Förtrycket av minoriteter finns i många håll i världen. Det
följer överallt samma mönster. Mänskliga rättigheter kränks,
naturen skövlas, tvångsförflyttningar, språkligt förtryck,
utbildningsförtryck, fängelse, tortyr, ''försvinnanden'' och
mord utförda av dödsskvadroner är inte ovanligt.
När man tänker på minoriteter, tänker man först på mindre
grupper, såsom samer, Kosovoalbaner, ungrare i Rumänien,
men även kurderna med sina ca 25 miljoner lever i minoritet
i sina länder. Kurderna är ett av de största och äldsta folken
i Mellersta Östern och de lever i minst sex länder, Turkiet,
Irak, Iran, f d Sovjet och Libanon. Trots århundradenas kamp
har de bevarat sin värdighet, sin tro på framtiden och sina
krav att få tala sitt språk, utöva sin kultur och bo i sitt land
Kurdistan. De har bott i Kurdistan i årtusenden, men har
gång på gång förföljts och mist sina rättigheter. Vid
fredsfördraget i Lausanne 1923 delades Kurdistan och fick
sina onaturliga gränser, och trots löfte om viss autonomi
ökade förtrycket ytterligare. Idag ser det svårare ut än
någonsin.
De förhållanden kurderna lever under är helt oacceptabla.
I Iran har utomrättsliga avrättningar, tortyr och fängslanden
bara ökat alltsedan Khomeiniregimens tid. Efter
upphörandet av kriget med Irak har straffaktioner vidtagits
ytterligare. Under kriget stödde kurder från Iran Irak och vice
versa. En stor del av kriget utkämpades också på kurdernas
område.
I Irak hade kurderna vissa rättigheter före Iran-Irak-kriget
med egna skolor och rätt att utöva sin kultur, men hela den
påstådda autonomin har utmynnat i en folkmordsliknande
terror. Efter vapenstilleståndet vände sig vreden både i Irak
och Iran mot de egna kurderna. Irak gasbombade många
städer och byar i sitt eget land varav Halabja är det mest
kända namnet. Halabja bombades den 16 mars 1988 och
hundratals kurder flydde till Turkiet och Iran.
Iran har tvångsförflyttat invånarna i 4000 byar och mindre
städer. Man har tömt hela området på sin kurdiska
befolkning nära Turkiets och Irans gränser. 30--40 km är
ödelagt land. Det var Iraks bördigaste områden för här fanns
vatten i det annars ökenliknande området. När man ser de
övergivna och nedrivna byarna, där bäckar rinner fram under
valvbågar av frukt och mandelträd vill man helst gråta.
Övergivna hus, odlingar och kvarvarande husgeråd visar
med vilken hast människorna tvångsförflyttats till nya
bosättningar nere på slätten utan skugga, arbetstillfällen eller
vanda uppgifter. Många har också fängslats och ytterligare
andra sitter i läger i södra Irak. Ett stort antal har också
''försvunnit''.
Sedan det autonoma området bildades i norra Irak (södra
Kurdistan) under FNs skydd med hjälp av många olika
internationella hjälporganisationer har situationen förändrats
radikalt. Trots detta är det förknippat med oerhörda
svårigheter på grund av minering av vägar och mark och
problem att få in material genom Turkiet.
Turkiet har uppmärksammat världssamfundets lama
protester mot Iraks gasbombningar, barntortyr och övriga
övergrepp mot kurder och oppositionella. Nu pågår i Turkiet
liknande aktioner fast bl a Sverige talar om en demokratisk
utveckling. Den finns enbart på papperet och i
undertecknade konventioner. I Turkiet har under de senaste
åren minst 2000 byar jämnats med marken och under
täckmantel av att bekämpa terrorism bekämpar den turkiska
militären och säkerhetspolisen det kurdiska folket. Den
största delen av Kurdistan ligger i Turkiet. Trots att det finns
15 miljoner kurder i turkiska Kurdistan har Turkiet aldrig ens
erkänt att kurder existerar. De kallas bergsturkar.
Sedan mitten av 80-talet har den turkiska staten upprättat
speciella styrkor enbart i kurdiska områden. Man har även
utsett en speciell guvernör över Kurdistan med vittgående
befogenheter. Han ansvarar för hela det kurdiska området
och kallas bland folket för ''superguvernören''. Inga
guvernörer i de turkiska områdena har samma befogenheter.
Alla vet numera att talet om jämlikhet inför lagen bara är en
läpparnas bekännelse.
Turkarna har även organiserat en väpnad milis, så kallade
''byvakter''. Den består av kurder som är fientligt inställda
till gerillaverksamheten i Kurdistan. Ofta rekryteras
outbildade fattiga människor och analfabeter som välkomnar
ett tillskott till familjens försörjning. Även samarbetsvilliga
kurdiska stammar ingår i milisen. Genom hot och
utpressning från säkerhetsstyrkorna tvingas många bli
byvakter. Om någon vägrar väntar misshandel, trakasserier
och beskyllningar för PKK-sympatier. På det viset skapas
fiendskap inom den kurdiska befolkningen. Många seriösa
bedömare menar att livsvillkoren för det kurdiska folket i
Turkiet blir sämre för varje dag. Tvångsförflyttningar har
satts i system och befolkningen från ett okänt antal byar har
utan egendom eller bosättningsmöjligheter bara drivits från
sina hem. De lever nu i tält under oerhört svåra förhållanden.
Den 9 april 1990 infördes undantagslagar i regionen.
Enligt paragraf 4 får åtal inte väckas mot dem som i enlighet
med denna lag använder sina befogenheter tilldelade av
guvernörer och inrikesministrar. Denna paragraf öppnar för
godtyckligt förtryck, något som också registrerats från
mänskliga rättighets-organisationer, Amnesty och andra
oberoende källor. Sedan dessa undantagslagar antogs har
förtrycket trappats upp. Det är krig i Kurdistan och landet
lever under krigslagar. 1990 skrev Turkiet till MR i
Strasbourg och anförde att de ej ämnar iakttaga MR längre i
Kurdistan. Det uppmärksammades ytterst litet i Gulf-krigets
skugga. De har visserligen inte heller tidigare respekterat
MR men ansökan är otroligt betecknande för läget. Sverige
kan inte längre tro på de dimridåer som läggs ut för att dölja
det pågående folkmordet.
Stoppa folkmordet på kurderna i turkiska Kurdistan och
kräv att MR upprätthålls! Ta fram dessa förhållanden vid
förhandlingar om våra handelsförbindelser. Motionären vill
dessutom vädja om att bedömningen av turkiska flyktingars
asylskäl omvärderas. Sverige bör verka för att en särskild
rapportör tillsätts, som ska övervaka att Turkiet efterlever
sina internationella åtaganden vad gäller tortyr och
mänskliga rättigheter. Under hösten 1994 har sju kurdiska
parlamentariker ställts inför rätta och dömts till långa
fängelsestraff. Deras brott är att i olika sammanhang ha
hävdat kurderna som en folkgrupp. Här måste Sverige som
demokratiskt land göra ett skarpt ställningstagande i protest
mot att ett land utsätter sina parlamentariker för denna
förnedrande och ödesdigra behandling.
Det finns också en grupp kurder som heter feilikurder, med
eget språk. De flesta har bott i Bagdad och Iran. I början av
80-talet utvisades ca 300 000 till Iran och 10 000-tals unga
män försvann. Det bor fortfarande kvar stora delar av dessa
flyktingar i tältläger i Iran under svåra omständigheter. Iran
vill gärna slippa ansvaret för dem. En överhängande risk är
att de visas tillbaka till Irak, där endast ytterligare förtryck
väntar dem. Det finns en liten grupp flyktingar av dessa
kurder i Sverige och de borde få ett skydd här. Iran tar inte
heller emot dem, sedan de en gång flytt. Sverige bör i
internationella fora även ta upp denna grupps speciella
situation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den bör verka för att ta upp kurdfrågan i sin helhet i FN
mot bakgrund av vad som behandlats i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den bör verka för att i Europarådet ta upp Turkiets
behandling av sin kurdiska befolkning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tortyr, fängslande och
avrättningar i Iran, Irak, Syrien och Turkiet och att
internationella initiativ tas för en humanisering,
4. att riksdagen som sin mening ger till känna att den bör
verka för att en särskild rapportör tillsätts för Turkiets
efterlevande av internationella konventioner och andra
åtaganden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om situationen i Turkiet och därav
följande asylskäl hos asylsökande från Turkiet,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående de fängslade
parlamentsledamöterna i turkiska parlamentet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om feilikurdernas situation och hur
denna skall uppmärksammas i internationella organ,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de feilikurder som sökt asyl i
Sverige.1
Stockholm den 25 januari 1995
Ragnhild Pohanka (mp)
1 Yrkandena 5 och 8 hänvisade till SfU.