eller bara att problemen
blivit synliga är svårt att säga. Klart är dock att andelen barn
som far mycket illa är stor. I Rumänien liknar situationen den
i många latinamerikanska länder, med gatubarn som är i
mycket dåligt skick p.g.a. bland annat hemlöshet, bruk av
lösningsmedel och andra droger. Barn som tigger kommer i
hög utsträckning från zigenarna, som står lägst i rang.
Barnsexturismen i Baltikum har påtalats av framför allt
Rädda barnen. Man misstänker att en avsevärd del av de män
som köper dessa barns tjänster kommer från Norden. Barn
som inte är äldre än 10 år har påträffats. Att barnen säljer
sina kroppar har naturligtvis sin orsak i fattigdom, föräldrar
som inte kan ta sitt ansvar och bristande skydd från
myndigheternas sida. Sverige ska här bidra med kunskaper,
erfarenheter och pengar.
De behöver marknader att exportera till
EU och Efta har träffat avtal med ett antal central- och
östeuropeiska länder och flera håller på att förhandlas fram.
De här avtalen har inte infriat östeuropéernas förväntningar.
De västeuropeiska marknaderna har visserligen öppnats --
men inte för de produkter där östeuropéerna är
konkurrenskraftiga: stål, livsmedel och textilier. EU har stora
pålägg på jordbruksimporten och det existerar massor av
icke-tariffära hinder mot öst, t.ex. stålkvoter.
Så länge östeuropeiska företag hindras exportera, kommer
också västföretag att vara försiktiga med sina investeringar.
Avtalens andra sida är att de öppnat Central- och
Östeuropa för västexport vilken konkurrerar ut den inhemska
produktionen med företagsnedläggningar och påspädning av
arbetslösheten som resultat.
Det är av vikt att de handelsavtal som träffas innehåller
möjligheter till asymmetriska arrangemang så att svagare
länder har möjlighet att under en övergångstid skydda
uppbyggnaden av sin egen konkurrenskraft.
Prioritera miljöarbetet
Miljöfrågorna måste lösas. Att medellivslängden nu
sjunker i flera länder i öst är ett tecken på att stora resurser
måste satsas på miljö- och hälsoproblemen. Vänsterpartiet
föreslår bl.a. i andra riksdagsmotioner att miljöstödet ska öka
med 100 miljoner kronor per år.
Bevara den biologiska mångfalden
I våra östra grannregioner finns en biologisk mångfald som
försvann från Västeuropa för femtio år sedan. Det är
avsaknaden av moderna skogs- och jordbruksmetoder som
möjliggjort ett bevarande av arter, biotoper samt natur- och
kulturlandskap som inte längre existerar i väst. I t.ex. Estland
finns en vargstam som är större än i hela Norden.
För att skydda dessa helt unika värden måste även Sverige
hjälpa till. Dels bör vi omedelbart anslå resurser till
inventering av dessa områden, dels till deras bevarande. På
grund av brist på pengar håller administrationen för
naturreservat och nationalparker på att bryta samman.
Estniska naturvårdsfondens (ELF) arbete kan tjäna som ett
gott föredöme i detta brådskande arbete.
Regeringen bör komma med förslag om att det svenska
stödet till bevarande av reservat skall utvecklas.
Förnya energisystemen
Många energisystem i Östeuropa är ineffektiva och
genererar stora utsläpp. Det finns energiverk i Estland som
släpper ut mer svavel än vad som släpps ut i hela Sverige.
Anläggningar har i jämförelse med västeuropeiska
anläggningar extremt låg verkningsgrad -- uppemot 50 % av
energiproduktionen kan vara rena förluster.
Vattenfall och andra svenska energiaktörer har visat att
svenska investeringar i de närliggande ländernas
energisystem är kostnadseffektiva ur miljösynvinkel och ur
rent ekonomisk synvinkel. Svenska investeringar bidrar till
att förbättra miljön och ekonomin både i mottagarlandet och
i Sverige.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur svenska
staten skall främja återuppbyggnaden av energisystemen i
Östeuropa.
Stödet till förbättring av säkerheten vid kärnkraftverket
Ignalina i Litauen har varit effektivt. Det har inneburit en
kraftsamling. Resultatet och erfarenheterna bör nu utnyttjas
vid arbete med andra reaktorer, exempelvis Sosnovij Bor vid
S:t Petersburg.
Vidare bör miljökonsekvenserna av uranbrytningen i
Ryssland uppmärksammas. Stora områden kan
karaktäriseras som ekologiska katastrofer där uranbrytning
och anrikning skett. Sverige har också en del i hanteringen
av uran från Ryssland. Regeringen bör få i uppdrag att
komma med en miljökonsekvensbeskrivning om rysk
uranbrytning och hantering.
En brist i stödet till kärnkraftsverksamheten har varit att
intet har skett för att ta fram alternativ så att avvecklingen av
Ignalina kan påbörjas. Vårt stöd bör omformas så att
avvecklingen av reaktorer kan komma igång.
Luft- och vattenvård
Även rening av luft och vatten är akuta problem där
avancerad svensk teknik och kunskap finns. Ett flertal privata
företag har visat stort intresse att delta i rekonstruktionen av
avloppssystemen, förbättra dricksvattenkvaliteten och
minska utsläppen av luftföroreningar. Sanningen är att
standarden på teknik som i dag används i Östeuropa kan
jämföras med den teknik vi hade på 40-talet i Sverige -- plus
att den ofta inte är underhållen.
I dag finansierar Sverige en del projekt inom denna sektor.
Enligt utvärderingen i Ds 1994:134 fungerar dessa projekt
tillfredsställande och allt bättre. Mottagarländerna prioriterar
också vattenfrågorna. Effektiva åtgärder på detta område är
också avgörande för Östersjöns restaurering.
Regeringen bör undersöka möjligheterna att öka
krediterna för liknande projekt -- de erfarenheter som nu
vunnits gör att projekten blir allt mer lyckade.
Forskning, utbildning och inventering
Forsknings- och utbildningssamarbetet är ännu i sin linda
men kommer att få allt större betydelse. Uppsala universitet
är sammanhållande i det nätverk som är under uppbyggnad.
Framgångsrikast är kanske utbytet av studenter och
distansundervisning via modern informationsteknologi.
Även undervisning i elementär miljökunskap och andra
ämnen till allmänheten via TV är projekt som är
konstruktiva.
Inventeringsinsatser både av kultur- och naturvärden och
av miljöskador är angelägna uppgifter. För att åtgärder och
investeringar ska vara kostnadseffektiva måste
inventeringsarbetet främjas. Fortfarande saknas
grundläggande kunskaper.
Gemensam kommunikationspolitik
Trafik- och kommunikationssektorn har hittills inte varit
föremål för svenskt stöd i nämnvärd omfattning.
Vänsterpartiet menar att det är helt nödvändigt med
gemensamma insatser även på detta område. Trafiken står
för en stor del av miljöbelastningen, och Östeuropas
omoderna och lågeffektiva trafiksektor är ett allvarligt hinder
för fortsatta ekonomiska framsteg.
Rapporten från Östersjöregionens
kommunikationsministrars konferens i december 1993
''Transport and the Environment in the Baltic Sea Area''
bekräftar det som Vänsterpartiet tidigare krävt.
Östeuropas nya kommunikationer måste baseras på
miljöanpassad och resurssnål teknik. Det innebär
informationsteknologi, snabb- och högfartståg,
biobränsledrivna stadsbussar, renovering av befintliga
spårvagns- och pendeltågssystem etc.
Gemensamma arbetsgrupper med berörda länder borde
bildas -- exempelvis är en ring av snabb- och högfartståg runt
Östersjön ett intressant projekt att starta med.
Sverige är ledande inom flera av dessa tekniker. Satsningar
inom kommunikationssektorn bör bli ytterligare ett mål i det
svenska östprogrammet.
Jämställdhetsmål saknas
Det har saknats ett övergripande jämställdhetsmål i
östsamarbetet. Detta trots att kvinnor ofta drabbas hårdast
både av miljöproblem och ekonomiska bekymmer. De flesta
projekt har varit av teknisk karaktär. I mycket stor
utsträckning har män beslutat och medverkat i programmen.
Sammantaget har det inneburit att kvinnans situation och
sociala roll fått en underordnad betydelse.
Jämställdhetsaspekten ska vara ett mål i Sveriges och EU:s
östsamarbete.
EBRD-reglerna måste ändras
Västregeringarna lovade 24 miljarder dollar i krediter till
Central- och Östeuropa. Ramarna har inte utnyttjats, därför
att det i själva verket bara är en bråkdel som är praktiskt
tillgängligt, eftersom kraven ofta är att krediterna skall ges
på kommersiella grunder. Och det är i dag helt orealistiskt.
EBRD har dessutom villkoret att högst 40 procent skulle få
ges till den statliga sektorn, företrädesvis för investering i
infrastruktur. Hur ska då rustningsindustrierna kunna ställas
om till fredlig produktion?
Vänsterpartiet anser att reglerna måste förändras så att de
utlovade krediterna snabbt kommer till användning. Sverige
bör verka för detta inom EBRD.
Polen och de baltiska länderna som medlemmar i EU
Östsamarbetet skulle underlättas om de baltiska staterna
och Polen blev medlemmar i EU. Det finns både
säkerhetspolitiska, ekonomiska och miljöskäl för detta. En
friare handel mellan berörda länder skulle framför allt gynna
öst.
Sverige, Danmark och Finland bör i EU verka för att Polen
och de baltiska staterna ska bli medlemmar i EU.
Vänsterpartiet ställer sig bakom förslaget att samordna
östbiståndet inom utrikesdepartementet. Detta under
förutsättning att miljöhänsynen även i fortsättningen kan
tillgodoses. Vi kan dock ej gå med på en besparing.
Med tanke på att det kommer att kosta minst 150 miljarder
kronor att rädda Östersjön höjer vi anslaget för kommande
budgetår i ett första steg med 100 miljoner på årsbasis.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den allmänna inriktningen på
svenskt östsamarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till forskningsinstitut i
Östeuropa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av stöd till demokratins och
rättsstatens institutioner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till vissa typer av
folkrörelser och fackföreningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt kommunalt bistånd till
Östeuropa,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sociala insatser i Östeuropa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de handelsavtal som träffas med
de öst- och centraleuropeiska staterna,
8. att riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om hur svenskt stöd till bevarande av naturområden
skall förstärkas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att påskynda omställningen av
energisektorn i Östeuropa,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att energistödet skall utformas så
att det stödjer kärnkraftsavvecklingen i Östeuropa,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla samarbetet kring luft-
och vattenvård,
12. att riksdagen beslutar att kommunikationssektorn skall
ingå i det svenska östprogrammet,
13. att riksdagen beslutar att jämställdhetsaspekten skall
ingå i det svenska östprogrammet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändrade regler för
kreditgivning till Central- och Östeuropa i EBRD,
15. att riksdagen till Samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa, bil. 4, G
1, för budgetåret 1995/96 anvisar 150
000
000 kr utöver regeringens förslag.
Stockholm den 21 januari 1995
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)