Motion till riksdagen
1994/95:U704
av Per-Ola Eriksson och Lars Leijonborg (c, fp)

Ett förstärkt nordiskt samarbete


Norden som enhet har en bestående särart och identitet
med samhällelig och politisk relevans även för framtiden.
Det förhållandet att nordiska länder valt olika
förhållningssätt till den europeiska integrationen, något som
varit fallet sedan 1972, får inte leda till en splittring i Norden.
På samma sätt som den generation av nordiska politiker
som var aktiv vid andra världskrigets slut sökte, och fann,
former för ett samarbete i Norden som stärkte banden mellan
folken och staterna trots skilda säkerhetspolitiska lösningar
är det nutidens nordiska politiska uppdrag att se till att
banden stärks i en situation när en del av Norden valt
medlemskap i EU och en annan del av Norden valt att stå
utanför EU.
Nordisk identitet
Den nordiska identiteten bygger på stor språklig och
kulturell samhörighet. Likartade historiska erfarenheter har
lett till att demokratin och den sociala välfärden byggts upp
på likartat sätt i de olika nordiska staterna. Jämfört med
andra stater har de nordiska länderna också likartade
geografiska och miljömässiga förhållanden, bland annat med
spridd befolkning. Vi har kort sagt många gemensamma
intressen som vi hävdar effektivare gemensamt än var för sig.
Samarbetet syftar inte till att isolera oss från andra. Genom
nordiskt samarbete får vi istället ökade möjligheter att ge
positiva bidrag i utbytet med folk och stater utanför Norden.
Den förstärkning av det nordiska samarbetet som vi vill
arbeta för syftar alltså till ökad öppenhet mot omvärlden och
möjliggör effektivare insatser också i utomnordiskt
samarbete.
Nordiskt medborgarskap
Att EU:s yttre gräns i Norden flyttats från Öresund till
Kölen, den svensk-norska gränsen, får inte försvaga Sveriges
intresse av ett väl fungerande nordiskt samarbete. De
fundamentala förutsättningarna för nordiskt samarbete har
inte förändrats i ett läge med tre av fem nordiska stater som
medlemmar i EU, jämfört med situationen då en av de fem
staterna var EU-medlem.
De rättigheter som nordiska medborgare tillförsäkrats
genom en rad viktiga avtal, bland annat passunionen,
överenskommelsen om gemensam arbetsmarknad och den
nordiska konventionen om social trygghet, ska självklart
värnas även i framtiden.
Genom EU-medlemskapet stärks möjligheterna till
rörlighet och de medborgerliga rättigheterna för Sveriges del
i relation till övriga EU-stater. Detta är positivt och utgjorde
ett viktigt motiv för EU-medlemskapet. Vi kan nu få del av
de möjligheter som en utveckling av EU-rätten och den
samlade utvecklingen inom EU medför på samma villkor
som medborgarna i andra EU-stater.
Nordiska gränsrelationer
De fördelar som vinns genom EU-samarbetet får dock inte
leda till att de rättigheter och möjligheter som grundas på
det nordiska medborgarskapet, och som gäller i hela Norden
oavsett staters medlemskap i EU, tunnas ut. Sverige får nu
ansvar för att sköta kontrollen av EU:s yttre gräns på en
sträcka av större längd än något annat EU-land. Med tanke
på den betydelse som den fria rörligheten visavi Norge --
men även gentemot Island, Färöarna och Grönland -- har, är
det betydelsefullt att stor vikt läggs vid att det nordiska
samarbetet ska kunna fungera väl. Detta måste beaktas såväl
vid utformningen som tillämpningen av det regelverk som
styr verksamheten vid de svenska gränsavsnitt som påverkar
Sveriges relation till de delar av Norden som inte valt EU-
medlemskap.
Utbytet med Norge, Island, Färöarna och Grönland blir
inte mindre viktigt på grund av Sveriges medlemskap i EU.
Norge och Island deltar i det europeiska samarbetet bland
annat på grundval av EES-avtalet. Detta avtal innehåller en
nordisk klausul som säger att EES-samarbetet inte utgör
något hinder för det nordiska samarbetet, så länge det inte
hindrar avtalets goda funktion. I Sveriges, och Finlands,
anslutningsfördrag i samband med medlemskapet i EU finns
en nordisk deklaration som likaså sanktionerar det nordiska
samarbetet.
Nordisk instruktion
Vi står nu inför uppgiften att omvandla deklarationerna om
vilja till utvecklat nordiskt samarbete vid svenskt EU-
medlemskap i konkret politisk handling. Hänsynen till hur
olika EU-beslut påverkar det nordiska samarbetet,
inkluderande de delar av Norden som inte valt EU-
medlemskap, måste ständigt aktualiseras när Sverige tar
initiativ till eller tar ställning till olika beslut inom EU.
Regeringen bör ge alla svenska företrädare i EU-arbetet en
stående instruktion som klargör detta. Vad som här anförts
om att svenska positioner i EU-samarbetet ska utformas med
tanke på vikten av ett väl fungerande samarbete i Norden bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Nordiska nätverk
Styrkan i det nordiska samarbetet beror inte minst på det
omfattande nätverk som byggts upp tvärs över
nationsgränserna. I de mellanstatliga relationerna finns dessa
nätverk såväl på politisk nivå som ämbetsmannanivå, främst
manifesterade inom Nordiska ministerrådet och Nordiska
rådet. Det är av stor vikt att dessa nätverk bibehålls och får
utvecklas så att de anpassas till de nya steg som nu tagits i
den europeiska integrationen.
Nordiskt samarbete är självfallet inte ett alternativ som kan
ersätta EU-samarbetet eller annat europeiskt samarbete. Det
är däremot viktigt att det nordiska samarbetet används för att
inom det europeiska samarbetets ram bidra till att de
nordiska folkens intressen tillgodoses. Det innebär att vi i
Norden på många områden har intresse av att samverka för
att gemensamt påverka det vidare internationella samarbetet,
bland annat i många frågor som är viktiga i EU. Det kan
också innebära att vi på vissa områden har intresse av att gå
längre i det nordiska samarbetet än vad som sker inom EU:s
ram. Den nordiska klausulen i EES-avtalet möjliggör en
sådan utveckling då det nordiska samarbetet sker på
grundval av Helsingforsavtalet. Det finns också områden
som vi har skäl att lägga stor vikt vid i det nordiska
samarbetet, och där likartade aktiviteter varken är möjliga
eller lämpliga inom EU:s ram. Det gäller exempelvis
kulturen.
Nordisk nytta
En förändring av formerna för samarbetet som tillgodoser
våra gemensamma intressen i Norden och som gör
verksamheten mera effektiv bör självklart eftersträvas. En
försvagning av regeringssamarbetet, eller det
parlamentariska samarbetet, i Norden ligger däremot inte i
linje med Sveriges nationella intressen.
Det nordiska samarbetet är också ett instrument för att
kostnadseffektivare anordna offentlig verksamhet av
gemensamt intresse. Exempel på sådana organ är Nordiskt
Institut för Odontologisk Materialprövning, Nordiskt
Utbildningscenter för Dövblindpersonal och Nordiska
Genbanken. Om den verksamhet som bedrivs vid dessa, och
flera andra organ, skulle drivas nationellt istället för nordiskt
skulle det framtvinga högre kostnader trots att vi med all
sannolikhet skulle få resultat av lägre kvalitet.
Nordiskt utbud
Det nordiska samarbetet har också varit ett instrument att
erbjuda medborgarna ett ökat utbud av varor och tjänster till
lägre kostnader. Ett exempel är den Nordiska
läkemedelsnämndens arbete som medverkat till att vissa
läkemedel, som utan nämndens insats sannolikt alls ej
erbjudits den nordiska marknaden, kunnat introduceras.
Tack vare nämndens arbete har dessutom ett betydande antal
läkemedel kunnat erbjudas till lägre kostnad, till fördel såväl
för staten som kunderna. Det nordiska
miljömärkningssystemet Svanen är ett annat exempel på
offensivt nordiskt samarbete till gagn för konsumenterna.
Nordisk kraft
Nordiskt samarbete har också kunnat stärka näringslivets
konkurrenskraft. Det har exempelvis medverkat till att
avlägsna gränshinder, till att öka påverkan på det
internationella standardiseringsarbetet i enlighet med
nordiska intressen och till att möjliggöra tekniska
utvecklingsinsatser på en bredare bas än den nationella vilket
sänker kostnaderna och ökar utbytet av dessa insatser.
Nordiska Industrifonden är ett exempel på ett organ som
spelat en viktig roll i detta sammanhang.
Nordisk potential
Det nordiska samarbetet ska självklart användas offensivt
i strävan att förbättra statsfinanserna och stärka
samhällsekonomin. Att nordiskt samarbete har en stor
potential visas av Statskontorets rapport, Norden och
Europaintegrationen, Möjligheter till ökat administrativt
samarbete mellan de nordiska länderna. De statliga
utgifterna skulle kunna nedbringas betydligt med lika goda,
eller bättre, verksamhetsresultat som idag om alla
möjligheter till nordisk samverkan och arbetsfördelning togs
till vara. Vid den rationalisering av den statliga verksamheten
som nu påkallas inte minst av statsfinansiella skäl är det
viktigt att dessa möjligheter till nordisk samverkan prövas.
Det som här anförts beträffande rationaliseringen av statlig
verksamhet bör riksdagen ge regeringen till känna och leda
till att alla direktiv av betydelse i sammanhanget utformas i
enlighet med denna inriktning. Exempelvis har den
organisationsutredning som nu görs av SMHI direktiv att
göra dessa nordiska överväganden. Möjligheterna till
nordisk samordning och arbetsfördelning borde också tas till
vara bättre exempelvis när det gäller prövningsverksamhet,
typgodkännande av bilar etc.
Den nytta som åstadkoms genom nordiskt samarbete
utgörs inte bara av en rationell och kostnadseffektiv
samverkan kring verksamhet som skulle vara kostsammare
att åstadkomma på nationell nivå. Till samhällsnyttan hör att
nordiska medborgare getts större förutsättningar för rörlighet
mellan de nordiska länderna med social trygghet.
Nordiskt inflytande
Att Sverige, tillsammans med Finland, nu är EU-medlem
utgör inget skäl för att minska samarbetet i Norden. Sverige
får inte ett ökat inflytande i EU genom att medverka till ett
minskat nordiskt samarbete. Ju bättre det nordiska
samarbetet fungerar, desto större förutsättningar finns att ha
inflytande på utvecklingen i internationella sammanhang.
Även detta bör beaktas när nyttan av nordiskt samarbete ska
värderas.
Det nordiska samarbetet har spelat en stor roll i snart sagt
allt internationellt samarbete. Det gäller inte minst arbetet
inom Förenta Nationerna. Ett exempel är det nordiska FN-
projektet syftande till en reformering av FN:s ekonomiska
och sociala verksamhet och som bör drivas vidare med kraft.
Det är också viktigt att Sverige aktivt söker nordisk
samverkan i andra reformsammanhang, exempelvis när det
gäller frågor om säkerhetsrådets utvidgning och
arbetsformer.
Nordiskt ansvar
Den nordiska samverkan som skett i FN:s insatser i f.d.
Jugoslavien, bland annat i form av den nordiska bataljonen i
Tuzla-området, utgör ett exempel på samverkansformer som
kan och bör få ökad betydelse i framtiden. Ett exempel av
liknande betydelse är det bistånd som nordiska länder ger för
upprättandet av FN-styrkor och utbildning av dessa i de
baltiska staterna.
De nordiska staterna har också en stor uppgift i att söka
bidra till en aktiv preventiv diplomati. Historien ger flera
exempel på att de nordiska staterna i samspel kan ge
väsentliga bidrag härvidlag. Mot den bakgrunden är det
viktigt att det utrikespolitiska samarbete som förankrats som
en del av Nordiska ministerrådets och Nordiska rådets arbete
i samband med den senaste revisionen av Helsingforsavtalet
vidareförs.
Nordisk kultur
De nordiska folkens kulturarv är till stora delar
gemensamt. Insatserna för att utveckla den språkliga och
kulturella gemenskapen i Norden har haft hög prioritet i det
reformarbete som bedrivits inom Nordiska ministerrådet och
Nordiska rådet sedan 1991. Anslagen till kultur-,
utbildnings- och forskningsinsatserna har påtagligt ökats de
senaste åren i den nordiska budgeten.
Det finns anledning att understryka att den nysatsning på
kultur, utbildning och forskning som ägt rum åren 1993 till
och med 1995 skett genom omprioriteringar inom en realt
sett oförändrad anslagsram. Beaktas även de resurser som
bortfallit genom att den senaste ekonomiska
handlingsplanen upphört att gälla har förnyelsen skett med
realt sett minskade resurser. Det har lett till att bland annat
kostnaderna för ministerrådets sekretariat i Köpenhamn
minskats med 20 procent. De ökade resurser som anslagits
till nordiskt samarbete 1995, och som vi återkommer till
senare i denna motion, har i sin helhet använts för det
nordiska närområdessamarbetet.
Kultursamarbetet bör även i framtiden prioriteras som en
grundpelare i det nordiska samarbetet. Det är inte minst
viktigt att det folkliga engagemanget och organisationslivets
insatser i det nordiska kultursamarbetet kan få stöd.
Det är också angeläget att resurser i den nordiska budgeten
kan anvisas till utställningar och kultursatsningar utanför och
i Norden.
Nordens närhet
Även närområdessamarbetet har prioriterats väsenligt
högre i det nordiska samarbetet de senaste åren.
Budgetanslagen har flerdubblats den gångna treårsperioden
och det direkta närområdesanslaget uppgår i 1995 års
nordiska budget till 50 miljoner DKR. Gjorda insatser har i
första hand kommit de tre baltiska staterna till del och
tillmäts stor betydelse i dessa länder. Samarbetet är också
effektivt. Större insatser har kunnat göras till lägre kostnad
än vad som varit fallet om motsvarande verksamhet skulle
ha bedrivits av de nordiska staterna utan samverkan. Genom
de beslut som tagits i anslutning till 1995 års budget har
nordvästra Ryssland, och då främst St Petersburg och
Barentsregionen, i ökad utsträckning integrerats i det
nordiska närområdessamarbetet.
Nordiska miljöinsatser
Vi vill använda det nordiska samarbetet för att stärka
insatserna i Nordens närområde ytterligare. Det är inte minst
viktigt att behovet av miljöinsatser i såväl Östersjöregionen
som Barentsområdet leder till gemensamma initiativ för att
öka investeringarna. Beslut bör tas så att Nordiska
investeringsbanken ges möjlighet att ge krediter till
miljöinvesteringar i Baltikum och nordvästra Ryssland. Det
finns också starka skäl som talar för att en facilitet för
gåvobistånd till miljöinvesteringar inrättas, förslagsvis
knuten till NEFCO. De nordiska länderna bör också i övrigt
samordna sitt uppträdande i syfte att effektivare påverka
prioriteringarna i de internationella finansinstituten, som
EBRD, EIB och Världsbanken, så att ökade resurser kan
katalyseras till miljöinsatser i Nordens närområde.
Nordisk förändring

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen och tillämpningen
av det regelverk som påverkar nordiska medborgares
rättigheter vid EU:s yttre gränser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stående instruktioner beträffande
det nordiska samarbetets betydelse vid utformandet av
svenska positioner i EU-samarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nordisk samordning och
arbetsfördelning vid beslut om rationalisering av den statliga
verksamheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nordiskt samarbete för att trygga
miljön i Nordens närområde,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en särskild redovisning till
riksdagen om nivå och innehåll i Nordiska ministerrådets
budget för år 1996 innan att budgetförslaget fastställs i
ministerrådet.

Det nordiska samarbetet omfattar långt mera än
regeringssamarbetet och det parlamentariska samarbetet i
Nordiska rådet. I ett läge där nordiska länder valt olika
förhållningssätt när det gäller att ta till vara sina intressen i
den europeiska integrationen måste frågan om förändringar
i det nordiska samarbetet tillmätas stor vikt.

Viljan att förstärka det nordiska samarbetet markerades
starkt av de politiska företrädare som pläderade för ett ja till
svenskt medlemskap i EU. Denna vilja underströks också
genom att den förutvarande regeringen bidrog till en ökning
av anslaget till den nordiska budgeten 1995 -- före det att
folkomröstningen i EU-frågan ägde rum.

Att efter genomförd folkomröstning aktualisera stora
nedskärningar i den nordiska budgeten står i strid med den
politiska viljeinriktning som deklarerades från ansvarigt håll
före folkomröstningen.

Nordisk redovisning

Den nordiska budgeten för år 1996 fastställs först i
november 1995. Beslutet föregås av behandling vid
Nordiska rådets session.

Enligt vår mening är det nordiska samarbetet av sådan vikt
att regeringen i särskild ordning till riksdagen bör redovisa
sin hållning när det gäller budgetens nivå och innehåll före
det att samarbetsministrarna antar budgetförslaget för år
1996. En sådan redovisning bör kunna ges till riksdagen
under innevarande riksmöte och ger möjligheter för
riksdagen i sin helhet att ta del av och ge synpunkter på de
prioriteringar som görs av företrädare för Sverige i Nordiska
Ministerrådet.

Det är viktigt att det nordiska samarbetet sker i former som
är effektiva. Det ankommer därvid på Nordiska rådet att
självt överväga sina arbetsformer. På senare tid har det
parlamentariska samarbetet i Nordiska rådet som sådant satts
i fråga. Enligt vår uppfattning är det parlamentariska
samarbetet i Nordiska rådet av vitalt intresse. Det angelägna
reformarbetet i Nordiska rådet bör syfta till att stärka det
Nordiska rådet -- inte att försvaga eller att avveckla det.


Stockholm den 25 januari 1995

Per-Ola Eriksson (c)

Lars Leijonborg (fp)