Alltmer kommer det till allmän kännedom och fördjupad insikt att flickans/kvinnans situation i världen är i jämförelse med pojkens/mannens generellt ofta diskriminerande och kränkande mot människovärde och mänskliga rättigheter.
Diskrimineringen av flickor och det kvinnliga könet har tagit sig sådana uttryck att det i många länder med fosterdiagnostikens hjälp förekommer utsorterande aborter av flickfoster.
Bland annat denna utsorterande verksamhet har inneburit att det saknas minst 100 miljoner kvinnor i världens befolkningsstatistik.
Andelen kvinnor i förhållande till män har speciellt i Asien sjunkit dramatiskt de senaste åtiondena. Enligt vissa beräkningar saknas det 60 miljoner kvinnor i Asien. Orsakerna är aborter av flickfoster, undernäring och överarbete bland kvinnor.
Indien
I vissa delar av Indien är könsdiskriminerande fosterdiagnostik med aborter av enbart flickfoster vanligt förekommande. Familjer ur alla kaster, klasser och religioner tar chansen att slippa det flickebarn som så småningom, då det blivit dags för giftermål, skulle komma att innebära höga kostnader i form av hemgift. Under år 1994 fastställdes dock en lag i Indien om förbud mot könsutsorterande fosterdiagnostik.
Kina
Även i Kina sorteras foster för att de har ''fel'' kön. Enligt kinesisk lag får kinesiska par bara skaffa sig ett enda barn. Detta har medfört en utrensning av barn, som inte uppfyller föräldrarnas krav.
Att könsselektiv abort skulle vara hela förklaringen till de ''förlorade'' flickebarnen i Kina är inte klarlagt. Man kan inte utesluta att barnamord förekommer lokalt över det vidsträckta Kina. Redan innan lagen om barnbegränsning kom till stånd föredrog man söner, eftersom de skulle ta hand om föräldrarna på deras ålderdom. Situationen för flickebarnen har dock förvärrats ytterligare.
Man har uppskattat att det i Kina om 20 år kommer att finnas 40 miljoner män i 20-årsåldern som inte kommer att finna någon maka.
Även om Kinas lag tillåter minoritetsfolken att ha två eller tre barn, har de många fler barn än vad kvoten tillåter. Detta innebär att många barn, framför allt flickor, inte blir registrerade. De kan inte gå i skola, de får ingen medicinsk vård eller någon hjälp från staten.
I utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU15 anges bl.a.: ''Förekomsten av prenatal könsdiskriminering, dvs. aborter av flickfoster, är ett utslag av patriarkaliska och sociala strukturer och därmed följande ojämlikhet mellan könen som råder i stora delar av världen.''
Utskottet påpekar också att ''de svenska biståndsinsatserna är i hög grad inriktade på åtgärder som syftar till att på olika områden stärka kvinnornas och barnens rättigheter''.
Hur detta skall gå till i praktiken anges dock inte. Under år 1995 kommer FNs Världskvinnokonferens att äga rum i Peking. Eftersom det är i Kina som brotten mot barnens, framför allt flickornas, mänskliga rättigheter är så tydliga, är det viktigt att den prenatala könsdiskrimineringen och flickans/kvinnans situation i Kina förs högt upp på konferensens dagordning.
De svenska representanterna vid konferensen bör också med kraft hävda den prenatala könsdiskrimineringens slag mot jämställdhet och mänskliga rättigheter.
Eftersom världens länder behöver komma till insikt om att prenatal könsdiskriminering ger en stor obalans i befolkningspopulationen och visar på brott mot de mänskliga rättigheterna är det angeläget att Sverige tar initiativ till att den frågan förs upp på FNs dagordning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör arbeta för att prenatal könsdiskriminering förs upp på dagordningen vid FN:s kvinnokonferens år 1995,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till att frågan om prenatal könsdiskriminering förs upp på dagordningen för FN:s generalförsamling.
Stockholm den 25 januari 1995 Rose-Marie Frebran (kds) Gullan Lindblad (m) Ingbritt Irhammar (c) Barbro Westerholm (fp)