Alltmer kommer det till allmän kännedom och fördjupad
insikt att flickans/kvinnans situation i världen är i jämförelse
med pojkens/mannens generellt ofta diskriminerande och
kränkande mot människovärde och mänskliga rättigheter.
Diskrimineringen av flickor och det kvinnliga könet har
tagit sig sådana uttryck att det i många länder med
fosterdiagnostikens hjälp förekommer utsorterande aborter
av flickfoster.
Bland annat denna utsorterande verksamhet har inneburit
att det saknas minst 100 miljoner kvinnor i världens
befolkningsstatistik.
Andelen kvinnor i förhållande till män har speciellt i Asien
sjunkit dramatiskt de senaste åtiondena. Enligt vissa
beräkningar saknas det 60 miljoner kvinnor i Asien.
Orsakerna är aborter av flickfoster, undernäring och
överarbete bland kvinnor.
Indien
I vissa delar av Indien är könsdiskriminerande
fosterdiagnostik med aborter av enbart flickfoster vanligt
förekommande. Familjer ur alla kaster, klasser och religioner
tar chansen att slippa det flickebarn som så småningom, då
det blivit dags för giftermål, skulle komma att innebära höga
kostnader i form av hemgift. Under år 1994 fastställdes dock
en lag i Indien om förbud mot könsutsorterande
fosterdiagnostik.
Kina
Även i Kina sorteras foster för att de har ''fel'' kön. Enligt
kinesisk lag får kinesiska par bara skaffa sig ett enda barn.
Detta har medfört en utrensning av barn, som inte uppfyller
föräldrarnas krav.
Att könsselektiv abort skulle vara hela förklaringen till de
''förlorade'' flickebarnen i Kina är inte klarlagt. Man kan
inte utesluta att barnamord förekommer lokalt över det
vidsträckta Kina. Redan innan lagen om barnbegränsning
kom till stånd föredrog man söner, eftersom de skulle ta hand
om föräldrarna på deras ålderdom. Situationen för
flickebarnen har dock förvärrats ytterligare.
Man har uppskattat att det i Kina om 20 år kommer att
finnas 40 miljoner män i 20-årsåldern som inte kommer att
finna någon maka.
Även om Kinas lag tillåter minoritetsfolken att ha två eller
tre barn, har de många fler barn än vad kvoten tillåter. Detta
innebär att många barn, framför allt flickor, inte blir
registrerade. De kan inte gå i skola, de får ingen medicinsk
vård eller någon hjälp från staten.
I utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU15 anges bl.a.:
''Förekomsten av prenatal könsdiskriminering, dvs. aborter
av flickfoster, är ett utslag av patriarkaliska och sociala
strukturer och därmed följande ojämlikhet mellan könen som
råder i stora delar av världen.''
Utskottet påpekar också att ''de svenska biståndsinsatserna
är i hög grad inriktade på åtgärder som syftar till att på olika
områden stärka kvinnornas och barnens rättigheter''.
Hur detta skall gå till i praktiken anges dock inte. Under
år 1995 kommer FNs Världskvinnokonferens att äga rum i
Peking. Eftersom det är i Kina som brotten mot barnens,
framför allt flickornas, mänskliga rättigheter är så tydliga, är
det viktigt att den prenatala könsdiskrimineringen och
flickans/kvinnans situation i Kina förs högt upp på
konferensens dagordning.
De svenska representanterna vid konferensen bör också
med kraft hävda den prenatala könsdiskrimineringens slag
mot jämställdhet och mänskliga rättigheter.
Eftersom världens länder behöver komma till insikt om att
prenatal könsdiskriminering ger en stor obalans i
befolkningspopulationen och visar på brott mot de
mänskliga rättigheterna är det angeläget att Sverige tar
initiativ till att den frågan förs upp på FNs dagordning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör arbeta för att
prenatal könsdiskriminering förs upp på dagordningen vid
FN:s kvinnokonferens år 1995,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till att
frågan om prenatal könsdiskriminering förs upp på
dagordningen för FN:s generalförsamling.
Stockholm den 25 januari 1995
Rose-Marie Frebran (kds)
Gullan Lindblad (m)
Ingbritt Irhammar (c)
Barbro Westerholm (fp)