Förtrycket av människor i världen är utbrett och bristen på
de mest grundläggande mänskliga friheter är omfattande i
många länder. Människor förföljs för sina åsikter och sin
religion, apartheid består, det förekommer tortyr,
''försvinnanden'', illegala frihetsberövanden, godtyckliga
avrättningar och folkmord. Det krävs mycket arbete
internationellt och nationellt för att få bukt med problemen,
men framför allt krävs att regeringar följer de konventioner
de skrivit på och är bundna av och använder de
påtryckningsmöjligheter som står till buds mot de länder som
bryter mot undertecknade konventioner, även när detta kan
medföra förlorade handelsavtal och ekonomiska förluster.
De senaste årens snabba och omvälvande utveckling i
Central- och Östeuropa har inneburit många positiva
framsteg när det gäller medborgerliga och politiska
rättigheter i dessa länder. Men trots att de flesta östländer nu
öppnat sina gränser och ett visst stärkande av de mänskliga
fri- och rättigheterna ägt rum, t.ex. genom allmänna val och
inrättandet av fri press och ökad rättssäkerhet, är inte
problemen över, tvärtom har nya tillkommit.
Etniska konflikter har blossat upp på många håll, bland
annat Georgien, Tjetjenien och f.d. Jugoslavien.
Fruktansvärda missförhållanden för utom de väpnade
konflikterna avslöjas. Miljöproblemen är rent katastrofala. I
f.d. Sovjetunionen hotar massvält och på många håll
inbördeskrig.
Flyktingar
För mängder av människor världen över har hoppet om
frihet och demokrati förbytts i oro, osäkerhet, förtvivlan och
skräck. De ser flykten från hemlandet som enda möjligheten
till överlevnad. Som asylsökande kommer många av dem att
kvalificera sig som flyktingar enligt internationell lag. Så
länge väpnade konflikter och förtryck fortsätter, kommer
också flyktingströmmarna att fortsätta. Civilbefolkningar i
länder med väpnade konflikter har en obestridlig rätt att fly
från dessa länder. De har dessutomen obestridlig rätt att inte
behöva skickas tillbaka till sådana länder (rätten till non-
refoulement). Länder som bryter mot dessa rättigheter begår
brott mot humanitär lag. Människor som utsätts för politisk,
rasistisk ochreligiös förföljelse har också rätt att söka asyl i
andra länder, och det strider mot mänskliga rättigheter att
skicka tillbaka dem till hemlandet. Sveriges nuvarande
asylpolitik står ofta i konflikt med internationell lag och bör
omprövas.
Folkmord
Förföljelse riktad mot en bestämd folkgrupp som resulterar
i att denna folkgrupps möjlighet till överlevnad som ett folk
utplånas, vare sig detta sker genom direkt fysiskt våld eller
genom andra mer subtila metoder, definieras i internationell
lag som folkmord. Blodiga massakrer och massavrättningar
är alltså inte nödvändiga för att folkmord ska ske. Folkmord
pågår idag på flera håll i världen. Turkiet och Irak hör till de
länder som gör sig skyldiga till folkmord i sin behandling av
kurderna. Turkiet har t.o.m. öppet deklarerat att ''alla som
lever inom Turkiets gränser är turkar'', och ''i Turkiet finns
inga kurder. De är tvungna att vara turkar -- det är för detta
vi har krig'' (turkiska premiärministern, Yildirim Akbulut,
augusti 1990). Saddam Husseins grymma behandling av den
kurdiska befolkningen i Irak. Turkiets krigföring mot
kurderna i östra Turkiet -- Kurdistan har betytt bland annat
förstörelse av 2000 byar med deportering av befolkningen. I
Irak förstördes närmare 4000 kurdiska byar. Överallt förföljs
kurderna. Förtrycket i Iran och Syrien är också grovt.
USA gör sig också skyldigt till folkmord i sin behandling
av navajoindianerna i sydvästra USA. Där pågår sedan 1974
en grym tvångsförflyttning av cirka 14 000
navajoindianer. Guatemalas förföljelse av den
övervägande indianska befolkningen utgör också folkmord.
El Salvador har praktiskt taget redan utrotat sin indianska
befolkning (på 30-talet utförde regeringen en massaker på 30 000
indianer) men fortsätter förföljelsen av de få som finns
kvar. Kina gör sig också skyldigt till samma groteska brott
mot den tibetanska befolkningen i det ockuperade Tibet, se
annan flerpartimotion.
Mellanöstern
Irak
Irak har under flera decennier grovt förbrutit sig mot
mänskliga rättigheter, utan att ens granskas i FN:s MR-
kommission. Trots att Irak skrivit på och ratificerat flera
internationella MR-avtal, 1949 års Genèvekonvention och
1925 års Genèvekonvention och konventionen, som
förbjuder kemiska vapen, trots allt detta pågår alla tänkbara
former av MR-brott. Man kan räkna upp otaliga exempel på
dessa brott, men följande utdrag ur ett vittnesmål från en
irakisk mor (som gick till Bagdads bårhus för att hämta sin
sons kropp i september 1982 belyser situationen väl. Sonen
arresterades i december 1981 och hölls sedan utan
anklagelser eller rättegång: ''... nio kroppar låg på golvet ...
men min son var i stolsittande form ... han hade blod över
hela kroppen ... de andra var helt brända ... jag vet inte med
vad ... en kropp hade märken efter ett hett strykjärnfrån topp
till tå ... en hade bröstet uppskuret i tre sektioner ... och köttet
var vitt och bränt som om det hade stekts. En hade benen och
armarna avhuggna ... och en såg hängd ut ... med lång hals
... tungan stack ut och blod sipprade ut genom munnen.''
Kvinnan berättade att kropparna lämnades ut till familjerna
på detta vis i en och en halv månad. Därefter gick man över
till att enbart utfärda dödsattester.
Iran
I Iran fortsätter den politiska förföljelsen och terrorn med
godtyckliga och illegala avrättningar, offentliga hängningar,
tortyr, osv och mullorna ägnar sig även åt terrorism utanför
landets gränser för att komma åt sina oppositionella i exil.
Turkiet
Turkiet tillhör också de allra värsta förbrytarna mot
mänskliga rättigheter. Som ovan nämnts drabbar
förföljelserna kurderna mycket starkt, men även irakiska
flyktingar och oliktänkande är illa åtsatta. Tortyr,
godtyckliga frihetsberövanden, avrättningar och
skottlossning in i folkhopar hör till vanligheterna. Barn är
inte undantagna. Turkiet är anslutet till både
Europadomstolens och FN:s konventioner mot tortyr. Det är
hög tid att Turkiet anmäls till Europadomstolen för brott mot
konventionen. Andra länder i området som fortsätter att bryta
mot de mänskliga rättigheterna är Egypten, Syrien och
Libanon.
Nord-, Syd- och Centralamerika
Brott mot mänskliga rättigheter förekommer inte bara i
Syd- och Centralamerika utan även i Nordamerika, som
normalt inte förknippas med sådana brott. Ändå gör USA sig
skyldigt till brott som folkmord, illegala frihetsberövanden,
förföljelse av oliktänkande, för att nämna några.
Polisorganisationen FBI använder en stor del av sina resurser
till åsiktsregistrering, och speciella program, exempelvis den
s.k. Cointelpro (counter intelligence program) för att
smutskasta och infiltrera ''subversiva organisationer''. Dessa
metoder har speciellt använts mot svarta och indianska
frihetsrörelser vars ledare effektivt ''neutraliseras'' genom
absurt långa fängelsestraff för uppdiktade brott eller brott
som andra utfört. Som exempel kan nämnas Geronimo Pratt
och Leonard Peltier, som bägge avtjänar dubbla på varandra
följande livstidsdomar efter att ha dömts på bevisligen falska
vittnesmål. I USA har säsongsarbetarna (migrant workers)
ingen rätt att organisera sig i fackföreningar och de stora
plantageägarna i sydvästra USA som anlitar dessa arbetare,
som ofta är illegala invandrare från Mexico, bryr sig inte ens
om att ge arbetarna de mest elementära hjälpmedel. Ett
förslag för flera år sedan att portabla toaletter skulle sättas
upp för arbetarna på fälten, som är milsvida, gick inte
igenom. Det betyder att arbetarna ofta måste gå 9 timmar i
sträck utan att kunna förrätta sina behov, eller göra dem på
platsen, vilket har orsakat salmonellaepidemier. Ett annat
problem är att arbetsgivarna inte förser arbetarna med några
skyddskläder, trots att de tvingas använda stora mängder
giftiga besprutningsmedel i arbetet. Eftersom lönerna är så
dåliga och arbetarna jobbar på ackord måste de ofta ta med
sig barnen till hjälp. Många av dessa barn och även vuxna
har sedan insjuknat och dött i ovanliga typer av cancer.
Försök bland arbetarna att själva organiser sig och kräva
bättre villkor har slagits ner mycket brutalt av
plantageägarna.
I USA är opinionen nu för ett utökande av dödsstraff, trots
att inget tyder på att det någonsin haft någon avskräckande
effekt. Högsta Domstolen har nu bestämt att det är
författningsenligt att avrätta mentalsjuka och barn på 16 år --
trots att lagen säger att en dödsdömd måste ''förstå
innebörden av sitt straff innan han kan avrättas''. Man
försöker också utöka dödsstraffets tillämpningsområden, bl a
till att gälla spioneri i fredstid, och mordförsök på
presidenten, trots att FN förordat att dödsstraffet inte ska
utökas i de länder det finns kvar.
Kanada fälldes 1990 i FN:s MR-kommission för brott mot
Konventionen om civila och politiska rättigheter, artikel 27
i fallet med Lubicon Cree-folket, som i över 51 år kämpat att
få rätten till sitt land erkänd av kanadensiska regeringen utan
resultat.
Centralamerika
Förhållandena i Guatemala har markant försämrats igen
efter en viss förbättring då Cerezo kom till makten. På
landsbygden har den övervägande indianska befolkningen
tvingats in i s.k. modellbyar som patrulleras av
tvångsrekryterade vakter. Massakrer och försvinnanden är
vanliga. Bl a i det känsliga regnskogsområdet Petén har de
omfattande besprutningar med giftiga avlövningsmedel som
USA initierat och finansierat orsakat en miljökatastrof som
tvingat massor av indianer att fly från sina områden. Som
motivering för besprutningarna, som utfördes över de mest
befolkade områdena, uppgavs drogbekämpning och
bekämpning av fruktflugan. Men Guatemala står inte ens
upptagen på FN:s lista över drog-producerande länder och
många av områdena som besprutades lämpar sig inte alls för
vare sig marijuana- eller opiumodling, medan riskerna att
USA skulle angripas av fruktflugor från Centralamerika är
minimala. Giftbesprutning av stora bebodda områden
innebär brott mot den mest fundamentala av alla mänskliga
rättigheter, nämligen rätten till liv och säkerhet (Universal
Declaration of Human Rights, Art. 3, Int'l Covenant on Civil
and Political Rights, Art. 6). Andra rättigheter som berörs
här är:rätten till hälsa och välmående (Universal
Declaration of Human Rights, Art. 25, Int'l Covenant on
Economic, Social and Cultural Rights, Art.12),rätten till
säkra arbetsförhållanden (UDHR, Art. 23, Int'l Covenant on
Economic, Social and Cultural Rights, Art. 7)rätten att
själv välja bostad, rätten att röra sig fritt, och rätten till
egendom (UDHR, Art 13, Int'l Covenant on Civil and
Political Rights, Art. 12)urbefolkningars rättigheter (bl a i
UDHR, Arts. 1, 2, 3, 5, 17, 18)
Sverige borde verka i FN:s Underkommission för att
fördöma Guatemala och USA för de brott som här påtalats.
En del av de besprutningsmedel som används är redan
förbjudna på många håll i USA och i andra länder då de visat
sig vara mycket skadliga. FN:s Underkommission borde
fortsätta att undersöka sätt att bekämpa grava kränkningar av
mänskliga rättigheter och de katastrofala miljöhot som
orsakas av illegal och ansvarslös användning av giftiga
kemikalier.
Sydamerika
Mord och förföljelse av indianer och fackföreningsledare
är vanligen förekommande i många sydamerikanska länder,
inklusive Colombia, Peru, Brasilien och Paraguay. Detta
återkommer vi till i mer detalj i urbefolkningsmotionen, men
det är viktigt att påpeka att Sveriges egen
fackföreningsrörelse här har en uppgift att stödja fack i andra
länder och på det sättet väcka världsopinionen.
Afrika
Ett MR-problem som är mycket utbrett i Afrika är den
livsfarliga och plågsamma omskärelsen av flickor. På grund
av att kvinnlig omskärelse är tradition och djupt förankrad i
många afrikanska kulturer är det mycket svårt att stoppa
seden, trots att den skördar otaliga dödsfall p g a infektioner,
förblödningar och andra komplikationer och orsakar
överlevande kvinnor lidande för resten av livet. Sverige
måste ta sin del av ansvaret att genom FN och andra
hjälporgan medverka till att detta plågsamma och farliga
ingrepp stoppas. Kraven framställdes 1990/91 i en liknande
motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktingar och svensk
asylpolitik,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges plikt att utöva
påtryckningar mot länder som bryter mot mänskliga
rättigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dödsstraff i USA,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omskärelse av flickor i Afrika,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Irak, Iran och Turkiet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om giftbesprutningar i Guatemala,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Nord-, Syd- och Centralamerika.
Stockholm den 24 januari 1995
Ragnhild Pohanka (mp)
Annika Nordgren (mp)
Barbro Johansson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.