När det gäller mellanfolkligt samarbete finns det stor erfarenhet i Norden. Sedan flera hundra år har Nordens folk samverkat och nästan lika länge som Förenta Nationerna har Nordiska Rådet varit i funktion. Precis som FN-föreningarna ger en folklig förankring i Norden åt FN-systemet utgör t.ex. Föreningarna Norden ett forum som varit med och format ett ''fruktbärande kitt''. Det har betytt mycket för att hålla samman Norden. Detta trots att vi är fem länder och tre självstyrande områden som sammantaget har så skilda villkor och genom åren haft så olika kontakter och allianser.
Men Norden har också spelat en roll i det globala fredsarbetet. Det må vara diplomatiska och politiska insatser av nordiska politiker och medborgare eller det kan vara fredsbevarande styrkor som sänts till världens alla hörn. Norden har också fått spela en stor roll i FN, inte minst genom dess framstående företrädare i sådana sammanhang, Trygve Lie och Dag Hammarskjöld, som tidigt kom att beträda FNs högsta ämbete.
Efter den norska folkomröstningen om EU-medlemskap har en intensiv debatt blossat upp om förutsättningarna för ett fortsatt nordiskt samarbete i Nordiska Rådets regi. Debatten har på sina håll präglats av uppgivenhet och av orättvis kritik mot det nordiska samarbetet. Undergångsprofeterna har återigen radat upp ''nordiska misslyckanden''. Men vad vi har uppnått bokförs inte lika noggrant.
Nu har vi en ny situation. Från att tidigare ha varit 5 miljoner nordbor, medlemmar i EU och 18 miljoner utanför, har vi precis det omvända förhållandet då Finland och Sverige blivit EU-medlemmar. Norge valde att stanna utanför och Island har inte ansökt om medlemskap i EU. Enligt min mening är Nordiska Rådets verksamhet inte avhängig av utgången av EU-omröstningarna. Det är givet att vi har en ny situation, som innebär att det är naturligt att även EU-frågor förs in på det Nordiska Rådets dagordning.
Reform nödvändig
Det nordiska samarbetet behöver reformeras och Nordiska Rådet är på offensiven. Norden som region och nordisk samhörighet behöver ett smidigare sätt att samarbeta. Ändå torde den primära uppgiften vara att Nordiska Rådet blir ett starkare politiskt organ där gemensamma intressen kan aktualiseras inför ministerråd och enskilda regeringar. Det betyder mer politik och mindre av verksamheter. Det behövs vidare en koncentration på vad som är viktigt och vad som är ''nordiskt nyttigt''.
Den svenska regeringens signaler till företrädare för Nordiska Rådet om att drastiskt reducera rådets budget är att ''börja i fel ända''. Vad som nu behöver göras då Nordiska Rådets reformarbete pågår som bäst är att formulera innehållet och forma organisationen så att koncentration och bättre rationalitet kan uppnås. Därför måste den svenska regeringens propå om en kraftig budgetnedskärning avvisas, särskilt med tanke på att den ger en signal om att nordiskt samarbete inte längre skulle ha lika stor aktualitet.
Europasamarbete
I sina medlemskapsförhandlingar fick Sverige, Finland och Norge EUs godkännande av sin avsikt att fortsätta det nordiska samarbetet sinsemellan och med andra länder och områden. Detta står inte i motsatsförhållande till det viktiga parlamentariska och politiska samarbetet med våra EU- företrädare i Strasbourg och Bryssel. Då det enligt Helsingforsavtalet inte är möjligt att samordna EU- representation och Nordiska Rådets representation i samma personer så gäller det att hitta en god form för information och samverkan. Den kan säkerligen ta sig många uttryck. Ett sätt vore att EU-parlamentarikerna deltog -- t.ex. som observatörer -- på sejourerna i Nordiska Rådet. Detta vore att få en utomordentlig avspänd träffpunkt då Nordiska Rådsveckan är det enda tillfälle på hela året då därmed Nordens fem regeringar, Nordiska Rådets 87 parlamentariker och EU-parlamentariker kunde finnas med. Det skulle innebära ett naturligt samtalsutbyte med både den nordiska grupperingen och intressena förenade med ländernas ambition att kunna framgångsrikt samverka gentemot EU-länderna.
Det har ofta sagts: nordiskt samarbete behövs om Norden hamnar utanför EU. Nordiskt samarbete behövs ännu mer med Norden i EU!
Om vi inte klarar av detta konstruktiva och långtgående samarbete inom Norden och från Norden ut mot Europa riskerar vi att Norden som region och den nordiska samhörigheten försämras och på sikt riskerar att förtvina.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för rationella lösningar som innebär att nordiskt samarbete förstärks,
2. att riksdagen -- innan Nordiska rådets nya konstitution är beslutad -- avslår regeringens propåer om kraftiga nedskärningar i Nordiska rådets budget,
n3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för ett starkt samarbete mellan Nordens länder, EU:s parlamentariker m.fl. genom att ordna formella och informella ''mötesplatser'' såsom t.ex. gemensamma sammankomster i samband med Nordiska rådets årliga möte.
Stockholm den 25 januari 1995 Elver Jonsson (fp)