Sverige och Norge har vid flera tillfällen spelat en
avgörande roll för fredsprocessen i Mellanöstern. Det är
viktigt att dessa ansträngningar fortsätter. Vi vet och
uppskattar att såväl den förutvarande som den nuvarande
regeringen har ökat sitt stöd till palestiniernas kamp för sitt
dagliga liv genom ökat bistånd och genom att aktivt stödja
fredsprocessen. Frivilliga organisationer har gjort en
betydande insats, t.ex. Diakonia och Palestinagrupperna.
Fredsprocessen går emellertid trögt och stenarna på vägen
har varit och är många. Tiden rinner undan och såväl det
första steget i denna fredsprocess -- Jeriko--Gaza-avtalet --
som det andra, då palestinskt självstyre på Västbanken och
Gazaremsan skall etableras, är i fara. Någon
överenskommelse med Syrien är ännu inte träffad och ingen
av de multinationella frågorna är ännu löst. Tiden för
förhandlingar kan också rinna ut. Israel står snart inför ett
nytt val 1996 och ingen vet hur den nya regeringen kommer
att se ut eller vad dess ambitioner blir. Det är den nuvarande
Labourregeringen som inlett förhandlingar i protest från den
förra.
Vi uppskattar således att Sverige aktivt ingripit i
fredsprocessen och fortsätter sitt arbete för att stödja den.
Vår nya regering har också trappat upp ansträngningarna,
vilket är välmotiverat. Vi välkomnar de ökade anslagen i
budgetförslaget.
Genom att PLO:s informationskontor i Stockholm
uppgraderats till ett generalkonsulat har ett av våra önskemål
uppnåtts. Sverige bör ha ''diplomatiska'' förbindelser med
Palestina på högsta möjliga nivå. Vi har nu således ett
generalkonsulat i Östra Jerusalem och Palestina har ett
snarlikt i Stockholm. Detta är inte minst viktigt för det
biståndsarbete som pågår men också för de politiska insatser
som måste göras.
Vi skulle vilja peka på några viktiga punkter där vi anser
att Sverige bör göra särskilda insatser.
1. Det skall inom en snar framtid hållas allmänna val på
Västbanken och i Gaza. Sverige har goda traditioner att
medverka i uppläggningen av sådana val, såväl när det gäller
valtekniska frågor som valövervakning. Här bör Sverige
kunna göra en betydelsefull insats. Resultatet av valen är
avgörande för det fortsatta fredsarbetet eftersom det stärker
den palestinska ledningens politiska legitimitet.
2. Sverige bör göra allt som står i dess makt för att höja
biståndet till Palestina. Såväl den förra som den nuvarande
regeringen har ökat anslagen på ett markant sätt. Det är
positivt och bör följas upp genom ambitionen att fortsätta
höjningarna inför kommande budgetår. Samtidigt är den
främsta uppgiften nu att se till att utlovade bidrag från över
40 nationer verkligen kommer palestinierna till del. Deras
missär är från flera synpunkter farlig och i dagens läge det
största hotet mot fredsprocessen. Man kan inte kräva färdiga
institutioner som om staten Palestina redan var etablerad.
Fredsplanens genomförande kräver på kort sikt att det
internationella biståndet väl samordnas och snabbt utbetalas.
Biståndet bör vara av kortsiktig utsträckning i tiden, men
behöver sättas in omedelbart. Sedan bör regelrätta
handelsförbindelser ta över. Sveriges centrala roll för
samordningen av biståndet samt deltagande i genomförandet
konkret i berörda områden måste utnyttjas för att medverka
till att uppbyggnaden av främst Gaza tar fart omedelbart.
3. Den palestinska samhällsbildning som växer fram
behöver fungerande institutioner och strukturer. Det är
viktigt att denna utveckling ges konkret stöd. Vi vill dock
också uppmärksamma behovet av att bygga ett demokratiskt
och civilt samhälle. Stödet till palestinska NGO's är av stor
betydelse i detta avseende. Det finns goda erfarenheter av
stöd till sådana organisationer via svenska enskilda
organisationer och vi anser att detta bör öka i omfattning.
4. Av de 10 000-tals fångar som Israel internerat har många
frigetts, dock inte alla. Det är viktigt att de får utbildning när
de återvänder till sina familjer. Sverige bör aktivt medverka
till sådan utbildning.
5. Sverige bör bli mer aktiv i fredsprocessen och delta i de
olika förhandlingsgrupper som nu finns. Vi kan erbjuda oss
att stå som värd för något möte, t.ex. för arbetsgruppen för
ekonomisk utveckling eller den om mänskliga rättigheter.
Dessa självklara rättigheter har trampats under fötterna
under hela ockupationstiden. Svårigheterna att upprätthålla
mänskliga rättigheter i det kaotiska förhållande som inträder
när palestinska myndigheter skall överta övervakningen är
också betydande. Men denna fråga gäller också
förhållandena på Golanhöjderna och i södra Libanon.
6. I dagens läge finns det omkring 150 000 bosättare på
palestinskt område. Därtill kommer att Israel på olika sätt
också lagt beslag på huvuddelen av den mark som tillhört
palestinierna.
Bosättningsfrågan utgör ett av de allra största hindren för
en rättvis fredsuppgörelse. I första hand rör det Gazaremsan
där bosättningarna bör upphöra. I andra hand måste frågan
lösas på ett eller annat sätt på Västbanken. Det är inte rimligt
att ett land har enklaver inom ett annat land. Områdena bör
stå under palestinskt styre och på Golan under syriskt.
Sverige bör agera för att bosättningsfrågan löses enligt ovan.
Det mest angelägna är emellertid att utbyggnaderna
upphör omedelbart. Om så inte sker under den närmaste
tiden bör Sveriges regering ta upp frågan i FN. Den fortsatta
utbyggnaden hotar allvarligt den pågående fredsprocessen.
7. Vattenfrågan är tillsammans med frågan om
landområden avgörande för framtiden. På ett relativt litet
område skall snart 10 miljoner människor få plats.
Förutsättningarna är emellertid goda när det gäller livsmedel.
Det finns jord och sol. Men för växt fordras också vatten och
fördelningen av de begränsade vattentillgångarna är föremål
för ständiga konflikter. Israelerna har tilltvingat sig stora
delar av vattentillgångarna, även på palestinska områden
som Gazaremsan och Västbanken. Golanhöjdernas
vattentillgångar liksom Jordaniens, vars utflöden sker till
floden Jordan, beslagtas huvudsakligen av Israel. På
Västbanken finns underjordiska källor. Stor sparsamhet är
nödvändig.
I Sverige finns omfattande kunskaper om vattenteknik. Det
är därför rimligt att Sverige lägger ner stort arbete på att bistå
de ansträngningar som finns för att förbättra regionens
vattenförsörjning. Vattenfrågan är i framtiden avgörande för
regionens utveckling.
8. Flyktingfrågan är av betydande storleks- och
svårighetsgrad. Vi kan inte underlåta att påpeka att varje
jude, var han eller hon befinner sig i världen, har rätt att
återvända till Israel enligt Law of Return. Palestinierna
förvägras denna rätt att återvända till sitt land. Här gäller det
främst de palestinska flyktingarna. Hur många av dem som
i verkligheten vill återvända till ett nytt Palestina är osäkert,
men de som så vill bör få göra det under rimliga
omständigheter. Sverige bör aktivt medverka till denna
frågas lösning. Dessutom står det gamla kravet kvar från
FN:s säkerhetsråd att egendom skall ersättas till dem som
förlorat sådan och inte kan återvända.
9. Sverige bör konsekvent hävda att FN:s säkerhetsråds
resolutioner efterföljs.
10. Nedskärningarna i UD:s budget innebär att regeringen
avser lägga ned ambassaden i Amman. Vi ifrågasätter
klokheten i detta förslag. Sverige bör i fredsprocessen ha tre
stödjepunkter: Israel med ambassaden i Tel Aviv, Palestina
med Generalkonsulatet i Östra Jerusalem och för
arabvärlden ambassaden i Amman. Kairo är i dagens läge
inte relevant för dessa kontakter och Damaskus kan svårligen
ersätta Amman. Under alla omständigheter måste något
slags politisk utsiktspunkt finnas i Amman. Jordanien är en
nyckelnation i fredsprocessen. En nedläggning är en signal
in i arabvärlden som kan misstolkas. Palestinierna är ju också
en dominerande befolkningsgrupp just i Jordanien. Att i
nuvarande läge av fredsprocessen avhända sig den plattform
som en officiell representation i Jordanien innebär bör
undvikas. Genom omfördelning inom UD:s budget i valet av
nedläggningar eller omfattning av personalststaben på
beskickningarna bör detta vara möjligt.
Fredsprocessen i Mellanöstern är i fara. Den chans till en
lösning som nu finns kan mycket väl gå förlorad.
Perspektivet är både för israelerna och palestinierna
förskräckande. Konflikten kommer att bestå. Med en
minoritet Palestina-araber, som mycket väl kan bli en
majoritet, förlorar antingen Israel sin identitet som judisk stat
eller också -- vilket är mera troligt -- utvecklas ett
apartheidsystem med olika skyldigheter och rättigheter för
judar och palestinier. För palestinierna innebär en fortsatt
ockupation också ett fortsatt förtryck.
Fredsprocessen i Mellanöstern utgör en chans till en
uppgörelse; den enda som vi kan se. Palestina har i
verkligheten under lång historisk tid varit ockuperat av i tur
och ordning turkar, engelsmän, jordanier/egyptier och nu
senast av israeler.
Fredsprocessen får helt enkelt inte misslyckas. Därför bör
enligt vår mening allt som kan göras också göras från svensk
sida. Det bör i dag ske så långt som möjligt i samarbete med
Norge.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om deltagande i valförberedelser och
valövervakning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska och internationella
biståndsinsatser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till palestinska
frivilligorganisationer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning för frigivna fångar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om deltagande i olika
förhandlingsgrupper, bl.a. för MR-frågor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för att bidra till en lösning
av bosättningsfrågorna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för att bidra till en lösning
av vattenfrågorna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att palestinier i exil får
återvända till Palestina,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om efterföljd av FN:s säkerhetsråds
resolutioner,
10. att riksdagen hos regeringen begär att den omfördelar
anslag inom UD:s budget så att en officiell svensk
representation kan bibehållas i Jordanien.
Stockholm den 25 januari 1995
Berit Löfstedt (s)
Inger Lundberg (s)
Pär-Axel Sahlberg (s)