Upprepad dokumentation från olika källor vittnar om de
ytterst svåra förhållanden, som den assyrisk/syrianska
folkspillran i sydöstra Turkiet och norra Irak lever under.
Denna kristna minoritet har hamnat i korselden mellan den
kurdiska PKK-gerilla och de turkiska regeringstrupper, som
kämpar om herraväldet i området. Hur de än ställer sig i
denna konflikt blir de utnyttjade och förföljda av ena eller
andra sidan. Deras jordar tas ifrån dem, flickor bortrövas och
våldtas, unga män tvångsomvänds till islam och omskärs, de
används som levande sköldar i gerillakriget, misshandel och
mord är vanliga.
1960 fanns cirka 70 000 människor i denna folkgrupp i
sydöstra Turkiet. Idag är de omkring 2 000. De flesta som är
kvar är äldre människor, som inte kan eller vill fly. Om denna
utveckling fortsätter kommer detta folk snart att vara utrotat
i sina fäders land. De representerar en gammal kristen kultur,
vars rötter går tillbaka till urkristen tid. Denna kultur med
sina kyrkor och kloster från 300-talet hotas av utplåning.
Samtidigt som kampen mellan PKK-gerillan och
regeringstrupperna pågått har den islamistiska rörelsen i
Turkiet vunnit i styrka och omfattning. Därmed har de
kristna minoriteternas ställning i Turkiet försämrats också i
övriga delar av landet. Många assyrier/syrianer har avvisats
eller utvisats från Sverige till Turkiet med hänvisning till att
Istanbul med sin mera västerländskt påverkade kultur utgör
ett internt flyktalternativ för dessa människor, som alltså inte
anses kunna återvända till sitt egentliga ursprung i sydöstra
Turkiet.
Denna utvisningspraxis synes dock inte ha tagit hänsyn till
de svåra förhållanden, som väntar utvisade assyrier/syrianer
också i Istanbul. En delegation från UD:s U-avdelning
studerade i augusti 1994 situationen för utvisade
assyrier/syrianer i Istanbul. Delegationen fann bland annat
att ''de utsätts för olika former av trakasserier från
muslimska fundamentalister eller lever i rädsla för att bli
föremål för fundamentalisternas aktiviteter. De har stora
svårigheter att få arbete och därmed att skaffa bostad och
överhuvudtaget kunna överleva''.
Delegationen konstaterar vidare att utvecklingen i
samhället med växande inflytande för fundamentalistiska,
nationalistiska och rasistiska strömningar skapar en ökande
press på den kristna minoriteten. Den utsätts för ökade
angrepp i media och moskéer. Vandaliseringen av deras
kyrkor har också ökat. De upplever sig sakna rättssäkerhet.
Beträffande utvisning/avvisning av assyrier/syrianer till
Turkiet är delegationens slutsats, att detta bör ske endast av
sådana personer, som bevisligen har ett starkt fungerande
socialt skyddsnät och tillräckliga ekonomiska resurser.
''Saknas dessa förutsättningar bör enligt delegationens
mening avvisning/ utvisning inte ske.''
Delegationen konstaterade att många människor som
utvisats nu tvingas leva i misär och skräck. Ett av dessa fall är
en 20-årig flicka, Aygul Altay, som av rädsla för den fientliga
omgivningen och i avsaknad av nära släktingar som kan
skydda henne, aldrig vågar gå ut. Hennes liv är ett slags
deprimerande husarrest mitt i mångmiljonstaden Istanbul.
Hon har gått några år i skola i Sverige, talar bra svenska och
har en syster i Sverige. Hennes fall är ett av många som visar
att nuvarande praxis för utvisningar inte är rimlig.
I en PM daterad 1992-11-30 skrev ambassadör Ingmar
Karlsson att ''regeringen i anständighetens namn borde ge
samtliga syrianer i sydöstra Turkiet som så önskar omedelbar
asyl i Sverige''.
Det finns i dag i Sverige omkring 40 000 assyrier/syrianer.
Vi anser att de släktingar till dessa nya svenskar, som finns
kvar i sydöstra Turkiet och som vill flytta hit, bör beviljas
uppehållstillstånd här. En bedömning ger vid handen att det
kan röra sig om uppskattningsvis 500 personer. De övriga
har sina släktingar huvudsakligen i Holland och Tyskland.
Det är dessutom viktigt att regeringen noga följer
utvecklingen i Turkiet och med eftertryck påtalar
övergreppen mot den kristna minoriteten i landet. Bland
annat måste skyddet för jordegendomar, kyrkor och kloster
förbättras. Inför Turkiets strävanden att bli inlemmat i den
europeiska gemenskapen måste Sverige hävda, att ett
oavvisligt krav för medlemskap är, att Turkiet på ett helt
annat sätt än hittills låter alla medborgare få rätt att åtnjuta
sina mänskliga rättigheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att regeringen noga
följer utvecklingen i Turkiet och med eftertryck påtalar
övergreppen mot den kristna minoriteten i landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de assyrier/syrianer från
sydöstra Turkiet som har anknytning till assyrier/syrianer i
Sverige bör beviljas uppehållstillstånd.
Stockholm den 23 januari 1995
Fanny Rizell (kds)
Ingrid Näslund (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
1 Yrkande 2 hänvisat till SfU