På högslätten skyddad av Himalayas fjällkedja ligger
Tibet, sagolandet, och är så bedövande vackert med ett folk
med tusenårig kultur och med en livsinställning och filosofi,
som är emot allt våld.
Om man ska välja ett land att försvara de mänskliga
rättigheterna i är Tibet det lättaste på grund av deras
ickevåldsfilosofi, men ett av de svåraste att nå något resultat
med, då deras förtryckare är det väldiga landet Kina.
Tibet uppfyller alla folkrättsliga krav för att bli erkänt som
ett fritt land. Det är ett eget folk med eget språk och dessutom
en egenartad kultur. Tibet har en exilregering och har aldrig
erkänt Kinas suveränitet. Den 29 oktober 1991 deklarerades
Tibet som ockuperat land av den amerikanska kongressen
och områdena Szechuan, Yunnan Gansu och Qingnai med
Dalai Lama och den tibetanska exilregeringen i Dharansala
som enda erkända överhöghet för det tibetanska folket.
Gång på gång har brotten mot mänskliga rättigheter i Tibet
påpekats.
Senast har en svensk delegation 1994 besökt Kina och
rapporterat mycket noga om Tibet. Rapporten
överensstämmer i allt väsentligt med tidigare iakttagelser
och rapporter.
I Tibets huvudstad Lhasa bor nu 70 % kineser och 30 %
tibetaner. Det pågår en omfattande folkomflyttning från Kina
till Tibet, där kineser får förmåner och högre löner genom att
flytta dit. Tibetanerna har jämfört med de inflyttade
kineserna den sämsta undervisningen, den sämsta
sjukvården, de sämsta bostäderna, de tyngsta och lägst
betalda arbetena i sitt eget land. Där finns också mängder av
soldater förlagda i Lhasa.
Tvångssterilisering har utförts i en utsträckning som är
ofattbar. I en by blev alla av 240 kvinnor utom 40
steriliserade. Sena aborter har utförts och levande foster har
avlivats. Personalen har varit dåligt utbildad och de
hygieniska förhållandena helt oacceptabla.
Allt sedan 1988 har vid flera tillfällen
riksdagsledamöterna varje år via frågor, interpellationer och
motioner uppmärksammat den svenska utrikesministern och
regeringen på de akuta problemen i Tibet på grund av
oroligheterna där i samband med det hårda förtrycket och
den massiva invandringen av kinesiska civila och närvaron
av kinesisk militär. Genom den svenska delegationens besök
har allt detta bekräftats ännu en gång.
Tibet har haft en rik kulturhistoria inom litteraturen,
konsten, arkitekturen och vetenskapen. Mellan 1956 och
1966, alltså före den kinesiska kulturrevolutionen, förstördes
ca 80 % av Tibets historiska byggnader -- tempel, bibliotek,
medicinska institut och religiösa byggnader av alla slag.
De återstående 20 procenten förstördes under
kulturrevolutionen. Vid slutet av denna fanns av 6 400
kloster tretton (13) helt oförstörda kvar. Som ett slags
kompensation för dessa dåd har tibetanerna fått
åttavåningshus i Lhasa och Shigatse, men i dessa byggnader
bor kineser. Man har dragit in elektricitet, men elkablarna
leder nästan enbart till byar där kineserna bor. I Lhasa finns
el för både tibetaner och kineser, men den är ransonerad för
tibetanerna osv. Tibetanerna behandlas på alla sätt som andra
klassens medborgare i sitt eget land.
Tibetaner i exil
Trots alla motgångar har tibetanerna skapat en modern
exiltillvaro i Indien. Dalai Lama har deklarerat att denna
skall ordnas som en demokratisk stat med en konstitution
som garanterar de mänskliga rättigheterna och att allmänna
val skall hållas. Dalai Lama är beredd att stiga åt sidan för
att inte hindra ett verkligt demokratiskt system.
Även i Nepal finns ca 100 000 tibetaner.
Fredsplan
Dalai Lama har framlagt en fempunktsplan för att
återställa freden och respekten för de mänskliga rättigheterna
i Tibet och för att skydda Tibets identitet som nation, dess
kultur och andliga traditioner; dess fem punkter är:
1. att förklara Tibet som fredszon och dra tillbaka de
kinesiska trupperna;
2. att upphöra med den planerade invandringen av kineser,
vilken hotar tibetanernas existens som folk;
3. att återge tibetanerna deras fundamentala mänskliga och
demokratiska rättigheter och frige de politiska fångarna;
4. att återuppbygga och skydda Tibets ekologi och att
upphöra med att använda Tibet för produktion av kärnvapen
och som avstjälpningsplats för kärnavfall;
5. att inleda en dialog mellan Kina och Tibet om Tibets
framtida status och förhållandet mellan de tibetanska och
kinesiska folken.
Dalai Lama har försökt starta samtal eller diskussioner
med kinesiska regeringsföreträdare och lagt fram
kompromisslösningar. Bl.a. har han föreslagit att Tibet skulle
ha kontroll över inrikesfrågorna medan Kina skulle få
besluta om utrikespolitiken.
Kineserna säger att de vill förhandla men hittar alltid
förevändningar för att inte behöva göra det. Kineserna skulle
vinna stor prestige om de kom till förhandlingsbordet och
förde direkta samtal med Dalai Lama.
Kina angav två skäl för intrånget, dels att Tibet alltid varit
en del av Kina, dels att Kina befriade tibetanerna från ett
föråldrat socialt system och att Tibet behöver Kina för sin
modernisering -- att kunna utvecklas kulturellt och
ekonomiskt.
Kina -- en av få kvardröjande kolonialmakter
Båda typerna av argument är imperialistiska och koloniala.
Detta beror i sin tur på att Beijingregeringen aldrig förstått
vad problemet Tibet verkligen innebär, dess historia, varför
tibetanerna älskar och vördar Dalai Lama eller varför
tibetanerna protesterar mot kinesernas våldförande på de
mänskliga fri- och rättigheterna.
Tibetanerna vill inte ha kineserna i sitt land. De hävdar att
Tibet är ett självständigt land, alltid har varit det och kommer
så att förbli. De anser att Tibet blev invaderat 1950 och att
deras land sedan dess varit olagligt ockuperat.
Kineserna hävdar att Tibet alltid varit en del av Kina, vilket
är rent nonsens.
Tibet och de mänskliga rättigheterna
Den 10 december 1988 firade Kina för första gången (40-
års)jubiléet av de mänskliga rättigheterna. Det skedde på ett
storslaget sätt, men de gjorde en reservation vid tolkningen
av rättighetsförklaringen, vilken innebär att uppfattningen
om de mänskliga rättigheterna inte nödvändigtvis
sammanfaller med västnationernas uppfattning. Kineserna
tycks mena att individuella mänskliga rättigheter inte är lika
viktiga som grupprättigheter.
Samma dag demonstrerade tibetanerna i Lhasa för
självständighet och mänskliga rättigheter. De kinesiska
myndigheterna blev förvånade. Den som ledde en
femtonmannademonstration och ropade slagord blev skjuten
rakt igenom huvudet. Ingen provokation eller våld hade
förekommit.
Vad har hänt i Tibet?
Det är inte bara tibetanerna själva som lidit skada efter den
kinesiska inmarschen 1950 utan även naturen i landet.
Tidigare har alltid en ekologisk balans mellan natur och
befolkning rått; ingen svält hade förekommit tidigare. Med
ockupationen fördes bortåt en halv miljon kinesiska soldater
och civila in i Tibet. Man förbjöd odling av korn och
påtvingade veteodling i stället utom där odlingarna ligger för
högt över havet för veteodling. Sedan kineserna kom till
Tibet har minst tre svältperioder förekommit.
Sedan 1950 beräknas ca 1,2 miljoner tibetaner ha dött, inte
endast av svält utan i revolter mot kineserna, av självmord, i
fångläger och fängelser. Det är mer än en sjättedel av
befolkningen.
Den massiva invandringen av kinesiska civila till Tibet och
Kinas uppenbara diskriminerande politik av tibetanernas
språk och utbildning, arbets- och sysselsättningsvillkor samt
ekonomiska villkor, hälsovård och rättsväsen, allt hotar
tibetanernas fortsatta existens som ett enskilt folk och nation
och närmar sig kulturmord.
Andra hot är de fortsatta avrättningarna, tortyren och den
militära ockupationen av Tibet med ett stort antal kinesiska
trupper och beväpnad polis som finns förlagd över hela
platån av jordens tak. Vidare närvaron av kinesiska
atomvapenbaser, vilka utgör ett hot mot stabiliteten i
området, inte minst mot Indien.
Förstörelsen riktad mot den unika naturen och miljön
genom omfattande och olaglig exploatering av landets
naturresurser, har resulterat i en utbredd skogsskövling runt
källområden för Asiens största floder med katastrofala
ekologiska komplikationer för Asiens framtid.
Kina lagrar också atomavfall i Tibet vilket självklart också
är ett av de stora hoten mot Tibets framtid.
De tibetanska flyktingarna i norra Indien, de tibetanska
flyktingarna i Kathmandu i Nepal och tibetanerna i Tibet
behöver alla även praktisk hjälp, mediciner, läkare, hjälp till
skolor och utbildning. Även i Ladakh i Kashmir finns ett
mindre antal flyktingar i en egen koloni.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet att verka för att genuina
förhandlingar utan dröjsmål upptas med av Dalai Lama
utsedda representanter för ett fredligt maktövertagande som
leder till det tibetanska folkets oberoende i enlighet med
Dalai Lamas fempunktsplan för fred,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet att aktivt driva frågan om
Tibets rättigheter i Förenta nationerna och andra lämpliga
internationella forum,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett initiativ bör tas i FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna angående
övergreppen på det tibetanska folket,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Dalai Lama bör erkännas som
den ende och legitime representanten för det tibetanska
folket,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att andra lämpliga mått och steg
för att stödja den tibetanska icke-våldskampen för landets
befrielse bör vidtas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av svenskt bistånd till
flyktinglägren i norra Indien, Nepal och Ladakh.
Stockholm den 23 januari 1995
Ragnhild Pohanka (mp)
Ulf Björklund (kds)
Marianne Andersson (c)
Ulla Hoffman (v)