Bostaden och hemmet är basen i varje människas liv och en förutsättning för social utveckling. Hemmet har stor betydelse för kulturell identitet. Misslyckas vi med att ge människorna en god boendemiljö, då misslyckas vi också med de flesta andra frågorna. Kostnaderna för ett felaktigt och bristfälligt boende kan inte nog betonas. Människor som blir sjuka i sin boendemiljö har ingen möjlighet att arbeta eller utbilda sig. I stället ställer det krav på sjukvårdskostnader som tar bort kapital från nödvändiga investeringar för en god livsmiljö.
En dålig boendemiljö är direkt kopplad till fattigdom och fattigdomen ses som det stora hotet i världen. Ett hälsosamt tryggt boende är en förutsättning för kvinnors möjligheter att påverka sin och barnens situation. Boendefrågorna har en stark koppling till miljöfrågorna vars lösning aldrig kan nås utan att världens boendemiljöer genomgår en kraftig förbättring. Boendemiljöernas utformning har också en mycket stor social betydelse. Till boendemiljön hör även vatten- och avloppsystem, energisystem, avfallssystem och transportsystem förutom byggmaterialens påverkan på hälsan.
Det finns viktiga åtgärder att vidtaga här hemma, men vi i Sverige har ett stort ansvar att gå före och visa vägen internationellt. Just nu förbereds tre FN-konferenser. I Sverige har vi tre förberedelsekommittéer för dessa. Det gäller sociala högnivåmötet i Köpenhamn i mars 1995, kvinnokonferensen i Peking till hösten och slutligen Habitat II i Istanbul 1996. Dessa grupper har haft en gemensam temadag med tvärsektoriella grupparbeten för att en samordning ska ske så att sociala frågor, kvinnofrågor och bosättningsfrågor kopplas samman. Förra regeringen tog initiativet till detta och den nuvarande har fullföljt den. Ett slutdokument har tagits fram från den temadagen som har överlämnats till FN:s generalsekreterare Boutros Ghali vid dennes besök här i Sverige.
Det dokumentet visar på nödvändigheten av att Sverige satsar medel till förberedelsearbetet så att resultatet blir snabbt genomförbart i utvecklingsländerna, Östeuropa och även i i-länderna. Den nye generaldirektören för SIDA uttryckte detta behov mycket tydligt på ovannämnda temadag.Vi klarar ingen utveckling vare sig på det ekonomiska, ekologiska eller sociala området utan att ta itu med den stora fattigdomen. Vi måste tänka långsiktigt och se till att vi får en uthållig utveckling på alla områden.Sociala högnivåmötet berör naturligtvis fattigdomen i sig, sysselsättning och social integration. Många av de fattiga är barn. En del av dem är gatubarn och många, många barn måste arbeta hårt mycket tidigt.Kvinnokonferensen berör kvinnans ställning. För kvinnor som bor i fattiga distrikt i tredje världens små och stora städer, betyder status en överlevnadsstrategi för dem och deras barn i en situation som domineras av fallfärdiga hus, ohälsosamma omgivningar, brist på vatten och sanitet, liten trygghet och säkerhet, förtryck och våld.Habitatkonferensen 1996 kommer att kunna dra nytta från de tidigare konferenserna, Riokonferensen inräknad, och att integrera dem i en aktionsplan för uthållig utveckling, så att städerna kommer att kunna erbjuda sina invånare en hygglig existens.
Det enda som hjälper är att mobilisera lokalbefolkningarna i hela världen. Lokala Agenda 21 gav möjlighet till att sätta igång den sortens mobilisering. Det gäller nu att utveckla grundläggande behov som måste till för att klara målen i Agenda 21. Då behövs arbete med lagliga rättigheter som rätten att äga sin bostad, rätten att hyra med fast kontrakt, rätten att vara trygg och säker i sin bostad. Den rätten måste gälla även kvinnor, inte bara män. Då behövs en planeringsstrategi för att kunna motverka eller möta inflyttningen till städer. Då gäller det att inrikta sig på enkel teknik och inte tro att vi kan överföra vår egen direkt till fattiga länder. Då gäller det att se över fastighetsbildning, rätten att belåna för att göra det möjligt för alla människor att ta egna initiativ.
Effekterna av den alltmer dramatiska urbaniseringsprocessen i världen är nu styvmoderligt behandlade. Den naturliga befolkningstillväxten i urbana centra är av en sådan dimension att världens intresse måste väckas för att undvika sociala och miljömässiga katastrofer. Förra regeringen har tidigare satsat på ett Urban Management Program som Världsbanken driver och som handlar just om att ge slumområdena i världens städer hjälp att klara svårigheterna med fattigdomen och boendet. Det handlar om ett kapacitetsuppbyggande. Det är viktigt att detta arbete får fortsatt stöd. Vi har under två års tid satsat 3 miljoner kronor, så det rör sig inte om stora pengar. Riksdagen bör ställa sig bakom SIDA:s förslag om en fortsatt prioritering av stödet till Urban Managementprogrammet.
Förut fanns ett anslag E l i miljödepartementets budget, som gällde internationellt samarbete kring den byggda miljön. Nu föreslås anslaget överföras till A 13 i miljödepartementets budget. Genom att Habitat-frågorna flyttats ut från miljödepartementet, så är det mycket viktigt att de resurser som anvisas kan stärka en helhetssyn när det gäller internationellt samarbete kring den byggda miljön inför de kommande FN-konferenserna. Därmed krävs att resurser också avsätts till samarbete mellan dessa konferensers förberedelsegrupper.
Därutöver är det viktigt att Sverige i sitt biståndsarbete avsätter tillräckligt med medel till förfogande för alla de tre nämnda konferenserna, även Habitat, men att också sådana frågor som fastighetsbildning, fysisk planering för en god livmiljö och lokala Agenda 21 tas med i biståndsprogrammen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av samordning mellan de tre nämnda FN-konferenserna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att tillräckliga medel ställs till förfogande för arbetet med de tre FN- konferenserna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att fastighetsbildning, fysisk planering och lokala Agenda 21 tas med i biståndsprogrammen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Urban Management Program bör få fortsatt stöd.
Stockholm den 19 januari l995 Görel Thurdin (c) Birgitta Hambraeus (c) Karl-Göran Biörsmark (fp) Inger René (m)