I december 1994 röstade FNs generalförsamling fram en
resolution riktad mot regimen i Iran, i vilken man
deklarerade sin djupa oro över fortsatta avrättningar,
användandet av tortyr, förtryck mot kvinnor och religiösa
minoriteter, samt terror mot oppositionsmedlemmar i
utlandet.
Under det senaste decenniet har den iranska regimen
fördömts inte mindre än 33 gånger av olika FN-organ för
brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran. Men hittills har
erfarenheterna visat att man måste agera kraftfullt och
resolut för att kunna bromsa förtrycket och ''exporten'' av
mullornas terrorism till andra länder.
Den 6 november 1994 anföll regimen ett av nationella
motståndsrörelsens läger (vid gränsen mellan Iran och Irak)
med Scud-missiler vilka betraktas som
massförstörelsevapen. Dessutom strider attacken mot
Säkerhetsrådets resolution nr 598. Detta demonstrerar
mycket tydligt mullornas likgiltighet gentemot
internationella överenskommelser.
Regeringen i Teheran missbrukar uppenbarligen den
tystnad och förlamning som världen visar, eftersom de grova
kränkningarna av FNs stadgar fortsätter.
Ca 6 år efter Khomeinis död får regimens kriser inom de
politiska, ekonomiska och sociala områdena allt större
dimensioner. Valet av fru Marjam Rajavi som president för
den framtida övergångsregeringen har fått ett massivt stöd
bland iranier, samtidigt som folkets missnöje ständigt växer
och protester i de flesta iranska städer visar att demokratin
är inom räckhåll. I och med detta utökar mullorna förtrycket
mer än någonsin i Iran, samt utvidgar sin internationella
terrorverksamhet.
Iran är medlem av FN. Det är viktigt att Sverige på nytt
med kraft protesterar mot att Iran inte följer sina åtaganden
om att respektera FNs stadgar om mänskliga rättigheter och
erkännandet av etniska minoriteter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att uppmärksamma
situationen i Iran.
Stockholm den 25 januari 1995
Erling Bager (fp)
Eva Flyborg (fp)