Östtimor ockuperades år 1975 av grannlandet Indonesien.
Sedan invasionen har mellan en tredjedel och hälften av
Östtimors befolkning dödats genom krig, terror och den svält
som varit följden av de omfattande folkomflyttningar som
den indonesiska ockupationsmakten genomfört. Östtimors
folk lever idag under terror och hårt kulturförtryck. Förenta
Nationerna har fördömt ockupationen och i ett tiotal
resolutioner entydigt garanterat det timoresiska folkets rätt
till självbestämmande samt uppmanat Indonesien att lämna
territoriet.
I tidigare riksdagsuttalande har betonats att ''Sverige står
bakom en tanke på en folkomröstning och hävdar att
befolkningen på Östra Timor måste ges rätt att själv
bestämma sin framtid''.
Samtalsläget
Sverige stöder helhjärtat FN:s generalsekreterares
ansträngningar att genom samtal mellan Indonesien och
Portugal få till stånd en internationellt acceptabel
samförståndslösning om Östra Timors framtid. Vi har från
svenskt håll tidigare framfört vikten av att även timoreserna
själva får vara med i dessa samtal som berör deras framtid.
För första gången sedan invasionen av Östtimor har samtal
nu också hållits på hög nivå mellan Indonesien och den
östtimoresiska motståndsrörelsen CNRM, då Indonesiens
utrikesminister Alatas träffade CNRM:s särskilde
representant Jose Ramos Horta samt representanter för
Fretilin och UDT, andra grupperingar av östtimoreser i
oktober 1994 i New York. Sverige bör i likhet med Portugal
och Frankrike kräva att Xanana Gusma o friges och ges
möjlighet att deltaga i och företräda det östtimoresiska folket
i FN-samtalen.
FN-närvaro och trupptillbakadragande
Situationen för östtimoreserna är mycket allvarlig. I ett
öppet brev, daterat 31 juli -94 från biskop Belo, den katolska
kyrkans överhuvud på ön, fortsätter användandet av
''institutionaliserat våld och ett övermått av kontroll,
avrättningar utan rättegång, bestraffningar, tortyr, godvilliga
arresteringar och lagstridiga fängslanden, särskilt från
institutioner som står utanför lagen''.
Sverige måste inom ramen för FN-organen kraftfullt agera
för en permanent närvaro av FN på ön, för att garantera det
östtimoresiska folkets säkerhet. Sverige måste också såväl i
internationella fora som i bilaterala kontakter, öppet och
tydligt agera för att de indonesiska trupperna dras bort från
territoriet och att folket får utöva sin rätt till
självbestämmande.
EU-parlamentets resolution om Indonesien/Östtimor
17/11 1994
EU-parlamentet har i en resolution om
Indonesien/Östtimor den 17 november förra året, punkt 2,
uttryckt sitt stöd för folket i Östtimor och kräver såväl
erkännande av dess rätt till självbestämmande som
frisläppande av Xanana Gusma o och alla politiska fångar.
Vidare uttalade EU i resolutionens punkt 3 sitt fulla stöd
för de rekommendationer till Indonesiens regering som lagts
fram av Amnesty Internationals rapport ''Power And
Impunity''.
I punkt 4 i samma resolution ställde sig EU bakom att
agera för att EU:s råd (Council of the EU) under CFSP skall
ta bestämda och omedelbara åtgärder för att befordra en
lösning av problemet på grundval av förhandlingar under
FN:s beskydd med deltagande av representanterna för
motståndsrörelsen i Östtimor, samt en fri och rättvis
folkomröstning.
Även om resolutionstexten i stort överensstämmer med de
synpunkter och det agerande som vi från svenskt håll har, är
det av vikt att vi nu som medlemmar i EU uttalar att vi ställer
oss bakom resolutionstexten om Indonesien/Östtimor från
den 17 november 1994.
Rekommendationer från FN:s särskilde rapportör
FN:s rapportör, Bacre Waly Ndiaye, besökte Östtimor
mellan den 3 och 13 juli 1994, för att samla in mer
information om massakern i november 1991 i Dili och göra
en utvärdering av Indonesiens undersökning i ljuset av
internationell rättsstandard. Ndiaye genomförde ett stort
antal intervjuer med såväl indonesiska myndighetspersoner
som civila källor.
Ndiaye kräver i sin rapport att den militära
undersökningens resultat görs offentliga och att ytterligare
en undersökning genomförs av en ny
undersökningskommission. Denna
undersökningskommission skall bestå av personer vars
oberoende, opartiskhet och expertis är erkänd. Om denna
expertis inte skulle finnas tillgänglig i Östtimor eller
Indonesien skall detta tillgodoses internationellt genom FN
eller NGO. Rapportören är av den uppfattningen att inga
förtroendeskapande åtgärder kan bli effektiva och ingen
lösning på Östtimors problem kan nås förrän klarhet skapats
vad gäller nämnda massaker. Ndiaye slår också fast att
oberoende NGO måste skapas i Östtimor och tillåtas verka
fritt över hela territoriet, samt att indonesiska och
internationella människorättsorganisationer skall ges
obegränsat tillträde till Östtimor.
Sverige bör i internationella fora och i bilaterala kontakter
med Indonesien verka för ett genomförande av de
rekommendationer som FN:s rapportör Ndiaye lämnat i sin
rapport i november 1994.
Vapenexport
Frågan om vapenexport till Indonesien har behandlats i
riksdagen hösten 1994. Riksdagen har uttalat att MR-
situationen i Östtimor och Indonesien alltjämt ger anledning
till oro och riksdagen utgår från att regeringen delar denna
bedömning och fäster stor vikt därvid i samband med
eventuella nya ansökningar om krigsmaterielexport.
Statsrådet Hellström har i interpellationsdebatt den 18
november förra året sagt att ''läget i Indonesien idag är
sådant att han inte avser att föreslå regeringen att ge tillstånd
för någon export av nya krigsmaterialsystem till detta land''.
Detta är bra. Något besked om följdleveranserna lämnades
dock inte.
Vi anser att Sverige bör följa EU-parlamentets resolution
den 17 november 1994 under punkt 5, där man uppmanar
medlemsstaternas regeringar att stoppa allt militärt bistånd
och vapenexport till Indonesien, så länge Indonesien
framhärdar med sin olagliga ockupation och sitt förtryck.
Humanitärt och MR-bistånd till oberoende krafter i
Östtimor
Östtimor är i stort behov av både humanitärt bistånd och
stöd till de krafter utanför den indonesiska militärens
kontroll som försvarar mänskliga rättigheter samt stöd för
bevarandet av den timoresiska kulturen inne i Östtimor och
i exil. Behovet av långsiktigt utvecklingsbistånd för främst
utbildning och jordbruksutveckling är också stort. Här är
dock ett stöd till officiella indonesiska ''utvecklingsprojekt''
olämpligt, då dessa syftar till integration med Indonesien och
motverkar ansträngningar på MR- och kulturområdet.
Utvecklingsbistånd förutsätter samarbete med oberoende
organisationer, i detta fall lokala katolska församlingar.
Sverige bör, i enlighet med rekommendationen i
Europarådets resolution den 28 juni 1991, ge humanitärt
bistånd till det timoresiska folket. Detta humanitära bistånd
bör kanaliseras via oberoende kanaler till projekt i kyrkans
regi.
MR-biståndet
Behovet av stöd till de krafter som försvarar mänskliga
rättigheter är särskilt angeläget. Den allvarliga situationen på
detta område är rikligt dokumenterad av organisationer som
Amnesty International, Asia Watch och den kristna
organisationen Peace is Possible in East Timor.
Internationella mänskliga rättighetsorganisationer har
hitintills inte tillåtits att besöka eller arbeta i Östtimor, trots
att den indonesiske utrikesministern lovat detta i höstas.
Flera organisationer arbetar dock under svåra förhållanden
på olika sätt på ön, för att försvara demokratiska värden och
mänskliga rättigheter. Det är önskvärt med stöd för detta
arbete.
Internationella Röda Korset (ICRC) utför ett
förtjänstfullt arbete i Östtimor. ICRC, som har en permanent
närvaro i landet genom sitt kontor i Dili, kommenterar aldrig
sitt arbete i landet eftersom denna tystnad är en förutsättning
för arbetet. Men rapporter från journalister bekräftar att man
agerat snabbt vid de tillfällen då militären attackerat
demonstrationer, genomfört massarresteringar etc. ICRC
arbetar också med att få ut timoreser som vill lämna landet.
Sverige stöder detta arbete indirekt genom anslag till
Svenska Röda Korset, som i sin tur ger ett årligt bidrag till
ICRC:s verksamhet i Asien. Svenska Röda Korset har inga
öronmärkta anslag för ICRC:s arbete i Östtimor. Ett fortsatt
stöd möjliggörs genom att ge Röda Korset möjligheter att
öka sina bidrag till ICRC.
Självständighetsrörelsen i Östtimor spelar idag en
viktig roll, inte bara som organisatör och samordnare av
olika former av motstånd som t ex viss väpnad kamp,
demonstrationer, underrättelseverksamhet, utan också när
det gäller mänskligt rättighetsarbete i vid mening. Det kan
gälla rättshjälp och försörjningsbidrag till fängslade
motståndsaktivister och deras familjer, flyktinghjälp,
dokumentation av mänskliga rättighetskränkningar,
förberedande och samordning av vittnesmål vid FN:s olika
kommissioner. Viktigt arbete på dessa områden görs såväl av
självständighetsrörelsens paraplyorganisation CNRM,
Conselho Nacional de Resistencia Maubere, som de olika
grupper som ingår i denna.
Kontakter med internationella MR-organisationer och
juridisk expertis samt med demokratirörelsen i Indonesien
har organiserats av de timoresiska studentorganisationerna
och CNRM. CNRM bedriver för närvarande ett viktigt
internationellt opinionsarbete för frigivande av den
fängslade motståndsledaren Xanana Gusmao.
Ett annat viktigt område är hjälparbetet för förföljda och
deras familjer. Flera vittnen till massakern den 12 november
1991 har kunnat räddas undan tortyr, fängelse och
försvinnanden och föras ut ur landet genom dessa
organisationers insatser.
CNRM bedriver också ett viktigt arbete för flyktingar i exil
i Australien och Portugal. Skolor, stipendieprogram för
ungdomar, kulturprojekt m m har initierats av CNRM och
dess ingående organisationer.
CNRM har under de senaste åren organiserat vittnesmål av
timoresiska flyktingar vid bl a FN:s kommission för
mänskliga rättigheter, FN:s underkommission för
minoritetsrättigheter, amerikanska senaten samt EU-
parlamentet.
Den katolska kyrkan är den enda oberoende organisation
som kan agera öppet i Östtimor. Kyrkan utför ett viktigt
arbete för mänskliga rättigheter inom ramen för det lokala
församlingsarbetet.
Många lokala församlingspräster dokumenterar och
rapporterar MR- kränkningar, rapporter som sedan kommer
internationella MR-organisationer till del. I sin dagliga
gärning beskyddar prästerna ofta civila timoreser på flykt
undan militären eller säkerhetstjänsten. Biskop Belo har
under de senaste åren vid upprepade tillfällen gett beskydd
åt timoresiska ungdomar och studenter.
Det viktiga faktum att många vanliga -- officiellt
indonesiska -- skolor finansieras, och i praktiken drivs av
kyrkan, innebär mindre möjligheter till militär kontroll och
ett större utrymme för informella aktiviteter. Där kyrkan får
resurser att engagera sig i utbildning, hälsovård eller sociala
projekt, skapas också en bit civilt samhälle utanför militärens
kontroll -- en ''demilitariserad zon'' som ger utrymme för
kyrkans agerande i MR-frågor.
Katolska församlingar i Östtimor har under det gångna året
vädjat om svensk hjälp för utbildning såsom uppförande och
utrustning av skola, och sociala projekt som stöd till änkor
och faderlösa barn, familjeplanering enligt naturmetoden. I
ett samhälle där varje aspekt av det dagliga livet övervakas
och penetreras av militären utgör varje sådant projekt också
ett stöd för mänskliga rättigheter.
I budgetpropositionen (bilaga 4) under anslaget till
demokrati och mänskliga rättigheter och konfliktlösning
anslås 277,5 miljoner kronor för olika insatser. Under
anslaget betonas att möjligheter till humanitära insatser till
Östtimor särskilt bör beaktas. Socialdemokraterna krävde
under förra budgetåret i opposition 10 miljoner kronor för
bistånd till det timoresiska folket. Vi anser detta krav rimligt,
varför vi anser att denna summa avdelas ur C-anslaget till
insatser för östtimoreserna. Stödet bör bl a utgå till det MR-
arbete som den östtimoresiska frihetsrörelsen, CNRM och
dess ingående organisationer utför men bör också
kanaliseras till utbildning och sociala projekt i regi av
katolska församlingar i Östtimor.
U-krediter
Vid förra årets motionsbehandling angående u-krediter till
Indonesien slogs fast att regeringens prövning bör präglas av
restriktivitet och ske med hänsyn tagen till utvecklingen av
MR-situationen i Indonesien, inklusive Östtimor.
I EU-parlamentets ovan nämnda resolution uppmanar EU
under punkt 5 till att suspendera ekonomiskt samarbete med
den indonesiska regeringen så länge som den framhärdar
med sin olagliga ockupation och förtryck.
Mot bakgrund av att MR-situationen inte förbättrats i
området, tvärtom, bör Sverige ställa sig bakom EU:s
resolution vad gäller U-krediter till Indonesien.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i likhet med Portugal
och Frankrike bör kräva att Xanana Gusma o friges och ges
möjlighet att delta i och företräda det östtimoresiska folket i
FN-samtalen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt agerande för permanent
närvaro av FN i Östtimor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt agerande för att de
indonesiska trupperna skall dras bort från Östtimor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige ställer sig bakom EU:s
resolutionstext från den 17 november 1994,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i internationella fora
och i bilaterala kontakter med Indonesien bör verka för ett
genomförande av de rekommendationer som FN:s rapportör
Ndiaye lämnat i sin rapport i november 1994,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett stopp för allt militärt bistånd
och vapenexport till Indonesien, så länge Indonesien
framhärdar med sin olagliga ockupation och sitt förtryck,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om humanitärt bistånd i enlighet med
Europarådets resolution den 28 juni 1991,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bistånd till demokrati, mänskliga
rättigheter och konfliktlösning om 10
000
000 kr till det östtimoresiska folket,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om u-krediter till Indonesien.
Stockholm den 25 januari 1994
Ingbritt Irhammar (c)
Helena Nilsson (c)
Marianne Andersson (c)