Upprepad dokumentation från olika källor vittnar om de ytterst svåra förhållanden, som den assyrisk/syrianska folkspillran i sydöstra Turkiet och norra Irak lever under. Denna kristna minoritet har hamnat i korselden mellan den kurdiska PKK-gerilla och de turkiska regeringstrupper, som kämpar om herraväldet i området. Hur de än ställer sig i denna konflikt blir de utnyttjade och förföljda av ena eller andra sidan. Deras jordar tas ifrån dem, flickor bortrövas och våldtas, unga män tvångsomvänds till islam och omskärs, de används som levande sköldar i gerillakriget, misshandel och mord är vanliga.
1960 fanns cirka 70 000 människor i denna folkgrupp i sydöstra Turkiet. Idag är de omkring 2 000. De flesta som är kvar är äldre människor, som inte kan eller vill fly. Om denna utveckling fortsätter kommer detta folk snart att vara utrotat i sina fäders land. De representerar en gammal kristen kultur, vars rötter går tillbaka till urkristen tid. Denna kultur med sina kyrkor och kloster från 300-talet hotas av utplåning.
Samtidigt som kampen mellan PKK-gerillan och regeringstrupperna pågått har den islamistiska rörelsen i Turkiet vunnit i styrka och omfattning. Därmed har de kristna minoriteternas ställning i Turkiet försämrats också i övriga delar av landet. Många assyrier/syrianer har avvisats eller utvisats från Sverige till Turkiet med hänvisning till att Istanbul med sin mera västerländskt påverkade kultur utgör ett internt flyktalternativ för dessa människor, som alltså inte anses kunna återvända till sitt egentliga ursprung i sydöstra Turkiet.
Denna utvisningspraxis synes dock inte ha tagit hänsyn till de svåra förhållanden, som väntar utvisade assyrier/syrianer också i Istanbul. En delegation från UD:s U-avdelning studerade i augusti 1994 situationen för utvisade assyrier/syrianer i Istanbul. Delegationen fann bland annat att ''de utsätts för olika former av trakasserier från muslimska fundamentalister eller lever i rädsla för att bli föremål för fundamentalisternas aktiviteter. De har stora svårigheter att få arbete och därmed att skaffa bostad och överhuvudtaget kunna överleva''.
Delegationen konstaterar vidare att utvecklingen i samhället med växande inflytande för fundamentalistiska, nationalistiska och rasistiska strömningar skapar en ökande press på den kristna minoriteten. Den utsätts för ökade angrepp i media och moskéer. Vandaliseringen av deras kyrkor har också ökat. De upplever sig sakna rättssäkerhet.
Beträffande utvisning/avvisning av assyrier/syrianer till Turkiet är delegationens slutsats, att detta bör ske endast av sådana personer, som bevisligen har ett starkt fungerande socialt skyddsnät och tillräckliga ekonomiska resurser. ''Saknas dessa förutsättningar bör enligt delegationens mening avvisning/ utvisning inte ske.''
Delegationen konstaterade att många människor som utvisats nu tvingas leva i misär och skräck. Ett av dessa fall är en 20-årig flicka, Aygul Altay, som av rädsla för den fientliga omgivningen och i avsaknad av nära släktingar som kan skydda henne, aldrig vågar gå ut. Hennes liv är ett slags deprimerande husarrest mitt i mångmiljonstaden Istanbul. Hon har gått några år i skola i Sverige, talar bra svenska och har en syster i Sverige. Hennes fall är ett av många som visar att nuvarande praxis för utvisningar inte är rimlig.
I en PM daterad 1992-11-30 skrev ambassadör Ingmar Karlsson att ''regeringen i anständighetens namn borde ge samtliga syrianer i sydöstra Turkiet som så önskar omedelbar asyl i Sverige''.
Det finns i dag i Sverige omkring 40 000 assyrier/syrianer. Vi anser att de släktingar till dessa nya svenskar, som finns kvar i sydöstra Turkiet och som vill flytta hit, bör beviljas uppehållstillstånd här. En bedömning ger vid handen att det kan röra sig om uppskattningsvis 500 personer. De övriga har sina släktingar huvudsakligen i Holland och Tyskland.
Det är dessutom viktigt att regeringen noga följer utvecklingen i Turkiet och med eftertryck påtalar övergreppen mot den kristna minoriteten i landet. Bland annat måste skyddet för jordegendomar, kyrkor och kloster förbättras. Inför Turkiets strävanden att bli inlemmat i den europeiska gemenskapen måste Sverige hävda, att ett oavvisligt krav för medlemskap är, att Turkiet på ett helt annat sätt än hittills låter alla medborgare få rätt att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att regeringen noga följer utvecklingen i Turkiet och med eftertryck påtalar övergreppen mot den kristna minoriteten i landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de assyrier/syrianer från sydöstra Turkiet som har anknytning till assyrier/syrianer i Sverige bör beviljas uppehållstillstånd.
Stockholm den 23 januari 1995 Fanny Rizell (kds) Ingrid Näslund (kds) Rose-Marie Frebran (kds) 1 Yrkande 2 hänvisat till SfU