Vatikanstaten har samma observatörsstatus som Schweiz i
olika FN-organ. Vatikanstaten har därmed rösträtt på olika
FN-konferenser, om än inte i generalförsamlingen.
Vatikanstaten har av historiska skäl en annan formell status
än andra samfund, men uppfyller knappast i övrigt de
formella krav som ställs på en nation i egentlig mening.
Vatikanstaten kallas i FN för ''den heliga stolen'', vilket
också antyder att organisationen är kyrka och inte stat i
traditionell mening.
Förenta nationerna har byggts upp som en
sammanslutning av stater, inte av samfund och ideella
organisationer. Därför har självfallet inte kyrkor från olika
trosriktningar någon formell status i organisationen --
Vatikanstaten undantagen.
Vi har svårt att se varför FN, med respekt för övriga
samfund och utifrån sin organisation som en
sammmanslutning av nationer, ska ge en särskild ställning åt
Vatikanstaten.
Vatikanstatens mycket speciella karaktär gör det också
svårt att inlemma denna i ett traditionellt statsmönster. De
val som sker i Vatikanstaten går ut på att på livstid välja en
man, som ensam skall ha ett mycket starkt inflytande över
oerhört väsentliga frågor för enskilda i och utanför
Vatikanstaten. Vatikanstaten har också en märklig
befolkningsstruktur. Den består huvudsakligen av män som
förväntas avstå från sexualliv.
Vatikanstatens uppfattning i frågor som gäller abort och
preventivmedel har spelat en allvarlig roll i arbetet för att
stötta särskilt utvecklingsländernas arbete för
familjeplanering. Dess uppfattning i frågor som gäller
familjeplanering uttalades senast av Påven, som vid ett besök
på Filippinerna i januari 1995 predikade mot användningen
av preventivmedel.
Beslut på FN-konferenser skall fattas i konsensus. Här har
de stater, som har observatörsrätt i FN i likhet med övriga
stater, rösträtt. Vatikanstaten (som representerar några
hundra män) kan därmed få ett avgörande inflytande i frågor,
som t.ex. rör 800 miljoner människor i Indien. Detta blir
särskilt märkbart när det gäller frågor om abort och
preventivmedel. Stater med en religion som accepterar såväl
preventivmedel som abort blir, genom Vatikanstatens
möjlighet att blockera beslut, beroende av en annan kyrkas
uppfattning.
Vi anser det djupt olyckligt för såväl världens samfund
som för demokratins utveckling i världen om det sker en
sammanblandning mellan kyrkornas förkunnelsearbete och
de demokratiska organens ansvar för politiska beslut. Det är
därför dags att ifrågasätta varför en av världens kyrkor skall
ha rätt att utifrån sin tro delta i politiska beslut som rör alla
världens kvinnor och män, oavsett religion.
Världens kyrkor kan säkerligen tillföra olika FN-
konferenser värdefulla synpunkter men det bör då ske på lika
villkor och lämpligast som NGO, dvs. som
frivilligorganisationer. I anslutning till FN-konferenser finns
numera alltid ett NGO-forum där organisationerna får
möjlighet att föra fram sin mening. Där kommer självfallet
katolska kyrkan och Vatikanstaten att kunna spela en viktig
och mer naturlig roll än som stat bland andra stater i de FN-
organ som är och skall vara uppbyggda av olika nationer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som nation bör verka för
att alla religösa riktningar får möjlighet att verka på lika
villkor på FN-konferenser som Non-Governmental
Organization (NGO), utan särställning för någon.
Stockholm den 23 januari 1995
Ulrica Messing (s)
Inger Lundberg (s)