Historiska trauman
Balkan har i över tusen år varit mötesplats för olika kulturer och religioner, en vägkorsning mellan Europa och Orienten. Det har också varit krigsskådeplats och har härjats av erövrare.
Här har alla folk sina historiska minnen, sina hjältar, sina arvfiender. Alla har blodshämnder att utkräva. Religionerna har använts för att hålla de egna samman och motivera grymheter mot ''de andra''.
Signalerna som ingen uppfattade
Många hade varnat för vad som skulle kunna ske i Jugoslavien när Tito dog, folkhjälten och diktatorn som höll samman landet i ett järngrepp. Redan 1990 skönjdes förfärande tecken. Den ekonomiska krisen var djupare än i något annat europeiskt land och skillnaderna i levnadsstandard mellan de olika delrepublikerna större än någon annanstans. Därtill kom alla historiska trauman. Sommaren 1990 uppges CIA ha förutsett ett krig inom 18 månader.
Men omvärlden uppfattade inte signalerna, fullt upptagen med att jubla över Berlinmurens fall och det kalla krigets slut. Vi överraskades totalt av Jugoslaviens snabba sönderfall. När Slovenien och Kroatien förklarade sig självständiga erkändes de nya staterna snabbt av EG, vilket FN:s generalsekreterare Perez de Cuellar hade varnat för. Det var den tyske utrikesministern Hans-Dietrich Genscher som drev på. Andra följde efter, även Sverige.
Detta var inte preventiv diplomati, snarare motsatsen, provokativ. Just det faktum att Tyskland tog den politiska ledningen i EG:s Jugoslavienpolitik, väckte hos serberna minnena till livs från andra världskrigets tyska ockupation, och det då upprättade Storkroatien styrt av den fascistiska Ustasjarörelsen. Den av serbiska officerare ledda restjugoslaviska armén gick till anfall för att med militärt våld hålla samman staten. Den övergick snabbt till att erövra territorium och upprätta en rent serbisk stat genom etnisk rensning. Högerextrema nationalister återvände från sin exil bortom haven, tjetniker till Serbien och Ustasjamän till Kroatien. Styrkor bildades som endast delvis var underställda statsledningarna.
Så började en av de blodigaste konflikterna sedan andra världskriget, som framkallat en av de största flyktingströmmarna.
Nu får man inte längre vara jugoslav, utan serb, kroat och muslim, alban och makedonier. Det multietniska Sarajevo står med sitt utbombade nationalbibliotek som en gravstod över toleransen. Den starkes rätt gäller.
Det internationella ansvaret
Det internationella samfundet stod förlamat och splittrat och gör så än. De möjligheter till preventiv diplomati, medling och konfliktläkning som fanns 1990--91, fanns inte längre när EG--ESK-medlingen inleddes. I stället hamnade medlarna i en situation där de förtvivlat konstruerade den ena fredsplanen efter den andra, som de stridande parterna skenbart gick med på. Men framför allt Serbien använde dessa förhandlingar för att vinna tid och hämta krafter till nya erövringar av landområden. Medlingen blev grotesk när dessa krigsherrar behandlades som respekterade ledare för sina folk.
FN:s roll är oerhört svår. Det beror dels på att FN tillkallades så sent, dels på oenigheten mellan de fem ständiga medlemmarna av säkerhetsrådet. I det forna Jugoslavien har FN styrts av enskilda länders politik. Så genomfördes t.ex. fransmännens uttåg ur Bihac på order från Paris, ej från FN.
FN:s ekonomiska sanktioner har inte efterlevts. Vapen och bränslen till krigsfordonen har kommit fram till de stridande. Men Makedonien har drabbats av dem.
I f.d. Jugoslavien har FN misslyckats i sin gamla fredsbevarande roll. Det fanns ingen fred att bevara när FN kom dit. I frustrationen över detta har många börjat kräva att FN skulle ta till hårdare militärt våld och skapa fred. FN skulle då bli en stridande part men i så fall på vems sida? Och vilka regeringar skulle vara beredda att ställa de militära styrkor till FN:s förfogande som behövs? Enligt FN:s undergeneralsekreterare Kofi Arman skulle det i nuläget behövas 300 000 till 500 000 FN-soldater för att genomdriva ett eldupphör i Bosnien.
Ändock gör FN livsviktiga humanitära insatser för våldtagna kvinnor, föräldralösa barn, stympade och skadade.
Den politiska utvecklingen i Kosova och Makedonien, som vi behandlar i en särskild motion, inger oro för att kriget skall sprida sig. Det värsta scenariot är ett stort Balkankrig. Hittills har det förhindrats tack vare FN:s närvaro i Makedonien, som dämpat konflikten i området.
Kriget i Bosnien
Bosnien ödeläggs av ett krig, framprovocerat av en extrem serbisk och kroatisk nationalism. Men det är inget etniskt krig -- även om etnisk tillhörighet används av parterna som ideologiska komponenter och som motivation. I Bosnien har muslimer, serber och kroater länge levt samman. Det finns många blandäktenskap och fortfarande en stark vilja att bevara ett multietniskt samhälle.
Trots alla problem och misslyckanden har FN spelat en viktig roll i Bosnien. FN:s soldater har försett en hungrande och plågad civilbefolkning med mat och andra förnödenheter. Man beräknar att mer än två miljoner människor är beroende av FN. Ett tillbakadragande av FN:s trupper skulle hota dessa människors existens. Kriget skulle förmodligen trappas upp och än fler civila offer skördas. 90 procent av offren är civila. Det är inte ett krig mellan arméer utan ett krig riktat mot civilbefolkningen.
FN måste vara kvar i Bosnien
Ett tillbakadragande av FN från Bosnien skulle vara ett totalt misslyckande för det internationella samfundet. Det får bara inte hända! Sverige måste med kraft agera i FN, inom EU och i andra sammanhang för att stärka FN:s närvaro i området och för att Sarajevo skall återupprättas som en öppen och mångkulturell stad.
Vidare måste Sverige med all kraft verka för att det internationellt erkända Bosnien överlever som geografisk enhet. Den politik som förespråkas av bl.a. England och Frankrike om ett delat Bosnien innebär i praktiken att etnisk rensning godkänns och att de omfattande krigsförbrytelser som begåtts belönas. Det är dags för Sverige att tala klartext i FN och i EU.
Den s.k. fredsplan som kontaktgruppen nu lagt fram är ett styckningsschema som formaliserar och legaliserar den etniska rensningen och delningen av Bosnien och som, om den antas, kommer att leda till nya konflikter.
Mer konstruktivt vore det att inrikta sig på att stödja de fredskrafter som finns i området -- i Serbien finns t.ex. en stark politisk opposition.
Sverige måste aktivt verka för att få FN, EU och andra internationella organ att stödja det civila samhällets ansträngningar för att nå fred. Stöd till oberoende medier, stöd till folkligt förankrade fredsorganisationer, ett omfattande humanitärt stöd till Bosnien. På längre sikt måste en internationell återuppbyggnadsplan, Marshallplan, för det forna Jugoslavien utformas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till oberoende medier och civila organisationer i Bosnien,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en internationell återuppbyggnadsplan för det forna Jugoslavien.
Stockholm den 25 januari 1995 Björn Samuelson (v) Eva Zetterberg (v) Jan Jennehag (v) Kenneth Kvist (v) Siv Holma (v)