Motion till riksdagen
1994/95:U621
av Eva Zetterberg m.fl. (v)

Turkiet


Det råder fullt inbördeskrig i de kurdiska provinserna i
Turkiet. Där liksom i f.d. Jugoslavien är det främst
civilbefolkningen som drabbas. Samma sorts grymheter och
övergrepp mot barn, kvinnor, gamla och civila män sker även
i detta inbördeskrig.
Men en skillnad mellan Bosnien och de kurdiska
provinserna i Turkiet är att i Turkiet finns ingen humanitär
hjälp vare sig från FN eller andra hjälporganisationer. Den
uppsamling av bybor som tidigare gjordes i
koncentrationsläger liknande Tocular har efter
internationella protester tills vidare upphört sedan skakande
rapporter om tortyr, försvinnanden och annan grym
behandling nått omvärlden. Mord, övergrepp och
kränkningar av civilas mänskliga rättigheter sker både från
regeringssidan och av PKK.
Den taktik som många latinamerikanska regeringar
tidigare praktiserat mot gerillaarméer använder nu den
turkiska regeringen -- för att försvaga terrängen, stoppa det
logistiska stödet med målet att isolera PKK -- som Turkiets
överbefälhavare Dogan Gures uttrycker det.
Vapenvila och medling
Den taktiken drabbar den civila befolkningen hårt och
urskillningslöst och har av Turkiets minister för mänskliga
rättigheter betecknats som statsterrorism. Det är enligt vår
mening en krigföring som aldrig kan godtagas av ett land
som vill beteckna sig och bli betraktat som en demokrati.
Vapenvila och medling är den enda acceptabla vägen.
Humanitär hjälp till flyktingarna
Antalet byar och mindre samhällen som bränts ner är nu
en bra bit över 1 000 och antalet människor som flytt mer än
2 miljoner. Människor bor i grottor, i tält, hos släktingar i
städerna. I Kurdistan Irak finns i dag 12 000--13 000
flyktingar från Turkiet som tagit sig över den bevakade och
minerade gränsen och för varje dag kommer flera. Den
fredade zonen i Kurdistan Irak har mycket begränsade
möjligheter att hjälpa. Internationella organisationer måste
ta ansvar för dessa flyktingar.
Inre flyktingalternativet
De som tagit sig till städer i andra delar av Turkiet lämnas
inte i fred. De är där förvisade till provisoriska skjul utanför
städerna, ständigt bevakade och trakasserade och har mycket
svårt att livnära sig. Inre flyktalternativ som Invandrarverket
och utlänningsnämnden hänvisar till och som innebär att
asylsökande från de kurdiska provinserna i Turkiet anses
kunna avvisas till Istanbul anser vi vara omänskligt och
hänsynslöst, särskilt för barnfamiljer.
Frågan om de mänskliga rättigheterna i Turkiet har av
riksdagen behandlats under en lång följd av år. I många andra
parlament och i internationella fora har också situationen för
de mänskliga rättigheterna i Turkiet tagits upp till
behandling. Observatörer och delegationer har besökt
Turkiet i syfte att stödja kampen för de mänskliga
rättigheterna och samtal har förts mellan politiker såväl på
regerings- som parlamentsnivå.
Turkiet har som medlem i FN, Europarådet och OSSE
gjort flera viktiga åtaganden för att förbättra respekten för de
mänskliga rättigheterna. Den turkiska koalitionsregeringen,
som tillträdde 1991, lovade att värna om respekten för de
mänskliga rättigheterna och att demokratisera det turkiska
samhället.
Turkiet har erkänt den individuella klagorätten till
Europadomstolen i Strasbourg, men har reserverat sig på
viktiga punkter vad gäller de kurdiska provinserna i sydöstra
Turkiet, där undantagstillstånd råder. Europarådets
antitortyrkommitté har granskat Turkiets efterlevnad av den
europeiska tortyrkonventionen.
Likväl kan i dag konstateras att inbördeskriget i landet
fortsätter och har intensifierats. Respekten för de mänskliga
rättigheterna har minskat, samtidigt som det militära våldet
har ökat.
Den 12 september 1994 höll den turkiska
människorättsorganisationen IHD:s ordförande Akin Birdal
en presskonferens på 14-årsdagen av militärkuppen i
Turkiet. Birdal konstaterade att 12:e septemberkuppens
konstitution och lagar fortfarande är i kraft, och att det
fortfarande är militärjuntan som styr. ''Det spelar ingen roll
att den tog av sig uniformen efter tre år eftersom den behöll
sin makt och sin identitet'', sade Birdal. IHD:s kontor
stormades av turkisk säkerhetspolis i november 1993.
Organisationens material beslagtogs och journalisterna
arresterades.
Amnesty International har i många år slagit larm om den
utbredda tortyren i landets fängelser och polisstationer.
Turkiets svar på den kritiken har varit att man har problem
med outbildade poliser, en ursäkt som Turkiet nu använt i ett
antal år och som även godtagits på vissa håll här i Sverige.
I Amnesty Press i augusti 1994 rapporteras om att bara under
juli månad försvann 24 personer i häktet, troligen torterade
till döds.
En särskild kommitté från Europarådet besökte Turkiet i
slutet av 1992 för att undersöka förhållandet i landets
fängelser och polisstationer. Deras rapport är
sekretessbelagd, och Turkiet bestämmer självt om den får
publiceras i sin helhet.
Turkiet har även begärt att Europarådet skall medge
undantag från en rad bestämmelser i konventionen om
mänskliga rättigheter i de kurdiska provinserna. Undantagen
gäller rätt till personlig frihet, till domstolsprövning, till
skydd för privat- och familjeliv och till yttrande- och
föreningsfrihet. Turkiet har aldrig följt konventionen, men
försöker ändå att få sina överträdelser sanktionerade av
Europarådet.
Nationalismen genomsyrar landets lagar och gör det
omöjligt för någon folkgrupp att hävda att den har en egen
kultur eller eget språk. Konstitutionen gör det också omöjligt
för något politiskt parti att ens föreslå, än mindre arbeta för
t.ex. kurdernas kulturella rättigheter. Det partiet riskerar att
förbjudas.
Stöd de fängslade parlamentsledamöterna
Vid parlamentets öppnande skall alla, oavsett
partitillhörighet, svära ed (nationell ed) på att följa Mustafa
Kemals principer, rikets och statens odelbarhet och att arbeta
mot separatism. Den nationella eden användes som åtals-
och domsunderlag, när sex parlamentsledamöter dömdes till
långa fängelsestraff i december 1994. Protesterna mot dessa
domar måste fortsätta från andra europeiska parlament. Vår
riksdag bör både fortsätta att protestera mot domarna och
hålla sig informerad om hur parlamentsledamöterna
behandlas i fängelset. Svenska parlamentariker bör även
verka för att Interparlamentariska Unionen (IPU), World
Women Parliamentarians for Peace (WWPP), andra
europeiska parlament och EU-parlamentet fortsätter att
framföra protester till Turkiet.
Förbudet mot fria fackföreningar, olagligförklaringar av
politiska partier och begränsningar av en fri press har
inneburit att listan över fackföreningsaktiva, författare,
journalister, förläggare, vetenskapsmän, konstnärer som
fängslas, mördas eller försvinner, bara blir längre.
Detta som en följd av de lagar som infördes 1990 som
gäller över hela landet och drabbar även andra än kurder.
Protester mot kriget, kritik mot ''separatistlagarna'' och mot
den nationalistiska konstitutionen har på senare tid blivit allt
starkare bland intellektuella men även från enskilda
politiker.
Vänsterpartiet anser att det är av största vikt att dessa
demokratiska röster får stöd och att detta bäst sker genom
kraftfulla åtgärder mot Turkiet från Europarådet, OSSE och
EU.
Förföljelse enligt Genèvekonventionen
Redan sedan mitten av 1980-talet har den turkiska staten
upprättat speciella militära styrkor i de kurdiska områdena.
Den har även organiserat en väpnad milis, s.k. byvakter.
Denna består dels av kurder som är emot
gerillaverksamheten i Kurdistan, dels av fattiga -- ofta
analfabeter -- som välkomnar ett ekonomiskt tillskott till
familjeförsörjningen. Men oftast försöker militärpoliserna
att tvinga människor att bli byvakter genom hot och
utpressning.
Om någon vägrar, väntar misshandel och beskyllningar för
PKK- sympatier och nu är det vanligt att hela byn bränns, att
folket fördrivs och fängslas och även att de som vägrat
skjuts. Om de antar erbjudandet att bli byvakter blir de
anfallna och likviderade av PKK. Många av de flyktingar
som kommer till Sverige har uppgett byvaktshotet som en
viktig flyktorsak. Byvaktshotet har inte vare sig SIV,
Utlänningsnämnden eller regeringen ansett utgöra skäl till
asyl.
Vår uppfattning är att om man bevisligen har blivit uttagen
till byvakt, är det att betrakta som förföljelse enligt
Genèvekonventionen, 1951 års flyktingkonvention.
Asylskäl för kurdiska asylsökande
Vi anser mot bakgrund av den verklighet som råder, att det
är fullkomligt obegripligt att Invandrarverket och
Utlänningsnämnden fortsätter att avvisa asylsökande
flyktingar till Turkiet från de kurdiska provinserna, som
åberopar som flyktingskäl att de avvisat att bli byvakter eller
att de är avhoppare från PKK. Båda dessa handlingar innebär
nämligen att de riskerar repressalier både från regimen och
från PKK. Ett känt faktum är även att PKK tvångsrekryterar
kurder, främst ungdomar, till sina styrkor. Så om några av
dessa lyckas fly eller blir hjälpta ut ur landet, är det långt
ifrån riskfritt för dem att återvända.
Om förtrycket i Turkiet kan man läsa i många rapporter
från olika organisationer som arbetar för mänskliga
rättigheter. Reflexmässigt förnekar Turkiet anklagelserna.
Det väsentliga i sammanhanget är dock inte vad de turkiska
myndigheterna säger, utan snarare hur de svenska och de
europeiska länderna ställer sig till dessa rapporter. Skall man
ursäkta förtryckaren eller ställa sig på de förtrycktas sida?
Ompröva Turkiets medlemskap i Europarådet
En av de senaste rapporterna är den från Helsinki Watch
som publicerades i oktober 1994 och som förutom en
rapportering av situationen även innehåller en rad förslag
och vädjanden till Turkiets regering, PKK, USA:s och
Tysklands regeringar, EU, Europarådet och OSSE.
Det gäller att ta ställning till situationen vad gäller frihet
och mänskliga rättigheter i Turkiet liksom i andra delar av
Europa.
Vi anser därför att Sverige bör driva kravet om att
suspendera Turkiet som medlem i Europarådet till dess att
Turkiet uppfyller de åtaganden man gjort som medlem. Vi
anser nämligen att man måste ställa samma höga krav på ett
land som redan är medlem som på ett land som söker
medlemskap i Europarådet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen aktivt bör verka för vapenvila och medling i
den väpnade konflikten i Turkiet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om humanitär hjälp till
inbördeskrigets flyktingar från de kurdiska provinserna i
Turkiet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avvisningar till inre
flyktingalternativ av kurdiska flyktingar till Turkiet,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bedömningar av asylskälen för
kurdiska asylsökande,1
5. att riksdagen hos regeringen begär att den i Europarådets
ministerkommitté lägger fram förslag om att Turkiets
medlemskap i Europarådet bör omprövas.

Stockholm den 21 januari 1994

Eva Zetterberg (v)

Siv Holma (v)

Jan Jennehag (v)

Kenneth Kvist (v)

Björn Samuelson (v)

Ulla Hoffmann (v)

1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till SfU.