Dagligen påminns vi om våldet och övergreppen i Kosova. På fax efter fax läser vi i Kosova Daily Report om hur oskyldiga blir dömda, slagna, misshandlade. Med dagens teknik kan informationen nå oss i Sverige och ingen kan längre blunda för det förtryck och brott mot mänskliga rättigheter som äger rum i denna del av Europa. Det strukturella våldet och lidandet fortsätter. Den 14 december 1994 kunde vi läsa: 262 albaner, inklusive tio barn, ett halvt dussin kvinnor och äldre personer, blev slagna av serbisk polis under olika förevändningar; nio albaner dömdes till upp till två års fängelse; 175 albanska familjer blev utsatta för raider under förevändning att de hade vapen; 177 personer, mest politiska aktivister, kallades till ett s.k. ''informative talks'', varav åtta albanska kvinnor blev arresterade i hemmet. Detta är vardag för albanerna i Kosova. Den serbiska regimen bär ansvar för ett förtryck av den albanska majoritetsbefolkningen, som kan jämföras med det gamla apartheidsystemet i Sydafrika. Albanerna, som utgör 90% av befolkningen i Kosova har upprättat ett eget parlament och egna institutioner, som inte accepteras av serberna. Den albanska befolkningen leds av Ibrahim Rugova, som valts till president i egna val.
Det serbiska förtrycket och den utsatta situationen har lett till att nära 300 000 kosovoalbaner flytt från sitt hemland. I en intervju i Dagens Nyheter i novemebr 1993 säger dr Ibrahim Rugova, att det handlar om en långsam etnisk rensning. 1992 sökte 83 000 personer asyl i Sverige, de flesta kom från krigets Balkan, många från Kosova. Större delen av de asylsökande kosovoalbanerna har avvisats. Fram till hösten 1992 avrådde UNHCR direkt från avvisningar till Kosova, och så skedde inte heller från Sverige. I oktober 1992 införde Sverige visumtvång mot rest-Jugoslavien och därmed också Kosova. Sedan dess kommer inga flyktingar därifrån. Endast en liten del, ungefär 3 000 kosovoalbaner, har fått uppehållstillstånd, medan nära 30 000 har avvisats.
Dr Ibrahim Rugova har vädjat till den svenska regeringen att ge kosovoalbanerna tillfälliga uppehållstillstånd, eftersom de återvändandes säkerhet inte kan garanteras efter ett avvisningsbeslut. Rapporter tyder på att avvisade asylsökande utsätts för allvarliga övergepp, rån, våldtäkt och misshandel från serbiska myndigheter. Med anledning av detta anser Miljöpartiet att ett verkställighetsstopp beträffande avvisningar av kosovoalbanska asylsökande omedelbart ska införas.
Miljöpartiet de gröna anser att det är en viktig uppgift för Sverige att i FN verka för ett fördömande av det apartheidsystem som råder i Kosova. Det är av stor vikt att övervaka situationen i Kosova, och därför anser vi att Sverige snarast skall sända en parlamentarikerdelegation till området. Sverige skall också verka för att ESKs utsända rapportörer återvänder till Kosova.
Slutligen anser Miljöpartiet att det behövs internationella åtgärder för att förbereda återuppbyggandet av det forna Jugoslavien. Upprättande av en Marshall-liknande plan bör förberedas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det allvarliga läget beträffande mänskliga rättigheter i Kosova,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN bör verka för fördömande av apartheidsystemet i Kosova,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige ånyo bör skicka en parlamentarikerdelegation till Kosova,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att ESK:s utsända rapportörer återvänder till Kosova,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verkställighetsstopp beträffande avvisningar av asylsökande till Kosova,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förberedelser för en Marshall- liknande plan för återuppbyggnad i f.d. Jugoslavien,
7. att riksdagen begär att regeringen verkar för att våldtäkt skall definieras som krigsförbrytelse enligt Genèvekonventionen.
Stockholm den 24 januari 1995 Eva Goe s (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Birger Schlaug (mp) Marianne Samuelsson (mp) Annika Nordgren (mp) 1 Yrkande 5 hänvisat till SfU.