Balkan har i över tusen år varit mötesplats för olika
kulturer och religioner, en vägkorsning mellan Europa och
Orienten. Det har också varit krigsskådeplats och har härjats
av erövrare.
Här har alla folk sina historiska minnen, sina hjältar, sina
arvfiender. Alla har blodshämnder att utkräva. Religionerna
har använts för att hålla de egna samman och motivera
grymheter mot ''de andra''.
Signalerna som ingen uppfattade
Många hade varnat för vad som skulle kunna ske i
Jugoslavien när Tito dog, folkhjälten och diktatorn som höll
samman landet i ett järngrepp. Redan 1990 skönjdes
förfärande tecken. Den ekonomiska krisen var djupare än i
något annat europeiskt land och skillnaderna i
levnadsstandard mellan de olika delrepublikerna större än
någon annanstans. Därtill kom alla historiska trauman.
Sommaren 1990 uppges CIA ha förutsett ett krig inom 18
månader.
Men omvärlden uppfattade inte signalerna, fullt upptagen
med att jubla över Berlinmurens fall och det kalla krigets
slut. Vi överraskades totalt av Jugoslaviens snabba
sönderfall. När Slovenien och Kroatien förklarade sig
självständiga erkändes de nya staterna snabbt av EG, vilket
FN:s generalsekreterare Perez de Cuellar hade varnat för.
Det var den tyske utrikesministern Hans-Dietrich Genscher
som drev på. Andra följde efter, även Sverige.
Detta var inte preventiv diplomati, snarare motsatsen,
provokativ. Just det faktum att Tyskland tog den politiska
ledningen i EG:s Jugoslavienpolitik, väckte hos serberna
minnena till livs från andra världskrigets tyska ockupation,
och det då upprättade Storkroatien styrt av den fascistiska
Ustasjarörelsen. Den av serbiska officerare ledda
restjugoslaviska armén gick till anfall för att med militärt
våld hålla samman staten. Den övergick snabbt till att erövra
territorium och upprätta en rent serbisk stat genom etnisk
rensning. Högerextrema nationalister återvände från sin exil
bortom haven, tjetniker till Serbien och Ustasjamän till
Kroatien. Styrkor bildades som endast delvis var
underställda statsledningarna.
Så började en av de blodigaste konflikterna sedan andra
världskriget, som framkallat en av de största
flyktingströmmarna.
Nu får man inte längre vara jugoslav, utan serb, kroat och
muslim, alban och makedonier. Det multietniska Sarajevo
står med sitt utbombade nationalbibliotek som en gravstod
över toleransen. Den starkes rätt gäller.
Det internationella ansvaret
Det internationella samfundet stod förlamat och splittrat
och gör så än. De möjligheter till preventiv diplomati,
medling och konfliktläkning som fanns 1990--91, fanns inte
längre när EG--ESK-medlingen inleddes. I stället hamnade
medlarna i en situation där de förtvivlat konstruerade den ena
fredsplanen efter den andra, som de stridande parterna
skenbart gick med på. Men framför allt Serbien använde
dessa förhandlingar för att vinna tid och hämta krafter till
nya erövringar av landområden. Medlingen blev grotesk när
dessa krigsherrar behandlades som respekterade ledare för
sina folk.
FN:s roll är oerhört svår. Det beror dels på att FN
tillkallades så sent, dels på oenigheten mellan de fem
ständiga medlemmarna av säkerhetsrådet. I det forna
Jugoslavien har FN styrts av enskilda länders politik. Så
genomfördes t.ex. fransmännens uttåg ur Bihac på order från
Paris, ej från FN.
FN:s ekonomiska sanktioner har inte efterlevts. Vapen och
bränslen till krigsfordonen har kommit fram till de stridande.
Men Makedonien har drabbats av dem.
I f.d. Jugoslavien har FN misslyckats i sin gamla
fredsbevarande roll. Det fanns ingen fred att bevara när FN
kom dit. I frustrationen över detta har många börjat kräva att
FN skulle ta till hårdare militärt våld och skapa fred. FN
skulle då bli en stridande part men i så fall på vems sida?
Och vilka regeringar skulle vara beredda att ställa de militära
styrkor till FN:s förfogande som behövs? Enligt FN:s
undergeneralsekreterare Kofi Arman skulle det i nuläget
behövas 300 000 till 500 000 FN-soldater för att genomdriva
ett eldupphör i Bosnien.
Ändock gör FN livsviktiga humanitära insatser för
våldtagna kvinnor, föräldralösa barn, stympade och skadade.
Den politiska utvecklingen i Kosova och Makedonien, som
vi behandlar i en särskild motion, inger oro för att kriget skall
sprida sig. Det värsta scenariot är ett stort Balkankrig. Hittills
har det förhindrats tack vare FN:s närvaro i Makedonien,
som dämpat konflikten i området.
Kriget i Bosnien
Bosnien ödeläggs av ett krig, framprovocerat av en extrem
serbisk och kroatisk nationalism. Men det är inget etniskt
krig -- även om etnisk tillhörighet används av parterna som
ideologiska komponenter och som motivation. I Bosnien har
muslimer, serber och kroater länge levt samman. Det finns
många blandäktenskap och fortfarande en stark vilja att
bevara ett multietniskt samhälle.
Trots alla problem och misslyckanden har FN spelat en
viktig roll i Bosnien. FN:s soldater har försett en hungrande
och plågad civilbefolkning med mat och andra
förnödenheter. Man beräknar att mer än två miljoner
människor är beroende av FN. Ett tillbakadragande av FN:s
trupper skulle hota dessa människors existens. Kriget skulle
förmodligen trappas upp och än fler civila offer skördas. 90
procent av offren är civila. Det är inte ett krig mellan arméer
utan ett krig riktat mot civilbefolkningen.
FN måste vara kvar i Bosnien
Ett tillbakadragande av FN från Bosnien skulle vara ett
totalt misslyckande för det internationella samfundet. Det får
bara inte hända! Sverige måste med kraft agera i FN, inom
EU och i andra sammanhang för att stärka FN:s närvaro i
området och för att Sarajevo skall återupprättas som en
öppen och mångkulturell stad.
Vidare måste Sverige med all kraft verka för att det
internationellt erkända Bosnien överlever som geografisk
enhet. Den politik som förespråkas av bl.a. England och
Frankrike om ett delat Bosnien innebär i praktiken att etnisk
rensning godkänns och att de omfattande krigsförbrytelser
som begåtts belönas. Det är dags för Sverige att tala klartext
i FN och i EU.
Den s.k. fredsplan som kontaktgruppen nu lagt fram är ett
styckningsschema som formaliserar och legaliserar den
etniska rensningen och delningen av Bosnien och som, om
den antas, kommer att leda till nya konflikter.
Mer konstruktivt vore det att inrikta sig på att stödja de
fredskrafter som finns i området -- i Serbien finns t.ex. en
stark politisk opposition.
Sverige måste aktivt verka för att få FN, EU och andra
internationella organ att stödja det civila samhällets
ansträngningar för att nå fred. Stöd till oberoende medier,
stöd till folkligt förankrade fredsorganisationer, ett
omfattande humanitärt stöd till Bosnien. På längre sikt måste
en internationell återuppbyggnadsplan, Marshallplan, för det
forna Jugoslavien utformas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till oberoende medier och
civila organisationer i Bosnien,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en internationell
återuppbyggnadsplan för det forna Jugoslavien.
Stockholm den 25 januari 1995
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Jan Jennehag (v)
Kenneth Kvist (v)
Siv Holma (v)