med anledning av prop. 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Vid ett EU-medlemskap kommer betydande nya stöd att
införas till södra Sveriges skogsbygdsjordbruk, dels i form
av s k ''LFA''-stöd, dels i form av miljöstöd. Detta är mycket
positivt och är en nödvändig förutsättning för en fortsatt
levande landsbygd i dessa stora områden.
För en ''normalgård'' kan dessa stöd uppgå till mellan
20.000 och 70.000 kr per år beroende på om gården ligger i
ett av staten A-, B- eller C-klassat område. Klassningen ska
spegla de faktiska kostanadsnackdelarna som jordbruket i
respektive bygder har relativt slättbygderna.
Det här gör det mycket viktigt att klassningen är korrekt
utförd, så att den speglar de verkliga kostnadsnackdelarna
i området.
Motivet för stöden är således att behålla ett fortsatt
jordbruk i skogsbygderna genom att ersättning utgår för
dessa bygders större strukturkostnader i form av små,
många och oregelbundna åkrar, liten andel öppen mark,
långa inom- och utomgårdstransporter osv. För att förenkla
klassindelningen har jordbruksverket, och sedan
regeringen, valt att låta mindre skördeskillnader i den rätt
blygsamma spannmålsproduktionen styra om en bygd ska
hamna i ett A-, B- eller C-område. Man hävdar sedan att
just spannmålsskördarnas variationer väl avspeglar de
faktiska strukturkostnaderna, eftersom enighet råder att
motivet för skogsbygdsstöd inte är mindre skillnader i vall-
eller spannmålsproduktionens avkastning.
Det är möjligt att detta samband mellan spannmålsskörd
och faktiska strukturkostnader gäller i större delen av södra
Sveriges skogsbygder. För de stora delar av södra och norra
Östergötland som är av höglandskaraktär och starkt
skogsdominerade blir dock den gjorda klassindelningen inte
rimlig, vilket både länsstyrelsen och jordbruksnäringen
övertygande visat. En rundresa i t ex kommuner som Ydre
och Kinda, Åtvidaberg och Valdemarsvik, Finspång och
Norra Motala visar klart att dessa bygder har givits en lägre
klassning än motsvarande områden i sydligare län.
Dock torde riksdagen kunna fastställa huvuddragen i
regeringens förslag till klassindelning av södra Sveriges
skogsbygdsjordbruk.
Däremot bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att se
över klassindelningen i de områden där berättigad kritik
framkommit att indelningen inte speglar de verkliga
kostnadsnackdelarna, t ex i Östergötland. Det vore helt
oacceptabelt att för lång tid framåt låsa fast en
klassindelning som arbetats fram under en väldig tidspress,
och som ger stora skillnader i lönsamhet till likvärdiga
jordbruksområden. Jordbrukets verkliga
kostnadsnackdelar måste avgöra i vilken klass ett område
hamnar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av den föreslagna
klassindelningen inom jordbruket.