Vatikanstaten har samma observatörsstatus som Schweiz i olika FN-organ. Vatikanstaten har därmed rösträtt på olika FN-konferenser, om än inte i generalförsamlingen.
Vatikanstaten har av historiska skäl en annan formell status än andra samfund, men uppfyller knappast i övrigt de formella krav som ställs på en nation i egentlig mening. Vatikanstaten kallas i FN för ''den heliga stolen'', vilket också antyder att organisationen är kyrka och inte stat i traditionell mening.
Förenta nationerna har byggts upp som en sammanslutning av stater, inte av samfund och ideella organisationer. Därför har självfallet inte kyrkor från olika trosriktningar någon formell status i organisationen -- Vatikanstaten undantagen.
Vi har svårt att se varför FN, med respekt för övriga samfund och utifrån sin organisation som en sammmanslutning av nationer, ska ge en särskild ställning åt Vatikanstaten.
Vatikanstatens mycket speciella karaktär gör det också svårt att inlemma denna i ett traditionellt statsmönster. De val som sker i Vatikanstaten går ut på att på livstid välja en man, som ensam skall ha ett mycket starkt inflytande över oerhört väsentliga frågor för enskilda i och utanför Vatikanstaten. Vatikanstaten har också en märklig befolkningsstruktur. Den består huvudsakligen av män som förväntas avstå från sexualliv.
Vatikanstatens uppfattning i frågor som gäller abort och preventivmedel har spelat en allvarlig roll i arbetet för att stötta särskilt utvecklingsländernas arbete för familjeplanering. Dess uppfattning i frågor som gäller familjeplanering uttalades senast av Påven, som vid ett besök på Filippinerna i januari 1995 predikade mot användningen av preventivmedel.
Beslut på FN-konferenser skall fattas i konsensus. Här har de stater, som har observatörsrätt i FN i likhet med övriga stater, rösträtt. Vatikanstaten (som representerar några hundra män) kan därmed få ett avgörande inflytande i frågor, som t.ex. rör 800 miljoner människor i Indien. Detta blir särskilt märkbart när det gäller frågor om abort och preventivmedel. Stater med en religion som accepterar såväl preventivmedel som abort blir, genom Vatikanstatens möjlighet att blockera beslut, beroende av en annan kyrkas uppfattning.
Vi anser det djupt olyckligt för såväl världens samfund som för demokratins utveckling i världen om det sker en sammanblandning mellan kyrkornas förkunnelsearbete och de demokratiska organens ansvar för politiska beslut. Det är därför dags att ifrågasätta varför en av världens kyrkor skall ha rätt att utifrån sin tro delta i politiska beslut som rör alla världens kvinnor och män, oavsett religion.
Världens kyrkor kan säkerligen tillföra olika FN- konferenser värdefulla synpunkter men det bör då ske på lika villkor och lämpligast som NGO, dvs. som frivilligorganisationer. I anslutning till FN-konferenser finns numera alltid ett NGO-forum där organisationerna får möjlighet att föra fram sin mening. Där kommer självfallet katolska kyrkan och Vatikanstaten att kunna spela en viktig och mer naturlig roll än som stat bland andra stater i de FN- organ som är och skall vara uppbyggda av olika nationer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som nation bör verka för att alla religösa riktningar får möjlighet att verka på lika villkor på FN-konferenser som Non-Governmental Organization (NGO), utan särställning för någon.
Stockholm den 23 januari 1995 Ulrica Messing (s) Inger Lundberg (s)